Allt har en början och ett slut.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att mitt och Elias slut är när vi blir gamla och grå. Tillsammans i vårt hem, där vi har uppfostrat barn och barnbarn. Skapat så många fina minnen och lärt våra barn värdet av kärlek är.
Svåraste jag någonsin har gjort.
Helt ärligt så var jag inte beredd på så mycket kärlek man har till sina djur..
Snälla, ta er 10 minuter till att läsa detta. Detta är bland det viktigaste jag någonsin har skrivit i mitt liv.
Jag hade precis flyttat hit och kände knappt ett 20-tal människor.
En människa som jag mötte på gymmet var en instruktör som heter Nina, hon höll i Afro dansen då och jag älskade att gå på hennes pass. Hon var en sådan människa som fick alla att bli sedda i en full sal. Kom ihåg ens ansikte och hade alltid ett stort leende på läpparna. Snart blev hon en utav mina favorit instruktörer och jag kan ärligt säga att jag brukade ta reda på om det var hon som höll i passet för att sedan ta mig dit.
Nu 5 år senare så har just hon fått en diagnos som vi alla har hört och uttalat på våra läppar.. Cancer.
Hon gick igenom en jätte svår period där hon blev illa behandlad av läkare, hade smärtor men.. Hon vann kampen och kom tillbaka, satt på våra spinnings cyklar och fick oss att må bra. Sån är hon, en glädjespridare.
I mars 2012 opererades Nina för cancer i bukhinnan och som hade spridit sig till livmoder,äggstockar,äggledare,ändtarm och tjocktarm! Det blev en jobbig väg tillbaka men stark som hon är och med en rejäl hejarklack så fixade hon det️
Nu är det September 2013 Nina får veta att Cancern är tillbaka och denna gång går det inte att operera!!
Så nu, varför jag skriver detta inlägget. Det finns alternativa behandlingar som Nina vill göra, dom är privata och kostar väldigt mycket pengar.
Tanken är att vi, med vi menar jag vilka som vill, vem det nu än är som läser eller har hört talas om denna historien har en möjlighet att få hjälpa till. Man får lägga en valfri summa och förhoppningsvis så kanske vi kan gemensamt hjälpa Nina att få råd till att få behandling på Uppsala Cancer Clinic.
Jag vet att detta är väldigt osvenskt att göra men just nu skiter jag i det, jag känner så många människor i min vänskapskrets som har fällt tårar på grund av vad cancern har gjort mot deras nära och kära. Om vi kan hjälpa några människor att slippa dom tårarna så vill jag mer än gärna vara en del av det.
Jag vet vet att många kommer läsa igenom detta, tänka: åh så tragiskt och sen tänka vidare på något annat.
Men jag BER er, tänk igenom noggrant. För nu har vi alla en chans att få göra nått gott för någon människa, även om cancern kanske vinner så har vi försökt och med medmänskligheten i oss visat att man inte är ensam i denna stora värld, fast många av oss känner att vi är det.
Om pengarna inte räcker till eller det inte blir en behandling kan hon använda dom till att få spendera dom på sig själv, sin son där iallafall det ekonomiska inte är ett bekymmer.
Jag känner ingen människa som har blivit rik eller fattig av en 50 eller 100 lapp. Men vi kanske kommer känna en människa som överlevde på grund av dom små beloppen..
Ni vet lika mycket som jag att vi har människor som går runt på denna jord, levande fast inte lever. Som aldrig uppskattar det dom har och klagar på allt.. Saken är, Nina är den mest levande människan jag har mött, som jag tidigare nämnde så såg hon alla, log och spred det fina i henne. Man blev smittad av hennes glädje.
Hade jag haft en enda önskan hade jag gett bort den bara hon förblev frisk och fick se sin son bli stor.
Nu funkar det riktigt inte så som jag vill men, jag tror på mirakel och jag tror att vi tillsammans kan ge henne möjligheten till att få uppleva det.
Kontonummer: 8480-6 233 471 75-4
Swedbank
Skriv in ert namn, banken vill det.
Snälla dela med er av den här historien, dela bloggen och sprid det så mycket som möjligt.
Jag är er tacksam för evigt.
Najda.
Blivande Sambo..
Sicilien 2013
Bortkastade pengar.
När jag väl var klar satte jag mig ner för att kolla på tv en stund och den där reklamen kom upp, väldigt berörande reklam.. om två timmar måste du fly, om en timma kommer du tappa bort ditt barn och så bilder på människor som utsätt för krig och små barn som gråter, så mitt dåliga samvete blev ännu större, vi lägger pengar på hur vi ska se ut så att vi ska vara tillräckligt bra i detta samhället, känna oss nöjda med oss själva när vi har den nya väskan eller skin jackan medan barn i världen fortfarande gråter efter sin mamma, eller mammor får begrava sina barn för dom har svält ihjäl.
Jag har jätte svårt för människor som klagar på att vi lever i en orättvis värld för att alla våra i landsproblem. Missuppfatta mig rätt, jag själv kan vara sur och bitter för små saker men jag försöker verkligen att inte påverka andra negativt då och vara en energitjuv på grund av att jag är nere. Då vill jag vara för mig själv.
Visst är det lite humoristiskt, medan 90% av min vänskapskrets pratar olika metoder att gå ner i vikt, medvetet väljer att inte äta för att bli smala så svälter en så stor del av världen? Om nått är orättvist så är det just det.
Det hela slutade med att jag skänkte kläder till röda korset, och blev månadsgivare till Unicef, så nu har jag fadderbarn, Unicef och amnesti varje månad. Vilket känns faktiskt lite bättre.
Tycker faktiskt att flera borde göra detta, numret är 72980 och man skriver SKYDD.
Är ledig nu i två dagar innan midsommar, ska jobba hela midsommar helgen och sedan börjar semester perioderna. Har 10 dagars semester i början av Juli och sen tar jag 2 veckor i början av september. Då ska vi åka till Palermo i Sicilien.
Vi träffade ett par på bröllopet som hade vart i Sicilien och tjejen snackade om att det var inte riktigt hennes stil av resa, det var Italien utan sin turism, äkta italiensk känsla med mat,kultur och människor. Det är ju PRECIS vad vi är ute efter, både jag och Elias. Så när hon stod och berätta om det som om det vore något negativt så log båda två och kände dit ska vi åka.
Ha en trevlig kväll godingar.
Skillnaden med ett svenskt bröllop.
Igår var jag och Elias på bröllop i Bro, som ligger vid Stockholm om jag har fattat rätt. På vägen dit så skulle vi hämta upp en vän till Elias och brudgummen, Michael. En holländsk kille som har jobbat med Elias tidigare. Första gången jag ska träffa någon av Elias vänner och då måste jag snacka engelska, gissa om jag var tyst den första timman. Jag var redan nervös för att jag skulle med på ett bröllop där jag bara kände Elias.
Efter mycket om och men, (fel läsning i kartan av mig) kommer vi fram till kyrkan precis när klockorna börjar ringa. In fort och smidigt och det var knappt någon som märkte att vi var sena.
Vidare till en otroligt vacker herrgård där festen skulle hållas, bröllopet var litet, eller ja.. Jämfört med vad jag är van vid.. 60 gäster sammanlagt. Helt underbart var det, vi kom dit och blev bjudna på Champagne ute på trädgården med jordgubbar doppade i choklad, jag vet inte vad jag åt för gott, för allt hade namn jag inte kände igen men maten var otroligt god. Kocken kom fram och beskrev maten för alla middagsgäster och bara genom hans sätt att berätta om maten gjorde så att man blev hungrig.
Tre rätters som höll på i 4 timmar med massa tal under tiden. Det var så vackert och elegant hela bröllopet, stämningen var jätte bra. Folk minglade och umgicks med människor man kanske aldrig annars hade tagit tillfälle att prata med.
Elias var en riktigt gentleman, jag trodde hans sort hade dött ut men vad han behandlade mig som en drottning, hela tiden hade koll på vart jag var, hur jag hade det, presentera mig för precis alla där och när han stod på scen med alla killar från svensexan så titta ja på honom och och tänkte, han är den finaste killen jag någonsin har träffat. Jag är så lycklig och tacksam över att vi har funnit varandra.
Vi var hemma vid 03 och ingen var trött så vi låg och prata lite och sa till honom att allt är så mycket roligare nu, jag har alltid älskat mitt galna liv men nu känns det roligare för att jag har släppt på den stora muren där jag inte lät många komma in och han är en del av mig, jag är en del av honom. Under hela kvällen så varje gång jag titta på honom och våra blickar möttes fick han mig att känna mig som den vackraste tjejen i rummet. Jag visste inte ens att en man kunde få en kvinna att känna så genom att titta på henne.
Det som har fått mig att bli osäker är att hans yrke är så krävande, han kommer vara borta en stor del av vårt liv, han kommer missa mycket med barnen. Men samtidigt som jag tror inte någon kan vara mer närvarande än vad han är. När jag har vart i Alingsås och berättat för honom om nära vänner, familj och så har han skrivit ner namnen på dessa personer som betyder mycket för mig för att minnas vilka det är jag pratar om. Jag råkade se en mapp som heter Najda i hans anteckningar i början av vårt förhållande och bad han öppna det och såg alla namnen på människor jag älskar och håller kärt, den är gift med den och den har barn med den. Allt för att komma ihåg vilka dom är då jag berättar för honom.
Det för mig är verkligen att försöka vara delaktig.
Men som sagt åter till temat, svenskt bröllop är verkligen min stil, dom allra närmaste bara, stilrent och väldigt fritt. I slutet av kvällen så stället sig bruden och brudgummen och dansar loss, med varandras familjer och vänner. Och dom båda hade riktigt roligt, fulla och lyckliga. Så vill jag ha det, inte stelt och 400 gäster varav hälften känner jag inte och gör ja nått opassande så kommer det pratas om det i en evighet.
Den här helgen har verkligen vart underbar. Nu ska ja ta mina nötter en kopp kaffe och se på tv.
Tre små apor och choklad praliner.
Jag och Elias var och hade picknick så bröt vi önskeben, och det blev jämt. Han sa att det blev jämt och jag svara att han får bestämma, han får vinna för även om han vinner så kommer han se till jag kommer få ta del av hans vinst..
Jag trodde jag visste vad kärlek var.. men jag visste ingenting.
Tack för allt 2012
3 veckors lycka 1 veckas olycka.
Vaknade 5 på morgonen och drog till gymmet, körde ett spinningspass som gav inget och sen pilates som fick mig att inse vilken trött kropp jag har.
Vi skulle hålla upp bollen med händerna samtidigt som vi vred på överkroppen från sida till sida och hålla upp ryggen.
Det gjorde så ont i hela kroppen, det fanns två äldre kvinnor i rummet och jag tittade på dom, dom gjorde övningarna med ett stort leende medans en annan pinades.
Sen kom jag hem, tänkte att jag skulle få in tvätt och städa undan men inget av det gjorde jag. Låg och kolla på Sons of Anarchy hela dagen och pinades med kramper i magen och ryggen.
Till slut blev klockan 20:00 och jag gick och la mig. Innan jag la mig googlade jag lite på pms och kom in på en sida som hette pmds.
Det är 3-5 % av befolkningen som lider av det, det är som PMS men snäppet värre.
Vad jag kände igen mig i alla symtom.
Jag ser mig själv som en positiv människa, även om saker händer så på nått sätt lyckas jag alltid hitta en mening med det och gör det bästa utav det. Jag är en människa som kan se en rolig händelse och gå i flera timmar och skratta åt det.
Men inte när jag är inne i den här perioden, då svartnar lixom allt. Mitt tålamod är noll, jag vill varken träffa folk eller prata med dom. Jag orkar inte bry mig om städ, jobb, mat eller nått som jag annars är så noggrann med.
Går och irriterar mig på små saker och gör dom stora i mitt huvud, beter mig som om jag vore gravid, sugen på nått men inget är gott.
Allt det här är en sån stor kontrast eftersom min riktiga personlighet är jätte långt ifrån vem jag blir under perioden.
Dom som känner mig väl säger att det syns i ögonen, dom blir tomma och jag ser sjukt trött ut. Vilket jag är, jag är så trött i kroppen men även i själen blir jag helt tom.
symtomen är:
Nedstämdhet
Oro/ångest
Sömnsvårigheter
Sötsug
Spänningar i Brösten
Kramper i magen
Ryggont
Huvudvärk
Känsla av att ha tappat kontrollen
Koncentrationssvårigheter
trötthet/minskad energi
Tappat intresse för dagliga aktiviteter
Humörsvängningar
Sötsug
Vi brukar skoja om det, tjejkompisar emellan, att vi pmsar men ärligt talat så har jag läst att i USA så får kvinnor lindrigare domar om dom har begått brott när dom har haft PMS.
95% av kvinnor som begår brott har en studie visat att dom har PMS.
Det finns dagar då jag själv har känt att hoppas någon jag har svårt för försöker göra mig illa då skulle jag inte vara så förstående.
Så varför skriver jag om allt detta, jo för att tjejer ska veta att dom inte är ensamma om att må så dåligt, och att det finns hjälp att få. Ta kontakt med din vårdcentral och man kan få mediciner som reglerar balansen på hormonerarna. För mig funkade dock inte eftersom det blev bara värre, finns KBT behandlingar så man lär sig hantera sig själv då man har PMS och det funderar jag på att söka.
Så är det gott folk, om flickvännen beter sig som en häxa är det inte dig det handlar om utan mera henne.
Stackars min pappa och lillebror, mamma, jag och min syster är exakt likadana.. Nu förstår jag varför dom inte ville vara hemma några dagar i månaden.
Vad fel man kan ha ibland.
Jag vill bara skriva att jag kan inte förklara genom att skriva ner hur kul detta var..Önskar att jag hade filmat det. Men jag ska försöka.
Jag och Alper hade gått runt på stan och handlat lite presenter till honom, planen var att han och jag skulle gå runt hela dagen, fika, äta och shoppa..Men så fort ungen fick sina spel ville han hem och spela.. Så han höll på tjata om att han frös, hade ont i magen och jag vet inte vad för att slippa gå runt. Jag var irriterad, så efter mycket tjat går vi och sätter oss på istanbul kebab för han vill ha kyckling med pommes.
Fullt överallt, långa köer och vi har massor av påsar.. Vi hittar ett bord, där sitter det 4 äldre damer och i mitten sitter en ung man, kanske 30 år med kostym och bakåtslickat hår.
Vi får plats i mitten av dessa människor.
Damerna tjattrar. högt och ljudligt med varandra..
-åhh så söt mitt barnbarn är.
- kolla här på min hund
Till och med Alper tittar på dom som ett stort frågetecken, mannen sitter och äter, tittar inte ens upp utan bara äter, sakta men säkert.
Alper klagar på den ena och det andra och jag hotar med att kasta spelen om han inte äter upp maten.. så här höll det på i kanske 20 minuter..Jag tänker, herregud att mannen kan vara så stel, han tittar varken på oss eller damerna..
sen så säger en utav damerna..
Här är ett kort på mitt barnbarn och mannen bara tittar upp, rätt in i ögonen på mig. Chockad och besvärad.
Jag tittar på honom och börjar gap flabba, alltså ett sånt riktigt skratt som kan hålla på länge och jag kan inte hejda det.. Högt och ljudligt skrattar jag och känner hur röd jag blir för jag vet att alla har stannat upp och till och med lilla Alper tittar på mig som ett frågetecken.
När jag kan andas och försöker tysta ner mig så hör jag hur denna man börjar gapflabba, asså värre än mig. Han skrattar så att tårarna sprutar och jag börjar ju skratta ännu mer. det ända ja ser är hur folk stannar och tittar på oss vilket gör allt så mycket roligare.. Och han skrattar och jag skrattar och dom 4 damerna har för första gången tystnat..
När vi gick därifrån så skrattade jag och mannen, Alper och damerna fortfarande högt och ljudligt.
Det där var en sån grym händelse och hela dagen när jag har sett hans chockade min framför mig har jag lagt mig ner av skratt.
Jag kan verkligen INTE BESKRIVA med text hur kul detta var..
Uppdatering eller nått..
sammanfattning av sommaren.. Ja.. den var intensiv i början till att lugna sig mot slutet.
Innan semestern var den nog som mest kaotisk, både på jobbet och privatlivet.. hade jag inte flytt till Alingsås på semestern så hade jag nog gått in i väggen..
Allting var så obalanserat och kaotiskt.
Stack ju till min syster som är så mogen, lugn och väldigt rak.. Fick prata ut och samtidigt klarhet i saker som jag själv inte ville inse och på nått sätt när jag kom hem efter den resan var jag lugn och glad igen.
Nese min älskade syster, min starka och otroligt vackra förebild.. Tacka Gud att du är min stora syster och inte någon annan.
Efter att ja kom hem då så började jag träna intensivt på gymmet, två tre pass om dagen.. jag fick ut så mycket på gymmet, hur nere jag än var innan jag drog dit var jag alltid mycket gladare när jag kom hem.
Blev som ett beroende och jag saknar det nu när jag inte har kunnat träna då jag har vart sjuk.
Pratade med Sara om det och hon tränar ju med stenhårt, hon förstår precis vad jag menar när jag säger att man mår så mycket bättre psykiskt. Sen att kroppen blir starkare och slankare är ju bara ett plus.
Vad gjorde man innan man tränade? Man jobbade, kom hem, träffa vänner, hem, åt och sov.. varje dag samma sak och inte konstigt att man fastnade i samma tankar, samma banor och samma problem.
Sen tror jag inte att ja kommer ha samma tid till den när jag får barn och familj men just nu när man har tid så varför inte lägga den på sig själv?
Det här året har verkligen prövat mig hårt, i alla mina relationer, kärlek, jobb, familj och vänner.. utmaningarna har bara kommit och precis när jag har känt ja skiter i det, jag orkar inte mera, jag ger upp då har allting ordnat sig till det bästa, inte det man kanske hade hoppats på men oftast till ännu bättre..
Jobbigt det är..simma mot floden hela tiden.. man blir så trött och utmattad.. Skönt är det när man slutar simma mot och bara simmar med, låter saker och ting ske och inte behöver alltid ordna och fixa allting.
Ska ut på en promenad nu, försiktigt för tar jag i blir jag yr.. men frihetskänslan då man kommer ut från hemmet man har spenderat flera dagar i, inte för att man vill utan för att måste.. Ahhh... det är lycka det.
Happily ever after or never after?
barnen ville sova hos mig, alla..
- Najna får jag sova med dig, najna får jag vara med dig..
Mina barn kommer verkligen ha den bästa mamman i världen tänkte jag. Om andras barn uppskattar mig fast jag känner att jag inte gör nått speciellt till dom..tänk då mina egna..
jag hade Alper sovande hos mig.. Vi sover alltid med varandra.. Det är en oskriven regel och ingen får ändra den.. Men denna gången ville AlishaLee sova över.. fasters vackraste docka.. Så båda ungarna och jag la oss i min säng, kusinerna busade massor och sen tog jag båda i famnen, kliade dom tills dom somnade..
Själv kunde jag inte somna.. dom rörde på sig och vaknade lite då och då men det var inte det som gjorde att jag inte kunde sova..
Jag fastnade i tankarna..
En dag kommer jag bli den mamman jag vill vara.. Inte än.. För jag är inte där med mig själv än.. men den dagen.. jag tror inte på lyckliga för evigt..jag tror på upp och ner dagar.. Jag tror på att man ibland kommer vakna och tänka på " var detta allt"
men jag tror på att lyckliga så länge vi vill vara lyckliga, jag tror på att nederlag och motgångar gör så man blir starkare ihop, jag tror på att man finns där för varandra när man som minst förtjänar varandra.. Jag tror på att kärlek övervinner allt..Jag tror på ett hem:
När man kommer hem till sin familj, efter en stressig arbetsdag, eller då man har bråkat med sin familj, eller ekonomin inte är den bästa.. Jag tror på ett hem där man kommer in och det ända som betyder nått är familjen, när man stänger dörren och går in så stannar världen utanför där ute och familjen är det ända som betyder nått..
Jag tror på att man ska kämpa och se saker på bästa sätt. Jag tror även på att ju mer man stänger världens ondska utanför sin dörr desto tryggare hem skapar man.
Lyckliga för evigt är en plats som man får skapa själv.. ett ställe där ingen kan skada eller såra.. Men om du ska ha en familj i det stället så är det viktigt att man hittar en partner som delar det tankesätter.. som inte kommer in med saker utanför in i hemmet och gör den platsen till olycklig..
Gräset är inte grönare på andra sidan.
Är med min syster själv.. Alper och hans pappa har åkt till Makedonien för att hälsa på hans släkt..
Innan vi åkte till flygplatsen för att lämna av dom hade min syster varnat mig om att jag inte fick gråta, det skulle knäcka Alper..
Av min syster och mig är jag den känsliga.. Jag visar känslor öppet och jag har aldrig haft ett bra poker ansikte..
Men hon bröt ihop..När Alper bad oss köpa två biljetter till istället för att åka bara med pappa.. Hon bröt ihop och jag tittade bort.
Jag har lovat mig själv att aldrig någonsin sitta i den situationen.. Där mina barn ska åka på semester utan mig då dom är så små.. vad som än händer, vart dom än ska..Så ska jag följa med dom.
Deras resa blev försenad och den resan som skulle ta 8 timmar med två byten tod 24 timmar med 5 byten..
Har aldrig sett min syrra så knäckt..
Män.. Män kan inte hantera stress, speciellt inte invandrar män.. Dom kan inte hantera saker som dom inte har räknat med, dom får panik.. Dom blir rädda och visar ilska som skapar panik i dom.
Kvinnans psyke kan tåla så otroligt mycket..Det har jag lärt mig nu.
Jag har haft det hur bra som helst i Alingsås..
Jag kom hit för att komma bort från min vardag och finnas för min syster, umgås med mina vänner..
Jag kommer alltid hit när jag behöver andas..Denna gången kom jag hit men för första gången är jag den lugna i allt som händer..
Får mig att inse vilket otroligt skönt liv jag har..
Alla små problem som jag kan förstora upp är skit saker jämfört men vad för problem man kan ha..
Har suttit med min Zahide så många sena nätter och visualiserat våran framtid..
Har ni någonsin haft en vän ni kan sitta med i flera timmar och prata och det känns som det bara har gått en kvart?
Jag har Annika, Zahide och Sara som ger mig den känslan..
Har tagit mig tid till att umgås med min pappa också.. Jag har aldrig velat vara till besvär när jag är här så varje gång han har bjudit mig på mat har jag tackat nej eller sagt att vi ska äta ute..
Så sa jag ja denna gången och min syster och jag åkte hem till pappa..
Han hade städat, lagat mat i flera timmar och klätt upp sig..
Han var så glad att jag var hos honom, tvinga i oss massor med mat, lagat flera olika maträtter och vi fick inte bli mätta..
Jag såg på pappa hur lycklig han var över att ha sina döttrar där..
Innan vi skulle gå säger han:
Najda.. Du och dina syskon är min största rikedom.. Allt ja gör, varje dag så fort jag vaknar är ni dom första jag tänker på.. jag kanske inte har vart där för er, inte vart den pappan som har läst saga och somnat är om nätterna..
men med det jag har kunnat har jag älskat er.
Jag kommer alltid att älska er och snälla låt mig få vara din pappa nu..Jag vet att det är mycket begärt men låt mig få försöka.
Jag har straffat den mannen i så många år av mitt liv, medvetet gjort saker för att ringa till honom och berätta för honom att jag har gjort.. För att höra hur han krossas och blir ledsen.
Allt han sa var förbjudet när jag var liten har jag gjort i mina dagar och sen stolt ringt och sagt det..Vet inte varför egentligen..
jag kanske bara ville att han skulle be mig fara åt helvete..
Men aldrig..Hur jag än gjorde så var han alltid stolt.
Mamma är annorlunda, mamma flippar och skäller men finns alltid där.. Hon ger sig inte, hon låter mig inte ta avstånd från henne som pappa kan.
Och så ser jag hur ledsen min syster blir när Alper inte vill prata med henne i telefon när hon ringer för han spelar fotboll, hon blir inte ledsen för att han inte vill utan för att hon inte är där..och ja börjar inse hur många gånger jag inte svarar när mina föräldrar ringer till mig.. för jag är upptagen eller inte orkar prata.
Sånt här gör mig till bättre människa, när jag får se sånt här så börjar jag inse vad som är värt.
Jag vet inte hur ja ens kom in på detta.. Som vanligt så sätter ja mig ner och skriver bara och sen inser jag vad som finns i det undermedvetna..
Jag har skickat in en novell till ett bokförlag, novellen är egentligen om mitt liv.. jag gjorde det för 2 månader sen då jag behövde som mest skriva av mig och har fått svar på att dom är intresserade av att läsa mera..
kanske blir en bok trots allt..jag har ju lovat min Zahide det.
Idag är det kalas..turkisk kalas.. Skulle egentligen inte ha ätit alls idag för all mat ja kommer äta ikväll kommer räcka för två veckor framöver..
Älskar gemenskapen runt en måltid.. och servera andra och bli serverad.. och prata mellan tuggorna och se folk njuta..
När jag blir en mamma och en fru så ska maten vara höjdpunkterna på dagen. jag ska verkligen göra allt för att familjen alltid ska få sitta ihop och äta mat tillsammans..
Semester och allt som hör till..
Jag brukar ha jätte hög musik på och gå fort eller jogga..
Jag älskar verkligen att gå just där..
När jag är där så kan jag sjunga jätte högt, eller dansa medans ja går...
Innan ja går in i skogen kan ja vara ledsen, arg eller på allmänt dåligt humör men aldrig har jag gått ut från den och mått dåligt..
När 1,2 mil är klara är alla negativa tankar borta och jag kan tänka klart.
Det har hänt att jag har fått tårar i ögonen där inne på grund av att jag har sett vackra saker..
En gång i våras, när snön precis hade gått bort och marken var lite blöt fortfarande..Tidigt på morgonen så gick jag där.. och solen kom fram bland alla träden så man kunde se i kristaler i luften..Det var vatten droppar som sippra ner från träden och jag tappade andan bara för att det var så fint.
Jag har semester nu, min andra dag och kroppen är jätte trött..Jag kom och tänka på att jag inte har haft en riktigt ordentlig semester på flera år.. Förra året tog jag ut semester men jobbade varje dag under tiden på ett annat ställe.. jag har haft massor med lediga dagar under året men ni vet hur det är.. När man är ledig ska man göra allt man inte hinner göra när man jobbar..Träffas, umgås, städa, tvätta, handla..
Nu är det två lediga veckor och inget inplanerat..
Jag bara älskar det.
Jag mår väldigt bra nu.. är lugn och stabil och glad igen..
Senaste månaderna har vart kaos, skolan, jobbet, drama och mera drama..
Allting har lagt sig nu.. Häromdagen sa jag till mamma att det känns som att allting håller på falla på plats..
jag kan se klart och tänka rätt igen..
Jag har kommit fram till att det finns saker som jag verkligen måste jobba på när det gäller mig..
jag måste sluta vara så jävla dumsnäll som jag är..
Jag har försökt leva efter mantran
Be the change you want to see in the world..
På så sätt har jag gjort saker som gör att jag glömmer vad mina behov är, vad jag behöver..
Jag har gett allt och mera för att sedan inse att under tiden jag gav och gav glömde jag att ge mig själv..
Det som fick mig att komma till denna insikten var att vissa människor utnyttjar godhet och vänlighet..
Dom tar och tar och sen när man inte orkar ge så anser dom att det är deras rätt..
Tar saker för givet och visar inte uppskattning för nått..
Jag är så jävla trött på det..
saken är att jag är medveten om sånt, jag brukar alltid tänka att man visar godhet genom att vara en god förebild själv..
Vissa lär sig faktiskt och börjar själva ge mera, andra bara utnyttjar det och uppskattar det inte..
Jag måste komma ihåg att alla människor vill inte leva så som jag vill..
Jag tror att om alla bara vill ge skulle världen vara en grym plats, där man vill föda barn och där man är trygg och lycklig..
Jag behöver inse att alla vill inte se det så.. och acceptera det.
Men..det tragiska är att när ja väl stannar upp och inser sånt så släpper jag dom människorna ur mitt liv..
Vissa kan jag ta in igen och ge dom en 2:a eller 3:e chans men vissa släpper jag aldrig mera in.
Vissa behåller jag med gränser jag bygger, hit men inte längre.
och det som är sorligt är att det är faktiskt deras förlust om jag en dag gör så..
Jag satt på facebook en dag och var riktigt allmänt nere så var det någon som la upp
" Det kommer en dag, då Gud visar varje människas rätta jag. När den dagen kommer bli inte ledsen, var glad för att du fick ögon att se dom med"
Då bara vände allting, jag kan älska människor för vad dom har varit en gång i tiden och glömma vad dom är just nu.
På så sätt kan ja låta dom stanna kvar i hoppet på att dom kommer förändras..Tills ja inser att vad som har vart är över, det är vad som är som egentligen spelar någon roll...
Så synd egentligen.. leva ett liv där man en dag ska dö, och när man dör sitta där och tänka på alla man svek och såra bara för att man var för upptagen med sitt egna ego.
Att värdesätta sig själv är den kompis som håller på lär mig mycket om just nu..
Jag har fått ta fram mina värsta sidor för att visa att det har det gått för långt..
Nu har det gått över gränsen och detta är inte okej..
Det som sårar mig är varför måste folk tänja på gränserna.. varför måste dom kolla hur långt dom kan gå? Varför bara inte uppskatta allt som är och vara tacksam för vad som finns?
" var säker på att du inte säger Nej till dig själv när du säger Ja till någon annan"
Jag vet inte om ni förstod nått av vad jag menar, men det spelar inte så stor roll.. Jag förstår verkligen mig själv bättre idag än vad jag gjorde förra veckan..
och egentligen är det det ända som betyder något.
Ut och sola nu :)
<3
Älskade egentid
ni vet den här känslan man kan få ibland när man är så trött så att man mår lite illa, jag kände en tyngd på ryggen för ja la mig på magen och sen deckade jag..
jag sov i tre timmar..När jag vaknade visste jag inte om det var dag eller kväll, inte ens vilken dag det var..
Det ösregna hela dagen och jag låg bara o soffan och kollade på film, somnade från och till.. När klockan var 22 la jag mig igen.. somnade direkt..
Barn alltså.. oj oj.. jag tror alltid jag är redo för att ha barn, och jag är säkert redo..men jag vill INTE ha det nu..
Dom är så fina, så mysiga och helt underbara..
Jag längtar av hela mitt hjärta tills jag blir mamma..
Men inte NU..
Kanske om 5 år..
eller 10 :)
Shit jag är 35 då..
På tal om ålder.. Jag har börjat känna mig gammal..
Eller inte gammal men jag har alltid haft äldre vänner..sen jag var liten..
Men nu så har jag träffat folk som är yngre än mig, 2-3 år.. Slog mig häromdagen när vi var och fika och jag insåg att jag var äldre än alla som satt där..
det har nog aldrig hänt innan..
Det och att det fanns en kille på gymmet som ja hade kollat in.. Vi hade pratat lite och så.. Jag lovar att han såg ut som 28 eller nått.. lång och lite skägg stubb, pratade jätte vuxet..
Så hörde jag när han stod och pratade med en äldre kvinna och hon säger till honom
- Du och min son är lika gamla va? Ni tar studenten i år?
och han svarar att han är ett år äldre..
Alltså 20..
Oj, ja höll på att tappa hakan framför honom..
Då kände jag mig gammal.. Små pojkarna börjar se ut som män idag.
När ja var i Alingsås så gick ja ut och gick varje morgon, en promenad till Dana och sen vidare tills jag blev trött.. och gick hem..
Jag hamnade i Gerdsken en morgon.. Jag växte upp där, lärde mig simma, snatta, ljuga, cykla, spela fotboll, gunga..Ja allting just där..
Min barndom från 4 år till 8 år är där..
Alltså mina första minnen skapades där..ungefär..jag har ett minne när jag är 2 år och mamma blir alltid lika chockad när jag berättar det..
- du var så liten hur kan du minnas säger hon varje gång..
Men när jag gick förbi här så kommer jag ihåg när min syster som var 8 år hade lärt sig att simma i skolan..
Så hon skulle lära mig som var 6 år gammal..
- Hoppa i vattnet Najda, jag räddar dig om du drunknar..
jag minns hur rädd jag var men ville inte visa henne det så jag hoppar in och håller på att druknar..
Jag minns paniken när jag svalde massor med vatten..och kom inte upp..
Nese hoppade in men min panik gjorde att hon inte kunde få tag i mig utan vi båda höll på att drukna..Till slut
så började vi simma, hon lärde mig simma här..Vi simma i land..
Vi vågade inte säga nått till pappa som satt och spelade kort med sina vänner, för vi visste hur arg han skulle bli..
Nu förstår jag att han skulle bli skit rädd om han visste vad som hade hänt, men pappa visade aldrig rädsla utan ilska..
Var hos Danas familj, åt middag med hans mamma, systrar och kusiner..
Vilket var bland det bästa jag gjorde under tiden jag var i Alingsås..
Under hela tiden vi satt där hoppades jag på att dörren skulle öppnas och han skulle komma in..
men vad skönt det var att bara sitta med dom, prata minnen men även framtid.. och nuet..
Bara vara och till och med skratta..
Där i det hemmet, mår jag bra.. Dom har någon inre frid i det hemmet som gör att allting utanför är meningslöst.
Domen, 7 år för mord. För att vara Sverige är det bra, ute om 5 säkert..
Jag önskar bara att hans mördare får terapi..SÅ han INSER vad han egentligen har gjort..
Tagit en människans liv, inte en oväns eller en fiendes..För dom var inte ovänner..
Utan en människas liv..
Hoppas att han får så mkt terapi så han kan uttala dom orden,
" jag mörda en människa"
jag tror att den smärtan kommer vara det värsta han kan känna..och då kommer han kanske uppleva en halv procent av det alla vi andra har upplevt..
Jag vill han inget illa, jag vill verkligen att han ska INSE vad han gjorde..
Resten är upp till Gud.
Karina är inte hemma, så ja har vart själv i några dagar..
innan hade ja nästan lite ångest över att hon skulle åka, men nu..Jag hade verkligen glömt bort vad som gör mig så glad.. det är just dom här stunderna då jag har mig själv bara..
Det här hade jag förträngt hur viktigt det är för mig..
Jag och Karina har det verkligen bra ihop, jag är jätte chockad över att det funkar så bra som det gör, helt ärligt så trodde jag inte jag var kapabel till att bo med någon människa, alltså en vän.. Jag vill ja saker på mitt sätt, jag vill ha min musik, min mat, min doft men med karina har vi hittat en balans..
men som sagt..jag hade glömt hur mkt jag älskar det här..Min ensamhet..
Vad händer den dagen då man vill ha hjälp?
Blev väckt av Alper imorse, jag förstod inte först vart jag var..jag var så trött och bara hörde hans lilla röst ropa på mig..
- Najna..ska du vakna nu..
Och jag titta på honom och såg hur hans ögon stod och stirra på mig.. Jag sover på soffan så jag bara flyttade in mig och utan att säga nått hoppade han in och kröp ner jämte mig..
Han tog min telefon och spelade spel medans jag sov vidare, men inte djup sömn utan halvt vaket för han pratade hela tiden..
Och då..när vi låg där..
Jag bara njöt av att ha honom så nära mig..
Den ungen saknar jag även när jag har honom hos mig..
Är i Alingsås.. Hade tusen midsommar planer, festa med vänner, åka iväg till stuga men kom hem en dag från jobbet och bokade biljetten hit istället..
Jobbet, jobbet är tufft..det är tungt..och jag är så känslig..
Häromdagen kom jag hem och bröt ihop..
Länge sen jag var så himla ledsen som nu..
Karina vaknade upp och pratade med mig och mitt under hennes samtal kom tårarna..och jag kunde inte sluta..
När hon frågade vad är det..kunde jag inte svara för jag vet verkligen inte vad det egentligen är..
Bara det att man ser så mycket nu..som gör att man själv kommer till insikt med en hel del..
och sanningen är brutal ibland.
Jag kan rekomendera en bok:
Ro utan åror.
Riktigt bra, djup men framför allt vacker bok
Handlar om en kvinna som är 4 barns mamma som får diagnosen ALS..
En dödlig aggresiv sjukdom som gör att muskerlna tynar bort..
Så man dör..
Alla dör vi ju en dag, men denna sjukdommen dödar varje dag..
Såg en film igår, the vow tror jag den heter på engelska, men Älska mig igen på svenska..
Verklighetsbaserad.. handlar om ett par som är gifta och galet kära, är med om en bilolycka och hon tappar sitt minne..Hon minns allt innan honom men inget dom senaste fyra åren som har med honom att göra..och han kämpar för att få henne att älska honom igen..
Han sa nått riktigt bra i filmen..
Ögonblicken i livet formar vilka vi blir, olika ögonblick som påverkar oss på olika sätt..
Vad händer om vi inte minns dom? Vilka är vi då?
Min syster och hennes familj är i Lisseberg nu, meningen var att jag skulle följa med men i sista sekund sa jag till syrran att jag hellre stannar hemma..
Alper och hans föräldrar har bara helgerna ihop..Dom som alla andra familjer jobbar och sliter, dagis hit och dit och sen så gör man så mycket man kan på helgerna..
Jag storstädar hos dom nu, tog en paus nu bara för att skriva av mig..Städa får ju alltid mig att tänka :)
Fick ett kort av syrran nyss med världens största leendes Alper.
Första gången han är på Lisseberg :)
Jag är här, för jag behövde komma bort från älskade Norrköping.. Ibland är det så skönt att sätta sig på det tåget och åka därifrån för när man är mitt i allting så är man bara..man tänker inte utan hela tiden går allt på rutin..
Men det fattas alltid nått... Stanna upp och vara..
I boken som jag nämnde tidigare så fanns det ett brev som dottern skrev till sin mamma..
" Hela mitt liv har jag sett hur trött du är, alltid sökt något, vart orolig för att vara otillräcklig så du har alltid försökt göra alla nöjda, gått och lagt dej helt utmattad för att vakna upp till en ny dag och göra samma saker som tröttar ut dig. Du har alltid sökt nått som du inte verkade finna..Förens du blev sjuk, då såg jag det..Då du bara för en gångs skull såg fridfull ut och lycklig..För att du för första gången tänkte på dig själv i första hand"
Jag tror på att man ska hjälpa andra, finnas till för andra..ställa upp och stå för det man lovar.. inte lova för mycket utan hellre överraska med mera..
Jag tror på att man sover gott på nätterna när man tar hand om sina medmänniskor..
Men, många är duktiga på att utnyttja människor som vill väl, dom kan ta och ta men aldrig uppskatta i handlingar.. bara i ord..När det väl gäller brukar dom oftast inte vara kvar, tycka det är svårt och dra sig undan..
Sånt.. sånt tar energi, att sitta och undra på varför just dom inte finns..
Finns dom inte..är det lika bra.. man klarar sig bättre utan dom än hoppet om att dom kanske kommer och finns..
Stanna upp och tänk till nu.. Om jag blir sjuk eller är i stort behov av hjälp..
Vem står där?
Jag trodde jag skulle nämna ett flertal namn..
Jag kom fram till fem stycken som jag är hundra på.. Bland annat min mamma och syster..
och jag kände mig lyckligt lottad faktiskt..
Det kan vara bra att bli lite medveten om vad man har runt sig..
Nu ska jag ta mig ett bad, sen sitta på balkongen och sola bort hela denna eftermiddagen..
Kärlek till er alla <3
Bland det finaste jag har läst.
I go you go,my dear; and whatever is done by only me is your doing,my darling)
I fear no fate (for you are my fate,my sweet)I want no world (for beautiful you are my world,my true)
and it's you are whatever a moon has always meant and whatever a sun will always sing is you
here is the deepest secret nobody knows
(here is the root of the root and the bud of the bud and the sky of the sky of a tree called life; which grows
higher than the soul can hope or mind can hide)
and this is the wonder that's keeping the stars apart
När själar möts
Inte mot oss, utan för oss.
Med det i tankarna lugnar sig oron och tankarna.. Känns tryggare då.
Jag var med om nått riktigt otroligt för ett tag sen, det var några månader sen och jag har hela tiden försökt tränga bort det från tankarna..Mer för att jag blev lite rädd för det.. jag hade aldrig någonsin upplevt nått sånt tidigare i mitt liv.. men nu när jag har drömt om det mer än 10 gånger tänker jag att det kanske släpper mina tankar om jag får ut det.
Jag och en vän till mig hade druckit och satt och umgicks med andra vänner..
Från ingenstans blev jag hur trött som helst men inte på det sättet som man blir att man vill somna utan att mina tankar, allt jag hade i skallen försvann och det ända som fanns var där och då. Så jag luta mig mot min vän och jag kunde känna hur bådas hjärta synkade varandras.. Hur själarna möttes och min själ gick in i min väns och min väns själ gick in i mig.. Jag kunde känna vad min vän kände och jag visste att min vän kunde känna det jag kände.. och det kändes som en evighet..Det var säkert några minuter men ändå så var det så sjukt starkt och jag har aldrig någonsin vart med om nått liknande.
Jag googla lite på det men jag hittar olika förklaringar till vad det kan ha vart.. Jag får inte någon riktig förklaring.. och helt ärligt vet jag knappt själv vad det kan vara men riktigt magiskt var det.