Trasa.
Kom precis hem från Trägårn och har druckit alldeles för mycket kaffe för att kunna somna direkt. Har jobbat hela dagen och känt mig som en trasa. Ni vet en sådan som man har använt i flera veckor, torkat samma bord med, den som stinker och inte torkar av ordentligt för att den är för sliten.
Har jobbat sjukt mycket och senaste tiden har verkligen vart sova, äta, duscha, jobba osv.
Har knappt hunnit med att träffa någon eller ens reflektera över dagarna. Har kommit på mig själv då jag pratar i telefon att jag inte lyssnar, utan försvinner i mina egna tankar men sedan kommer inte på ens vad jag tänker på.
Samtidigt så har jag aldrig vart så lugn och haft så mycket sinnesro som nu.
Har inte riktigt haft energi till något än det nödvändigaste.
Efter ett 12 timmars arbetspass idag gick jag ut med kvinnorna i mitt liv för att ta en fika som slutade på trägårn. Dom satt och drack vin och jag kunde inte få nog av kaffet. Ahh tack Gud för att du skapa kaffe.
Imorgon är en ledig dag och den ska spenderas med bus, skratt och människor jag inte har träffat på länge som jag saknar.
På tal om saknad.. Saknar min syster och Alper. Idag när jag sa det högt till mamma så fick jag tårar i ögonen. Saknar Helen, saknar Sara, saknar Zahide, saknar Alingsås..men jag saknar nog mest av allt mig själv. Den människan jag är och älskar att vara. Behöver en semester snart, åka iväg och vakna upp med ingen stress, press eller tidsplanerad dag. Men det kommer..
"Målet är inget, vägen är allt"
Tänker varje dag på detta med att sluta röka, LÄNGTAR till 15 september. Dagen då jag slutar. Jag är inte rädd för att misslyckas.. Jag känner mig själv såpass väl att när jag väl bestämmer mig för något så är jag sjukt envis, på både gott och ont för att misslyckas.
Därför så är det inte ofta jag lovar något, hatar att svika eller misslyckas. Men som sagt..När det väl gäller så finns det inga hinder.
Duktiga mamma och moster, dom har slutat..Och jag ser på dom hur lätt det är..Starka kvinnor..Älskar dom.
Kusin vitamin har lyckats gå ner 40 kg på att dricka soppor i flera månader. Hon lyser som en sol men är även den vackraste månen. Hon har lyckats med sitt mål. Det gör henne glad och när hon är det så sprider hon det vart hon än går. Glada människor är vackra människor, hon är otroligt vacker.
En sak som jag har hunnit att reflektera över är att jag har sådan tur med människor jag träffar, varje dag träffar jag folk som är genom goda, som lär mig nått, som ger mig nått. Har verkligen tur med människorna i mitt liv.
Det sägs att det är 6 meter mellan varje människa på jorden, om man ställer oss på rad, så är det 6 meter mellan oss. Det viktiga är att dom 6 närmaste ska vara människor som ger en rätt energi för att du själv ska kunna må bra..Ta fram det bästa ur en, inte det värsta. Jag tror att jag kan räkna till minst 36 människor runt mig som ger mig bra energi. Inte konstigt att man nästan alltid ler.
Godnatt världen.
Har jobbat sjukt mycket och senaste tiden har verkligen vart sova, äta, duscha, jobba osv.
Har knappt hunnit med att träffa någon eller ens reflektera över dagarna. Har kommit på mig själv då jag pratar i telefon att jag inte lyssnar, utan försvinner i mina egna tankar men sedan kommer inte på ens vad jag tänker på.
Samtidigt så har jag aldrig vart så lugn och haft så mycket sinnesro som nu.
Har inte riktigt haft energi till något än det nödvändigaste.
Efter ett 12 timmars arbetspass idag gick jag ut med kvinnorna i mitt liv för att ta en fika som slutade på trägårn. Dom satt och drack vin och jag kunde inte få nog av kaffet. Ahh tack Gud för att du skapa kaffe.
Imorgon är en ledig dag och den ska spenderas med bus, skratt och människor jag inte har träffat på länge som jag saknar.
På tal om saknad.. Saknar min syster och Alper. Idag när jag sa det högt till mamma så fick jag tårar i ögonen. Saknar Helen, saknar Sara, saknar Zahide, saknar Alingsås..men jag saknar nog mest av allt mig själv. Den människan jag är och älskar att vara. Behöver en semester snart, åka iväg och vakna upp med ingen stress, press eller tidsplanerad dag. Men det kommer..
"Målet är inget, vägen är allt"
Tänker varje dag på detta med att sluta röka, LÄNGTAR till 15 september. Dagen då jag slutar. Jag är inte rädd för att misslyckas.. Jag känner mig själv såpass väl att när jag väl bestämmer mig för något så är jag sjukt envis, på både gott och ont för att misslyckas.
Därför så är det inte ofta jag lovar något, hatar att svika eller misslyckas. Men som sagt..När det väl gäller så finns det inga hinder.
Duktiga mamma och moster, dom har slutat..Och jag ser på dom hur lätt det är..Starka kvinnor..Älskar dom.
Kusin vitamin har lyckats gå ner 40 kg på att dricka soppor i flera månader. Hon lyser som en sol men är även den vackraste månen. Hon har lyckats med sitt mål. Det gör henne glad och när hon är det så sprider hon det vart hon än går. Glada människor är vackra människor, hon är otroligt vacker.
En sak som jag har hunnit att reflektera över är att jag har sådan tur med människor jag träffar, varje dag träffar jag folk som är genom goda, som lär mig nått, som ger mig nått. Har verkligen tur med människorna i mitt liv.
Det sägs att det är 6 meter mellan varje människa på jorden, om man ställer oss på rad, så är det 6 meter mellan oss. Det viktiga är att dom 6 närmaste ska vara människor som ger en rätt energi för att du själv ska kunna må bra..Ta fram det bästa ur en, inte det värsta. Jag tror att jag kan räkna till minst 36 människor runt mig som ger mig bra energi. Inte konstigt att man nästan alltid ler.
Godnatt världen.
Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad // Martin Luther King Jr
För några månader sen var jag hos min moster en söndag kväll..Vi hade suttit och kollat på film och vid 21 tiden så skulle jag gå hem. Vi bor rätt nära varandra, tar 10 min att gå. Som vanligt när jag är ute och går så lyssnar jag på min mp3.
När en låt tog slut så hörde jag gap och skrik, när jag tittade dit så såg jag tre skit ungar slå ner en äldre man. Först blev jag chockad, för det var brutalt och mannen som dom slog ner var i min pappas ålder. Sen blev jag rädd, mitt vanliga jag hade gått emellan och försökt hindra det. Jag brukar vara rätt dum och speciellt då jag var yngre.
Men när jag tittade på dessa killar som misshandla denna mannen så såg jag 3 vilsna och rädda djur i deras ögon.Det skrämde mig så jag stod kvar en meter ifrån och tittade på dom. Dom slutade slå mannen och den ena av killarna bad dom andra att backa.Han skulle nu snacka med mannen som låg nerslagen på marken. Jag tänkte för mig själv att lägga på minnet exakt hur dom såg ut för att kunna berätta det för polisen.
När jag gick därifrån och bråket hade slutat och det var tyst så ringde jag.
Detta berörde mig jätte mycket, jag var arg, rädd, ledsen och riktigt förbannad. Att idag i Sverige på en söndagkväll så står det 3 skitungar och misshandlar en man som är lika gammal som deras pappa. Vart är vi på väg? Mest förbannad över att vara i en sådan situation då något fel händer och jag inget kunde göra. Det hade vart dumt att lägga sig jag vet det, men att det finns folk som får en att bli så rädd så man inte vågar agera gjorde mig riktigt förbannad.
I Norrköping har kriminaliteten verkligen eskalerat. Nu i sommar har det vart både det ena och andra. Det har vart obehagligt att gå hem på morgonen eller till jobbet på kvällarna.
Tiden gick och inget hände. Idag när jag och Camilla satt och rökte på rasten så ringde en väldigt trevlig polis.
Förstå chocken då han sa att det var från polisen i Norrköping..Han hörde nog det så han var snabb med att säga
"Var inte orolig, du har inte gjort nått och inget har hänt" Så efter ett stort nervöst gap flabb kunde jag slappna av och lyssna. Jag blev så glad när jag hörde varför han ringde. Tydligen hade det blivit en anmälan och han ville förhöra mig om vad jag såg. För EN gångs skull så blev det någonting av anmälan. Först som sagt blev jag glad, riktigt glad och sen kom det idiot tänket som jag avskyr då andra människor ursäktar sig med det " Jag vill inte ha problem så ska jag verkligen säga nått" Ni förstår inte hur många gånger människor har kommit undan med idiotiska handlingar för att man inte har vågat säga det man har sett eller det man vet.
Saken är, vi ALLA klagar på samhället, alla tycker vi att det blir värre och värre och när man väl får chansen att påverka, förändra så fegar vi oftast ut för att vi inte vågar, jag förstår rädslan. Jag gör det absolut men nästa gång kan det vara någon vi älskar som råkar illa ut. Och då är det säkert någon annan som har sett något, om den också fegar ut..När kommer folk inse att det inte är acceptabelt att skada andra?
Folk gick förbi under denna misshandel, dom tittade inte ens dit, en ambulans kom körandes och körde iväg.. Tänk om det skulle drabba dig en dag..Och ingen gör något? Eller ditt barn eller dina föräldrar.. Bara tanken skrämmer mig.
Vi skäller och klagar, tycker si och tycker så..Saker borde förändras och vi borde ha en bättre värld..Om vi börjar med att rensa i våra egna gator, där vi bor..Skapa trygghet där.- Så kan vi bli förebilder för resten av landet och tids nog kanske en dag resten av världen..
Det är inte okej att sitta och titta på nyheterna och säga " fyfan det är inte klokt hur samhället ser ut idag" Och sedan blunda då man ser något som är fel.
Samhället skapar vi och det är faktiskt vårat ansvar att göra det bästa utav det.
Den stora tragedin är inte de onda människors brutalitet, utan de goda människors tystnad // Martin Luther King Jr.
När en låt tog slut så hörde jag gap och skrik, när jag tittade dit så såg jag tre skit ungar slå ner en äldre man. Först blev jag chockad, för det var brutalt och mannen som dom slog ner var i min pappas ålder. Sen blev jag rädd, mitt vanliga jag hade gått emellan och försökt hindra det. Jag brukar vara rätt dum och speciellt då jag var yngre.
Men när jag tittade på dessa killar som misshandla denna mannen så såg jag 3 vilsna och rädda djur i deras ögon.Det skrämde mig så jag stod kvar en meter ifrån och tittade på dom. Dom slutade slå mannen och den ena av killarna bad dom andra att backa.Han skulle nu snacka med mannen som låg nerslagen på marken. Jag tänkte för mig själv att lägga på minnet exakt hur dom såg ut för att kunna berätta det för polisen.
När jag gick därifrån och bråket hade slutat och det var tyst så ringde jag.
Detta berörde mig jätte mycket, jag var arg, rädd, ledsen och riktigt förbannad. Att idag i Sverige på en söndagkväll så står det 3 skitungar och misshandlar en man som är lika gammal som deras pappa. Vart är vi på väg? Mest förbannad över att vara i en sådan situation då något fel händer och jag inget kunde göra. Det hade vart dumt att lägga sig jag vet det, men att det finns folk som får en att bli så rädd så man inte vågar agera gjorde mig riktigt förbannad.
I Norrköping har kriminaliteten verkligen eskalerat. Nu i sommar har det vart både det ena och andra. Det har vart obehagligt att gå hem på morgonen eller till jobbet på kvällarna.
Tiden gick och inget hände. Idag när jag och Camilla satt och rökte på rasten så ringde en väldigt trevlig polis.
Förstå chocken då han sa att det var från polisen i Norrköping..Han hörde nog det så han var snabb med att säga
"Var inte orolig, du har inte gjort nått och inget har hänt" Så efter ett stort nervöst gap flabb kunde jag slappna av och lyssna. Jag blev så glad när jag hörde varför han ringde. Tydligen hade det blivit en anmälan och han ville förhöra mig om vad jag såg. För EN gångs skull så blev det någonting av anmälan. Först som sagt blev jag glad, riktigt glad och sen kom det idiot tänket som jag avskyr då andra människor ursäktar sig med det " Jag vill inte ha problem så ska jag verkligen säga nått" Ni förstår inte hur många gånger människor har kommit undan med idiotiska handlingar för att man inte har vågat säga det man har sett eller det man vet.
Saken är, vi ALLA klagar på samhället, alla tycker vi att det blir värre och värre och när man väl får chansen att påverka, förändra så fegar vi oftast ut för att vi inte vågar, jag förstår rädslan. Jag gör det absolut men nästa gång kan det vara någon vi älskar som råkar illa ut. Och då är det säkert någon annan som har sett något, om den också fegar ut..När kommer folk inse att det inte är acceptabelt att skada andra?
Folk gick förbi under denna misshandel, dom tittade inte ens dit, en ambulans kom körandes och körde iväg.. Tänk om det skulle drabba dig en dag..Och ingen gör något? Eller ditt barn eller dina föräldrar.. Bara tanken skrämmer mig.
Vi skäller och klagar, tycker si och tycker så..Saker borde förändras och vi borde ha en bättre värld..Om vi börjar med att rensa i våra egna gator, där vi bor..Skapa trygghet där.- Så kan vi bli förebilder för resten av landet och tids nog kanske en dag resten av världen..
Det är inte okej att sitta och titta på nyheterna och säga " fyfan det är inte klokt hur samhället ser ut idag" Och sedan blunda då man ser något som är fel.
Samhället skapar vi och det är faktiskt vårat ansvar att göra det bästa utav det.
Den stora tragedin är inte de onda människors brutalitet, utan de goda människors tystnad // Martin Luther King Jr.
Sommar går mot höst.
Har inte uppdaterat bloggen på länge, förlåt för er som bryr er och för er som inte gör det förlåt till er med.
"jag lovar ingenting, jag säger hellre förlåt"
Sommaren, oj oj vilken sommar.. Det har vart en lång vinter, en händelserik och vacker vår och då blir sommaren självklart underbar.
Innan sommaren så hade jag tusen planer och viljor.
Sommaren har vart underbar, dom bra dagarna har vart otroliga. Sol eller regn har inte spelar så stor roll. Dagarna hade sin egna skönhet.
Var ledig ett tag och då unna jag mig massa tid med mina nära och kära. Ut så fort man vakna och hemma sent på kvällarna.
Sen jobb, jobb och mera jobb har det vart..Otroligt, sjukt mycket jobb.
När jag jobbar så intensivt och inte har några lediga dagar så blir dom lediga timmarna väldigt värdefulla och oftast då går hjärnan i högvarv och man kan reflektera över olika situationer och människor man har runt omkring sig.
Vad man VILL och vad man BEHÖVER är två olika saker. Man vill oftast ha kul, lätt och inga problem.
Man behöver oftast sanning, mod och insikt.Men MÅSTE nog ha båda två för att utvecklas.
På sistonde har jag valt Behöver men än Vill. Rättare sagt jag var tvungen att Behöva för min tidigare Vilja hade ställt till med saker för mig. Förstår ni? Nä knappt jag själv gör det.
Men det känns bra, det går bra nu. Åt rätt håll. Det är det viktigaste. Då man vaknar på morgonen och man har sinnesfrid istället för en massa frågor.
Sanningen kanske gör ont med den är alltid befriande läste jag för ett tag sen i en tidning på jobbet. Dom små orden fastna som blodiglar i denna hjärna som jag har.
När jag senare på kvällen var ute och gick så hörde jag mig själv läsa och börja tänka efter "hur många situationer har jag då jag döljer sanningen? "
Ni vet, ibland då man vet att något inte är rätt, det känns fel, det känns inte äkta, man väljer sina ord och varje gång man har pratat så känner man att man inte kom någon vart..Man sa aldrig det man egentligen behöver säga, utan sa det man vill säga eller det den andra vill höra.
Har kommit på mig själv flera gånger i år då jag hör mig själv säga till mig själv " Ta ett beslut, sluta vara så rädd för att ta beslut" Ännu en sak jag har kommit till insikt med. Jag velar som en yr höna länge, hit och dit, si och så. Men när jag väl efter mycket om och men tar ett beslut. Då är jag väldigt bestämd.
Så för att sammanfatta denna underbara sommar kan man säga, den har handlar om att ta rätta beslut, inte dom jag vill utan det jag behöver.
Har alltid sagt att sommaren är den tid då ALLA dörrar står öppna, man hoppan in och ut överallt. Man bara är utan konsekvenser. Allting är sommar. Sommar dag, sommarflört, sommarlåt, sommarkväll, sommar val.
Sen kommer hösten, då man tar ansvar för alla val man har gjort.
Vinter är den tid man accepterar sina val. Lever med dom. ( Kanske därför många är olyckliga på vintern, för dom valde fel) Sen kommer våren igen.. ( älskade vår)
Då dörrarna öppnas och om man valde fel får man chansen att välja om.
Längtar till hösten, mysiga kvällar med mörker och tända ljus. Filtar och koftor. Fina färger och höst promenader.
Man samlas inomhus och umgås med varandra iställer för på stranden.Med människor som ger och tar emot, människor som är tacksamma och lyckliga. Med familjen som älskar en villkorslöst. Man har en vardag som man trivs med och ett hem som man längtar till. Man är nöjd med dom valen man har gjort och ler stort då man tänker på sommaren som ska komma nästa år.
Det finns alltid hopp, hur tufft det än är ibland så får man aldrig sluta hoppas.
"jag lovar ingenting, jag säger hellre förlåt"
Sommaren, oj oj vilken sommar.. Det har vart en lång vinter, en händelserik och vacker vår och då blir sommaren självklart underbar.
Innan sommaren så hade jag tusen planer och viljor.
Sommaren har vart underbar, dom bra dagarna har vart otroliga. Sol eller regn har inte spelar så stor roll. Dagarna hade sin egna skönhet.
Var ledig ett tag och då unna jag mig massa tid med mina nära och kära. Ut så fort man vakna och hemma sent på kvällarna.
Sen jobb, jobb och mera jobb har det vart..Otroligt, sjukt mycket jobb.
När jag jobbar så intensivt och inte har några lediga dagar så blir dom lediga timmarna väldigt värdefulla och oftast då går hjärnan i högvarv och man kan reflektera över olika situationer och människor man har runt omkring sig.
Vad man VILL och vad man BEHÖVER är två olika saker. Man vill oftast ha kul, lätt och inga problem.
Man behöver oftast sanning, mod och insikt.Men MÅSTE nog ha båda två för att utvecklas.
På sistonde har jag valt Behöver men än Vill. Rättare sagt jag var tvungen att Behöva för min tidigare Vilja hade ställt till med saker för mig. Förstår ni? Nä knappt jag själv gör det.
Men det känns bra, det går bra nu. Åt rätt håll. Det är det viktigaste. Då man vaknar på morgonen och man har sinnesfrid istället för en massa frågor.
Sanningen kanske gör ont med den är alltid befriande läste jag för ett tag sen i en tidning på jobbet. Dom små orden fastna som blodiglar i denna hjärna som jag har.
När jag senare på kvällen var ute och gick så hörde jag mig själv läsa och börja tänka efter "hur många situationer har jag då jag döljer sanningen? "
Ni vet, ibland då man vet att något inte är rätt, det känns fel, det känns inte äkta, man väljer sina ord och varje gång man har pratat så känner man att man inte kom någon vart..Man sa aldrig det man egentligen behöver säga, utan sa det man vill säga eller det den andra vill höra.
Har kommit på mig själv flera gånger i år då jag hör mig själv säga till mig själv " Ta ett beslut, sluta vara så rädd för att ta beslut" Ännu en sak jag har kommit till insikt med. Jag velar som en yr höna länge, hit och dit, si och så. Men när jag väl efter mycket om och men tar ett beslut. Då är jag väldigt bestämd.
Så för att sammanfatta denna underbara sommar kan man säga, den har handlar om att ta rätta beslut, inte dom jag vill utan det jag behöver.
Har alltid sagt att sommaren är den tid då ALLA dörrar står öppna, man hoppan in och ut överallt. Man bara är utan konsekvenser. Allting är sommar. Sommar dag, sommarflört, sommarlåt, sommarkväll, sommar val.
Sen kommer hösten, då man tar ansvar för alla val man har gjort.
Vinter är den tid man accepterar sina val. Lever med dom. ( Kanske därför många är olyckliga på vintern, för dom valde fel) Sen kommer våren igen.. ( älskade vår)
Då dörrarna öppnas och om man valde fel får man chansen att välja om.
Längtar till hösten, mysiga kvällar med mörker och tända ljus. Filtar och koftor. Fina färger och höst promenader.
Man samlas inomhus och umgås med varandra iställer för på stranden.Med människor som ger och tar emot, människor som är tacksamma och lyckliga. Med familjen som älskar en villkorslöst. Man har en vardag som man trivs med och ett hem som man längtar till. Man är nöjd med dom valen man har gjort och ler stort då man tänker på sommaren som ska komma nästa år.
Det finns alltid hopp, hur tufft det än är ibland så får man aldrig sluta hoppas.
