3 veckors lycka 1 veckas olycka.
Igår tog jag mig en riktig vilodag, det var inte så att jag hade planerat in den men kroppen skrek efter det.
Vaknade 5 på morgonen och drog till gymmet, körde ett spinningspass som gav inget och sen pilates som fick mig att inse vilken trött kropp jag har.
Vi skulle hålla upp bollen med händerna samtidigt som vi vred på överkroppen från sida till sida och hålla upp ryggen.
Det gjorde så ont i hela kroppen, det fanns två äldre kvinnor i rummet och jag tittade på dom, dom gjorde övningarna med ett stort leende medans en annan pinades.
Sen kom jag hem, tänkte att jag skulle få in tvätt och städa undan men inget av det gjorde jag. Låg och kolla på Sons of Anarchy hela dagen och pinades med kramper i magen och ryggen.
Till slut blev klockan 20:00 och jag gick och la mig. Innan jag la mig googlade jag lite på pms och kom in på en sida som hette pmds.
Det är 3-5 % av befolkningen som lider av det, det är som PMS men snäppet värre.
Vad jag kände igen mig i alla symtom.
Jag ser mig själv som en positiv människa, även om saker händer så på nått sätt lyckas jag alltid hitta en mening med det och gör det bästa utav det. Jag är en människa som kan se en rolig händelse och gå i flera timmar och skratta åt det.
Men inte när jag är inne i den här perioden, då svartnar lixom allt. Mitt tålamod är noll, jag vill varken träffa folk eller prata med dom. Jag orkar inte bry mig om städ, jobb, mat eller nått som jag annars är så noggrann med.
Går och irriterar mig på små saker och gör dom stora i mitt huvud, beter mig som om jag vore gravid, sugen på nått men inget är gott.
Allt det här är en sån stor kontrast eftersom min riktiga personlighet är jätte långt ifrån vem jag blir under perioden.
Dom som känner mig väl säger att det syns i ögonen, dom blir tomma och jag ser sjukt trött ut. Vilket jag är, jag är så trött i kroppen men även i själen blir jag helt tom.
symtomen är:
Nedstämdhet
Oro/ångest
Sömnsvårigheter
Sötsug
Spänningar i Brösten
Kramper i magen
Ryggont
Huvudvärk
Känsla av att ha tappat kontrollen
Koncentrationssvårigheter
trötthet/minskad energi
Tappat intresse för dagliga aktiviteter
Humörsvängningar
Sötsug
Vi brukar skoja om det, tjejkompisar emellan, att vi pmsar men ärligt talat så har jag läst att i USA så får kvinnor lindrigare domar om dom har begått brott när dom har haft PMS.
95% av kvinnor som begår brott har en studie visat att dom har PMS.
Det finns dagar då jag själv har känt att hoppas någon jag har svårt för försöker göra mig illa då skulle jag inte vara så förstående.
Så varför skriver jag om allt detta, jo för att tjejer ska veta att dom inte är ensamma om att må så dåligt, och att det finns hjälp att få. Ta kontakt med din vårdcentral och man kan få mediciner som reglerar balansen på hormonerarna. För mig funkade dock inte eftersom det blev bara värre, finns KBT behandlingar så man lär sig hantera sig själv då man har PMS och det funderar jag på att söka.
Så är det gott folk, om flickvännen beter sig som en häxa är det inte dig det handlar om utan mera henne.
Stackars min pappa och lillebror, mamma, jag och min syster är exakt likadana.. Nu förstår jag varför dom inte ville vara hemma några dagar i månaden.
Vaknade 5 på morgonen och drog till gymmet, körde ett spinningspass som gav inget och sen pilates som fick mig att inse vilken trött kropp jag har.
Vi skulle hålla upp bollen med händerna samtidigt som vi vred på överkroppen från sida till sida och hålla upp ryggen.
Det gjorde så ont i hela kroppen, det fanns två äldre kvinnor i rummet och jag tittade på dom, dom gjorde övningarna med ett stort leende medans en annan pinades.
Sen kom jag hem, tänkte att jag skulle få in tvätt och städa undan men inget av det gjorde jag. Låg och kolla på Sons of Anarchy hela dagen och pinades med kramper i magen och ryggen.
Till slut blev klockan 20:00 och jag gick och la mig. Innan jag la mig googlade jag lite på pms och kom in på en sida som hette pmds.
Det är 3-5 % av befolkningen som lider av det, det är som PMS men snäppet värre.
Vad jag kände igen mig i alla symtom.
Jag ser mig själv som en positiv människa, även om saker händer så på nått sätt lyckas jag alltid hitta en mening med det och gör det bästa utav det. Jag är en människa som kan se en rolig händelse och gå i flera timmar och skratta åt det.
Men inte när jag är inne i den här perioden, då svartnar lixom allt. Mitt tålamod är noll, jag vill varken träffa folk eller prata med dom. Jag orkar inte bry mig om städ, jobb, mat eller nått som jag annars är så noggrann med.
Går och irriterar mig på små saker och gör dom stora i mitt huvud, beter mig som om jag vore gravid, sugen på nått men inget är gott.
Allt det här är en sån stor kontrast eftersom min riktiga personlighet är jätte långt ifrån vem jag blir under perioden.
Dom som känner mig väl säger att det syns i ögonen, dom blir tomma och jag ser sjukt trött ut. Vilket jag är, jag är så trött i kroppen men även i själen blir jag helt tom.
symtomen är:
Nedstämdhet
Oro/ångest
Sömnsvårigheter
Sötsug
Spänningar i Brösten
Kramper i magen
Ryggont
Huvudvärk
Känsla av att ha tappat kontrollen
Koncentrationssvårigheter
trötthet/minskad energi
Tappat intresse för dagliga aktiviteter
Humörsvängningar
Sötsug
Vi brukar skoja om det, tjejkompisar emellan, att vi pmsar men ärligt talat så har jag läst att i USA så får kvinnor lindrigare domar om dom har begått brott när dom har haft PMS.
95% av kvinnor som begår brott har en studie visat att dom har PMS.
Det finns dagar då jag själv har känt att hoppas någon jag har svårt för försöker göra mig illa då skulle jag inte vara så förstående.
Så varför skriver jag om allt detta, jo för att tjejer ska veta att dom inte är ensamma om att må så dåligt, och att det finns hjälp att få. Ta kontakt med din vårdcentral och man kan få mediciner som reglerar balansen på hormonerarna. För mig funkade dock inte eftersom det blev bara värre, finns KBT behandlingar så man lär sig hantera sig själv då man har PMS och det funderar jag på att söka.
Så är det gott folk, om flickvännen beter sig som en häxa är det inte dig det handlar om utan mera henne.
Stackars min pappa och lillebror, mamma, jag och min syster är exakt likadana.. Nu förstår jag varför dom inte ville vara hemma några dagar i månaden.
