Allt har en början och ett slut.
Igår kväll höll på att packa här hemma, flera timmar. Rensa och hittade massa saker som man har lagt undan och glömt bort.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att mitt och Elias slut är när vi blir gamla och grå. Tillsammans i vårt hem, där vi har uppfostrat barn och barnbarn. Skapat så många fina minnen och lärt våra barn värdet av kärlek är.
Alpers första filt och kudde, nappar och massa vykort, boken om mig som jag skrev i 8:an. Alltså 10 år sedan..
Ja allt möjligt. Jag kan helt ärligt erkänna att jag var lite nedstämd.. Man har så mycket minnen och just i den här lägenheten har det hänt så mycket, både bra och dåliga saker.
Jag kände en sorg över att lämna mitt hem men samtidigt ser jag fram emot att påbörja ett nytt med Elias.
Senaste veckorna har vart minst sagt obalanserade. Blev jätte sjuk efter Sicilien och sen så kom dåliga nyheter efter varandra. Igår kväll kändes det som att det var för mycket. När jag la mig så hade jag bestämt mig för att vakna upp och ha en underbar dag.
Jag tåg tåget till Arlanda och mötte upp Elias som precis hade landat.
Vi åkte ut till Danderyd, hade hittat en affär där som verkade intressant.
Vi ska flytta ihop och tre veckor men har inte köpt en enda sak, vi hade bestämt oss för att göra oss av med allt gammal och köpa nytt till vårt gemensamma hem.
När vi väl kom till affären så stod soffan där! Mitt framför ögonen på oss. Vi visste direkt att vi ville ha den, hittade en jätte fin ljuskrona till den.
När vi skulle gå, bakom kassan på väggen hängde den finaste tavlan jag har sett.
En stor fjäril med massa små citat på.
Alla som känner mig vet att det är jag.
Elias vände sig om, och sa direkt. Den köper vi, den är vi två tillsammans.
Att få in den i bilen var omöjligt. Den var alldeles för stor och hur vi än gjorde gick det inte. Planen var att åka till Ikea sen och köpa nytt porslin.
Elias, som han är, ger inte upp. Slutade med att vi drog av bilens klädsel i bagaget. Med vi menar jag han, för det enda jag sa var: skit samma vi hittar en annan. Lämna tillbaka den.
Men han gav sig inte och till slut fick vi in den. Eftersom vi inte hade plats så skippa vi Ikea och dom andra affärerna vi skulle till. Vi åkte hem lasta av, satte oss och körde till Ikea k Linköping.
Tre timmar där och vi kom ut med en full kundvagn. Nöjda och glada över att vi äntligen hade börjat fylla upp vårt blivande hem.
Nu när jag sitter här, helt slut inser jag att när något tar slut är det för något ännu bättre ska börja.. Så är det med allt.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att mitt och Elias slut är när vi blir gamla och grå. Tillsammans i vårt hem, där vi har uppfostrat barn och barnbarn. Skapat så många fina minnen och lärt våra barn värdet av kärlek är.
Att vi somnar in ihop, i våran säng..❤
Svåraste jag någonsin har gjort.
Igår hade jag bokat tid med kissen hos veterinären, hon skulle dit och kastreras samt ta en urin odling.
Helt ärligt så var jag inte beredd på så mycket kärlek man har till sina djur..
Kissen var 8 år gammal, jag fick kissen två veckor innan jag flyttade in till min första lägenhet. Jag var 16 år då. När jag fick nycklarna till min lägenhet så ägde jag, kattlådan, mat till kissen och skålar och en madrass som jag sov på. Kissen och jag tillsammans kämpade och byggde ett hem ihop.
Hon var väldigt speciell, gillade inte barn, gillade inte många människor. Kan räkna på min ena hand hur många människor hon kände sig trygg med.
Jag var hennes allt, så fort det var hon och jag så låg hon på mig. Vi sov alltid ihop, hon på min mage eller på min rygg. När larmet ringde då hoppade hon upp och försökte väcka mig med sina tassar.
Från 16 till 25 års åldern har mitt liv verkligen vart en berg och dalbana.. Vi har till och med bott i Norge jag och kissen. Vart jag än var, fanns hon bredvid mig.
När jag kom hem från jobbet, satt hon vid fönstret och tittade. Så fort jag öppna dörren stod hon i hallen och väntande.
Kissen har alltid vart bestämd, jag såg vårt hem som vårat och hon bestämde lika mycket som jag. Något som hon verkligen tyckte illa om var mattor, så fort jag köpte hem matta kissa hon ner den.
Låg något på golvet kissade hon ner det, men nu måste senaste tiden så kissade hon ner mer och mer, posten, tvätt i garderoben, hoppa upp i byrån och kissade i sminkväskor, väskor.
Jag har alltid velat ha kattungar på kissen så jag ville inte kastrera henne. Till slut insåg jag att jag var tvungen att göra det för hon mådde dåligt.
Så jag och Alper går till smådjurskliniken. Sitter i väntrummet med lilla kissen och pratar om vad vi ska köpa för present till henne efter besöket.
Vi kom in till veterinären som var jätte rar och snäll, hon frågade om urin odlingen och jag förklarade att det var för kissen kissade inne, det har pågått i över ett år och just nu är det okontrollerat, jag måste ha koll på allt. Jag har slutat skälla på henne för att hon mår så dåligt på grund av det och det blir värre.
Veterinären som var specialist på katter, sa öppet att kastrering inte skulle hjälpa, urinodling tar man om katter har svårt att hålla igen, kollar så dom inte har kristaller i urinen. Men eftersom kissen själv väljer vart hon kissar så verkar det inte vara att hon har svårt att hålla igen.
Du får gärna ta hem henne och fundera på saken, men jag kan garantera att det inte kommer hjälpa med kastrering.
-men vi ska flytta, jag och min kille. Kommer det inte sluta då? Hon kanske kommer känna att där har hon inte kissat och då vill hon inte göra det mera?
-tyvärr så innebär flytt ännu mera stress för katter oftast och det kan bli värre.
Katter som kissar inne gör det då dom mår dåligt, det ligger i ett dåligt beteende som dom gör då något är fel, dom lider av att göra så.
Att kastrera henne och låta henne gå igenom den smärtan för att sedan avliva henne efter några veckor ville jag inte utsätta henne för. Att ta med henne hem och se att hon lider kunde jag inte göra mot henne, hon förtjänar inte att lida, hon är ju min bästa kompis.
Så där står jag med lilla Alper, helt oförberedd och tjuter som ett litet barn.. Pussar på kissen, kramar henne och säger att hon är min bästa vän, som alltid har vart där för mig..
Hjälper dom sätta ner henne i den andra buren.. Och går därifrån.. När jag ska betala så tjöt nästan alla så fort dom såg mig i väntrummet..
Alper höll min hand och jag försökte skärpa mig.
-Najna, vi kan köpa en ny kisse, en som ser ut som hon och heter så. Då kommer du inte ens märka att hon är kissen..
Helt ärligt så var jag inte beredd på så mycket kärlek man har till sina djur..
Jag vet att min kompis sa till mig att det finns ett avsnitt där Meredith ska avliva din hund i Greys anatomy.. Och hon tjöt som en galning, min kompis sa du kommer vara värre med kissen.. Men jag kunde inte ana att det skulle göra så himla ont.
När vi kom hem kom barnen, syskonen och mamma hit. Min syster som avskydde kissen gör kissen avskydde henne, till och med hon var jätte ledsen. Mamma grät och tyckte det var så jobbigt. Lillebror fråga om han skulle köpa hund till mig istället..
Elias och jag har bestämt oss att förstöra en tavla på henne och ha den i vår lägenhet som minne av henne..
En sak är säker.. Blir inga mer djur för oss på längre.. Kanske när barnen iframtiden vill ha, då dom kan sköta dom med.. Men inte nu.
Det gör för ont att mista dom.
Snälla, ta er 10 minuter till att läsa detta. Detta är bland det viktigaste jag någonsin har skrivit i mitt liv.
Jag blev medlem på Nordic, sol och motion som det hette då, hösten 2008.
Jag hade precis flyttat hit och kände knappt ett 20-tal människor.
En människa som jag mötte på gymmet var en instruktör som heter Nina, hon höll i Afro dansen då och jag älskade att gå på hennes pass. Hon var en sådan människa som fick alla att bli sedda i en full sal. Kom ihåg ens ansikte och hade alltid ett stort leende på läpparna. Snart blev hon en utav mina favorit instruktörer och jag kan ärligt säga att jag brukade ta reda på om det var hon som höll i passet för att sedan ta mig dit.
Nu 5 år senare så har just hon fått en diagnos som vi alla har hört och uttalat på våra läppar.. Cancer.
Hon gick igenom en jätte svår period där hon blev illa behandlad av läkare, hade smärtor men.. Hon vann kampen och kom tillbaka, satt på våra spinnings cyklar och fick oss att må bra. Sån är hon, en glädjespridare.
I mars 2012 opererades Nina för cancer i bukhinnan och som hade spridit sig till livmoder,äggstockar,äggledare,ändtarm och tjocktarm! Det blev en jobbig väg tillbaka men stark som hon är och med en rejäl hejarklack så fixade hon det️
Nu är det September 2013 Nina får veta att Cancern är tillbaka och denna gång går det inte att operera!!
Så nu, varför jag skriver detta inlägget. Det finns alternativa behandlingar som Nina vill göra, dom är privata och kostar väldigt mycket pengar.
Tanken är att vi, med vi menar jag vilka som vill, vem det nu än är som läser eller har hört talas om denna historien har en möjlighet att få hjälpa till. Man får lägga en valfri summa och förhoppningsvis så kanske vi kan gemensamt hjälpa Nina att få råd till att få behandling på Uppsala Cancer Clinic.
Jag vet att detta är väldigt osvenskt att göra men just nu skiter jag i det, jag känner så många människor i min vänskapskrets som har fällt tårar på grund av vad cancern har gjort mot deras nära och kära. Om vi kan hjälpa några människor att slippa dom tårarna så vill jag mer än gärna vara en del av det.
Jag vet vet att många kommer läsa igenom detta, tänka: åh så tragiskt och sen tänka vidare på något annat.
Men jag BER er, tänk igenom noggrant. För nu har vi alla en chans att få göra nått gott för någon människa, även om cancern kanske vinner så har vi försökt och med medmänskligheten i oss visat att man inte är ensam i denna stora värld, fast många av oss känner att vi är det.
Om pengarna inte räcker till eller det inte blir en behandling kan hon använda dom till att få spendera dom på sig själv, sin son där iallafall det ekonomiska inte är ett bekymmer.
Jag känner ingen människa som har blivit rik eller fattig av en 50 eller 100 lapp. Men vi kanske kommer känna en människa som överlevde på grund av dom små beloppen..
Ni vet lika mycket som jag att vi har människor som går runt på denna jord, levande fast inte lever. Som aldrig uppskattar det dom har och klagar på allt.. Saken är, Nina är den mest levande människan jag har mött, som jag tidigare nämnde så såg hon alla, log och spred det fina i henne. Man blev smittad av hennes glädje.
Hade jag haft en enda önskan hade jag gett bort den bara hon förblev frisk och fick se sin son bli stor.
Nu funkar det riktigt inte så som jag vill men, jag tror på mirakel och jag tror att vi tillsammans kan ge henne möjligheten till att få uppleva det.
Kontonummer: 8480-6 233 471 75-4
Swedbank
Skriv in ert namn, banken vill det.
Snälla dela med er av den här historien, dela bloggen och sprid det så mycket som möjligt.
Jag är er tacksam för evigt.
Najda.
Jag hade precis flyttat hit och kände knappt ett 20-tal människor.
En människa som jag mötte på gymmet var en instruktör som heter Nina, hon höll i Afro dansen då och jag älskade att gå på hennes pass. Hon var en sådan människa som fick alla att bli sedda i en full sal. Kom ihåg ens ansikte och hade alltid ett stort leende på läpparna. Snart blev hon en utav mina favorit instruktörer och jag kan ärligt säga att jag brukade ta reda på om det var hon som höll i passet för att sedan ta mig dit.
Nu 5 år senare så har just hon fått en diagnos som vi alla har hört och uttalat på våra läppar.. Cancer.
Hon gick igenom en jätte svår period där hon blev illa behandlad av läkare, hade smärtor men.. Hon vann kampen och kom tillbaka, satt på våra spinnings cyklar och fick oss att må bra. Sån är hon, en glädjespridare.
I mars 2012 opererades Nina för cancer i bukhinnan och som hade spridit sig till livmoder,äggstockar,äggledare,ändtarm och tjocktarm! Det blev en jobbig väg tillbaka men stark som hon är och med en rejäl hejarklack så fixade hon det️
Nu är det September 2013 Nina får veta att Cancern är tillbaka och denna gång går det inte att operera!!
Så nu, varför jag skriver detta inlägget. Det finns alternativa behandlingar som Nina vill göra, dom är privata och kostar väldigt mycket pengar.
Tanken är att vi, med vi menar jag vilka som vill, vem det nu än är som läser eller har hört talas om denna historien har en möjlighet att få hjälpa till. Man får lägga en valfri summa och förhoppningsvis så kanske vi kan gemensamt hjälpa Nina att få råd till att få behandling på Uppsala Cancer Clinic.
Jag vet att detta är väldigt osvenskt att göra men just nu skiter jag i det, jag känner så många människor i min vänskapskrets som har fällt tårar på grund av vad cancern har gjort mot deras nära och kära. Om vi kan hjälpa några människor att slippa dom tårarna så vill jag mer än gärna vara en del av det.
Jag vet vet att många kommer läsa igenom detta, tänka: åh så tragiskt och sen tänka vidare på något annat.
Men jag BER er, tänk igenom noggrant. För nu har vi alla en chans att få göra nått gott för någon människa, även om cancern kanske vinner så har vi försökt och med medmänskligheten i oss visat att man inte är ensam i denna stora värld, fast många av oss känner att vi är det.
Om pengarna inte räcker till eller det inte blir en behandling kan hon använda dom till att få spendera dom på sig själv, sin son där iallafall det ekonomiska inte är ett bekymmer.
Jag känner ingen människa som har blivit rik eller fattig av en 50 eller 100 lapp. Men vi kanske kommer känna en människa som överlevde på grund av dom små beloppen..
Ni vet lika mycket som jag att vi har människor som går runt på denna jord, levande fast inte lever. Som aldrig uppskattar det dom har och klagar på allt.. Saken är, Nina är den mest levande människan jag har mött, som jag tidigare nämnde så såg hon alla, log och spred det fina i henne. Man blev smittad av hennes glädje.
Hade jag haft en enda önskan hade jag gett bort den bara hon förblev frisk och fick se sin son bli stor.
Nu funkar det riktigt inte så som jag vill men, jag tror på mirakel och jag tror att vi tillsammans kan ge henne möjligheten till att få uppleva det.
Kontonummer: 8480-6 233 471 75-4
Swedbank
Skriv in ert namn, banken vill det.
Snälla dela med er av den här historien, dela bloggen och sprid det så mycket som möjligt.
Jag är er tacksam för evigt.
Najda.
Blivande Sambo..
Hade möte med säljarna kl 10:30 idag, vi ville få en sista känsla av lägenheten innan kontraktet skulle bli påskrivet. Vi var där i fredags. Jag höll på hjälpa mamma med förberedelserna innan mil syster med familj, bror med sin familj skulle komma och spendera helgen hos mamma. Marinerade köttet och sprang ner till bilen, Elias var med jätte upptagen för hans lille bror fyllde år och dom skulle ha kalas hos sig. Vi kollade snabbt på lägenheten och jag kände direkt att jag ville bo där, i det hemmet skulle vi bilda våran familj. När han körde tillbaka mig så sa jag: älskling, gör vad du kan men köp den till oss. Det var det han gjorde, priset var mer än vad vi hade kommit överens om att ge men just då så var det värt det. Precis idag så försov jag mig, vaknade 09:30 när det var dags för att skriva kontrakt och det var sjukt mycket papper, alltid var så vuxet och seriöst. Vi fick tillträde till den 1/11 2013.
Jag som är lite tecken nörd tyckte det var tufft eftersom vi blev officiellt tillsammans 11/1 2013
Ikväll när vi låg och pratade så sa jag till Elias, tänk om man hade vetat för 10 år sedan att det var så här det skulle sluta, va mycket onödiga tankar man hade besparat sig. Med tanke på att jag helt ärligt tänkte att jag aldrig nog skulle kunna bli så kär, känna mig så trygg med en man någonsin.
Elias svarade att han inte hade velat veta innan, det är en del av livet som han så fint utryckte.. Det stämmer. Alla vägar bar oss hit. Där vi idag är, skojar om hur våra framtida barn kommer vara. En son som är vild och galen som mig och en dotter som är lugn och tänkare som sin pappa. Eller tvärtom. Hur som helst så har dom här blivande barnen fått det bästa av två världar. En otroligt intelligent pappa, en pappa som alltid kommer stå bakom dom och stötta dom, visa att möjligheterna finns framför dom och att inget är omöjligt om man bara vill jobba för det. Dom kommer ha en mamma som kommer förädla få dom att inse att lyckan ligger i deras händer, att det viktigaste är att vara god och att man alltid har vunnit så länge man har lärt sig något utav det.
Och båda kommer ge dom så mycket kärlek. I vårt blivande hem, ska vi skapa oss den här familjen vi båda drömmer om.
Sicilien 2013
Vi två bestämde oss för att åka på semester en vacker dag, vi hade sett Gudfadern filmerna och båda ville utforska sicilien. Så 2013 08/31 lyfte planet från Arlanda ner till Sicilien.
Vi kom fram i Palermo och resan började inte så bra, mitt bagage var fortfarande kvar i Stockholm. Den kom inte med på planet men vi skulle troligtvis få bagaget dagen efter. När vi kom ut från flygplatsen så släppte mitt dåliga humör direkt, den värmen och luften gjorde mig påmind om att vi faktiskt var på semester och allt annat fick kvitta.
Vi hämtade ut bilen som vi skulla hyra under våran semester, en fin liten bil. Förstår nu varför små bilar är dom bästa i Italien. Trafiken är galen.
Skrev in på navigatorn våran hotells adress och började åka, Palermo och är huvudstaden och det är inte riktigt en turistort. Vi åkte mot hotellet, då åkte vi högt upp på ett berg, hotellet hade utsikt över hela Palermo. Vi hamnade på en slumgata, där man verkligen såg fattigdommen och kriminaliteten, trånga små gator i mörker med ögon som iaktog oss hela tiden. Skarpa uppförsbackar, där jag ibland tvivlade om bilen skulle komma upp.
Väl uppe kom vi till hotellet som heter Bel3, fick ett jätte fint rum och gick ner till resturangen för att äta mat, Elias tog pasta och jag tog Pizza. Maten var otroligt god och tröttheten gjorde sig påmind.
Vi hade bokat hotell i Palermo i två dagar så dagen efter gick vi ut på stan, Prada, Hugo Boss, häst och vagn till slumgator.. Allt i ett. Eftersom jag fortfarande trodde jag skulle få väskan den dagen så blev inte mycket shopping där..
När vi åkte till flygplatsen visade det sig att Stockholm fortfarande inte hade skickat väskan till italien så den var kvar där. Vi blev tillsagada att den säkert kommer komma imorgon och att vi skulle komma då och hämta den. Vi drog och bada i havet hela dagen. Första doppet i Medelhavet, stora vågor och saltvatten. Solen var varm och vi kände verkligen av att vi var på semester.
Den 3:e dagen körde vi upp till flygplatsen igen, ingen väska så vi åkte till Trapani, som är mer känt som en turist ort. Väldigt vacker stad, ligger precis vid kusten. Vi kom dit sent, när vi hoppade ur bilen så kom det fram två killar, som sa för en liten slant så håller dom koll på bilen, dom stod där på parkeringen och väntade in folk. Elias vän hade sen tidigare vart baserad i Trapani, det här var något han hade varnat Elias för, betalade man inte förstörde dom bilen. Nu såg man Maffian tydligt.
Efter Trapani åkte vi tillbaka till flygplatsen, hämtade den efterlängtad väskan och fortsatte ner på östkusten, Taormina och Catania var dom nästa destinationerna.
Vi hade bestämt oss att vi skulle se byn där Gudfadern spelades in och Etna, Europas storsta vulkan.
Gudfadern byn var riktigt magisk, eftersom jag och Elias hade i början då vi dejtade sett filmerna ihop kände vi igen kyrkorna och gatorna. Vi kom till ett cafe där man hade kort på skådespelarna, inspelningen av filmen och bröllopet. I ett cafet satt dom och spelade in filmen. Detta låg uppe på ett berg som tog oss 40 min att åka upför, nedanför så såg man havet. Jag tror det är bland det vackraste jag någonsin har sett med mina ögon.
Frukterna växte på träden som vi gick förbi, lime, papaya och massa olivträd. Eftersom min nyfikenhet är så stor så tar jag tag i en av frukterna som släppte alla sina taggar i min hand, jag förstod inte vad som gjorde ont så jag tog frukten till vänsterhand och fick ännu mera taggar.
- Kasta den sa Elias..
-Men ja vill ju öppna den sa jag..
Sen stod vi under ett tag och drog ut tagar från min hand i en timma.
Taormina är känt för att vara den mest romantiska staden, förstår verkligen varför, under tiden vi var där så såg vi två bröllop.Ena paret gick runt på gatorna i Taormina och tog kort,massor med turister och så massa små affärer där man kunde hitta allt mellan himmel och jord. Lite dyrare än vanligt men så vackert det var.
Vi satte oss på en resturang, ett glass rött och live musik, bland dom bästa musikerna jag har hört och sett. En liten grabb på kanske 3-4 år kommer och ställer sig med musikerna och dom bjuder på en show där man satt och log hela tiden, folkmassan samlades och alla tog fram sina mobiler.
Taormina, där stannade vi i två dagar och det var där vi träffade första svenskarna.
Utanför vårt hotell så var havet 50 meter bort, vi hörde vågorna hela dagarna, precis vid kusten låg resturangerna och det var där vi åt den godaste
pizzan vi någonsin har ätit.
Vi upplevde massa bra som dåliga saker på semestern, det dåliga var att se hur illa vissa människor i våran gemensamma värld lever, såg små fattiga barn och prostetition på gatorna öppet, det gjorde ont i mig. Men annars kan jag verkligen rekommendera Sicilien till er som vill se ett land med stark kultur. Taormina är för turisten som vill såla och bada, resten är nog för den som vill utforska landet för vad landet egentligen är.
Jag blev kär på nytt i Elias, djupare och starkare. Vi hade varandra i över en vecka konstant, såg varandras bästa och sämsta sidor. Jag blev bara ännu mera tacksam över att ha honom i mitt liv.
Bortkastade pengar.
Gick upp 07 imorse för att tvätta klart alla kläder, tror jag hade minst 9 maskiner tvätt, med alla lakan och handdukar. Kom överens med mig själv igår kväll att jag inte fick lägga in den rena tvätten i garderoben innan jag rensade den, vilket jag gjorde och det tog mig över 2 timmar, 2 timmar och 3 svarta sopsäckar senare var jag färdig, och arg på mig själv..Sjukt mycket kläder man har samlat på sig, som man inte använder. Högen som skulle bort var minst värd 6000kr..MINST!
När jag väl var klar satte jag mig ner för att kolla på tv en stund och den där reklamen kom upp, väldigt berörande reklam.. om två timmar måste du fly, om en timma kommer du tappa bort ditt barn och så bilder på människor som utsätt för krig och små barn som gråter, så mitt dåliga samvete blev ännu större, vi lägger pengar på hur vi ska se ut så att vi ska vara tillräckligt bra i detta samhället, känna oss nöjda med oss själva när vi har den nya väskan eller skin jackan medan barn i världen fortfarande gråter efter sin mamma, eller mammor får begrava sina barn för dom har svält ihjäl.
Jag har jätte svårt för människor som klagar på att vi lever i en orättvis värld för att alla våra i landsproblem. Missuppfatta mig rätt, jag själv kan vara sur och bitter för små saker men jag försöker verkligen att inte påverka andra negativt då och vara en energitjuv på grund av att jag är nere. Då vill jag vara för mig själv.
Visst är det lite humoristiskt, medan 90% av min vänskapskrets pratar olika metoder att gå ner i vikt, medvetet väljer att inte äta för att bli smala så svälter en så stor del av världen? Om nått är orättvist så är det just det.
Det hela slutade med att jag skänkte kläder till röda korset, och blev månadsgivare till Unicef, så nu har jag fadderbarn, Unicef och amnesti varje månad. Vilket känns faktiskt lite bättre.
Tycker faktiskt att flera borde göra detta, numret är 72980 och man skriver SKYDD.
Är ledig nu i två dagar innan midsommar, ska jobba hela midsommar helgen och sedan börjar semester perioderna. Har 10 dagars semester i början av Juli och sen tar jag 2 veckor i början av september. Då ska vi åka till Palermo i Sicilien.
Vi träffade ett par på bröllopet som hade vart i Sicilien och tjejen snackade om att det var inte riktigt hennes stil av resa, det var Italien utan sin turism, äkta italiensk känsla med mat,kultur och människor. Det är ju PRECIS vad vi är ute efter, både jag och Elias. Så när hon stod och berätta om det som om det vore något negativt så log båda två och kände dit ska vi åka.
Ha en trevlig kväll godingar.
När jag väl var klar satte jag mig ner för att kolla på tv en stund och den där reklamen kom upp, väldigt berörande reklam.. om två timmar måste du fly, om en timma kommer du tappa bort ditt barn och så bilder på människor som utsätt för krig och små barn som gråter, så mitt dåliga samvete blev ännu större, vi lägger pengar på hur vi ska se ut så att vi ska vara tillräckligt bra i detta samhället, känna oss nöjda med oss själva när vi har den nya väskan eller skin jackan medan barn i världen fortfarande gråter efter sin mamma, eller mammor får begrava sina barn för dom har svält ihjäl.
Jag har jätte svårt för människor som klagar på att vi lever i en orättvis värld för att alla våra i landsproblem. Missuppfatta mig rätt, jag själv kan vara sur och bitter för små saker men jag försöker verkligen att inte påverka andra negativt då och vara en energitjuv på grund av att jag är nere. Då vill jag vara för mig själv.
Visst är det lite humoristiskt, medan 90% av min vänskapskrets pratar olika metoder att gå ner i vikt, medvetet väljer att inte äta för att bli smala så svälter en så stor del av världen? Om nått är orättvist så är det just det.
Det hela slutade med att jag skänkte kläder till röda korset, och blev månadsgivare till Unicef, så nu har jag fadderbarn, Unicef och amnesti varje månad. Vilket känns faktiskt lite bättre.
Tycker faktiskt att flera borde göra detta, numret är 72980 och man skriver SKYDD.
Är ledig nu i två dagar innan midsommar, ska jobba hela midsommar helgen och sedan börjar semester perioderna. Har 10 dagars semester i början av Juli och sen tar jag 2 veckor i början av september. Då ska vi åka till Palermo i Sicilien.
Vi träffade ett par på bröllopet som hade vart i Sicilien och tjejen snackade om att det var inte riktigt hennes stil av resa, det var Italien utan sin turism, äkta italiensk känsla med mat,kultur och människor. Det är ju PRECIS vad vi är ute efter, både jag och Elias. Så när hon stod och berätta om det som om det vore något negativt så log båda två och kände dit ska vi åka.
Ha en trevlig kväll godingar.
Skillnaden med ett svenskt bröllop.
Sitter med mjukisar och en stor gammal urtvättad tröja, kom hem från 1 timmas spinning för en stund sen. Idag gick nog inte spinningen som den brukar, svettades ihjäl moders mjölken jag fick för 25 år sedan. Svetten luktade Champagne, vitt och rödvin.
Igår var jag och Elias på bröllop i Bro, som ligger vid Stockholm om jag har fattat rätt. På vägen dit så skulle vi hämta upp en vän till Elias och brudgummen, Michael. En holländsk kille som har jobbat med Elias tidigare. Första gången jag ska träffa någon av Elias vänner och då måste jag snacka engelska, gissa om jag var tyst den första timman. Jag var redan nervös för att jag skulle med på ett bröllop där jag bara kände Elias.
Efter mycket om och men, (fel läsning i kartan av mig) kommer vi fram till kyrkan precis när klockorna börjar ringa. In fort och smidigt och det var knappt någon som märkte att vi var sena.
Vidare till en otroligt vacker herrgård där festen skulle hållas, bröllopet var litet, eller ja.. Jämfört med vad jag är van vid.. 60 gäster sammanlagt. Helt underbart var det, vi kom dit och blev bjudna på Champagne ute på trädgården med jordgubbar doppade i choklad, jag vet inte vad jag åt för gott, för allt hade namn jag inte kände igen men maten var otroligt god. Kocken kom fram och beskrev maten för alla middagsgäster och bara genom hans sätt att berätta om maten gjorde så att man blev hungrig.
Tre rätters som höll på i 4 timmar med massa tal under tiden. Det var så vackert och elegant hela bröllopet, stämningen var jätte bra. Folk minglade och umgicks med människor man kanske aldrig annars hade tagit tillfälle att prata med.
Elias var en riktigt gentleman, jag trodde hans sort hade dött ut men vad han behandlade mig som en drottning, hela tiden hade koll på vart jag var, hur jag hade det, presentera mig för precis alla där och när han stod på scen med alla killar från svensexan så titta ja på honom och och tänkte, han är den finaste killen jag någonsin har träffat. Jag är så lycklig och tacksam över att vi har funnit varandra.
Vi var hemma vid 03 och ingen var trött så vi låg och prata lite och sa till honom att allt är så mycket roligare nu, jag har alltid älskat mitt galna liv men nu känns det roligare för att jag har släppt på den stora muren där jag inte lät många komma in och han är en del av mig, jag är en del av honom. Under hela kvällen så varje gång jag titta på honom och våra blickar möttes fick han mig att känna mig som den vackraste tjejen i rummet. Jag visste inte ens att en man kunde få en kvinna att känna så genom att titta på henne.
Det som har fått mig att bli osäker är att hans yrke är så krävande, han kommer vara borta en stor del av vårt liv, han kommer missa mycket med barnen. Men samtidigt som jag tror inte någon kan vara mer närvarande än vad han är. När jag har vart i Alingsås och berättat för honom om nära vänner, familj och så har han skrivit ner namnen på dessa personer som betyder mycket för mig för att minnas vilka det är jag pratar om. Jag råkade se en mapp som heter Najda i hans anteckningar i början av vårt förhållande och bad han öppna det och såg alla namnen på människor jag älskar och håller kärt, den är gift med den och den har barn med den. Allt för att komma ihåg vilka dom är då jag berättar för honom.
Det för mig är verkligen att försöka vara delaktig.
Men som sagt åter till temat, svenskt bröllop är verkligen min stil, dom allra närmaste bara, stilrent och väldigt fritt. I slutet av kvällen så stället sig bruden och brudgummen och dansar loss, med varandras familjer och vänner. Och dom båda hade riktigt roligt, fulla och lyckliga. Så vill jag ha det, inte stelt och 400 gäster varav hälften känner jag inte och gör ja nått opassande så kommer det pratas om det i en evighet.
Den här helgen har verkligen vart underbar. Nu ska ja ta mina nötter en kopp kaffe och se på tv.
Igår var jag och Elias på bröllop i Bro, som ligger vid Stockholm om jag har fattat rätt. På vägen dit så skulle vi hämta upp en vän till Elias och brudgummen, Michael. En holländsk kille som har jobbat med Elias tidigare. Första gången jag ska träffa någon av Elias vänner och då måste jag snacka engelska, gissa om jag var tyst den första timman. Jag var redan nervös för att jag skulle med på ett bröllop där jag bara kände Elias.
Efter mycket om och men, (fel läsning i kartan av mig) kommer vi fram till kyrkan precis när klockorna börjar ringa. In fort och smidigt och det var knappt någon som märkte att vi var sena.
Vidare till en otroligt vacker herrgård där festen skulle hållas, bröllopet var litet, eller ja.. Jämfört med vad jag är van vid.. 60 gäster sammanlagt. Helt underbart var det, vi kom dit och blev bjudna på Champagne ute på trädgården med jordgubbar doppade i choklad, jag vet inte vad jag åt för gott, för allt hade namn jag inte kände igen men maten var otroligt god. Kocken kom fram och beskrev maten för alla middagsgäster och bara genom hans sätt att berätta om maten gjorde så att man blev hungrig.
Tre rätters som höll på i 4 timmar med massa tal under tiden. Det var så vackert och elegant hela bröllopet, stämningen var jätte bra. Folk minglade och umgicks med människor man kanske aldrig annars hade tagit tillfälle att prata med.
Elias var en riktigt gentleman, jag trodde hans sort hade dött ut men vad han behandlade mig som en drottning, hela tiden hade koll på vart jag var, hur jag hade det, presentera mig för precis alla där och när han stod på scen med alla killar från svensexan så titta ja på honom och och tänkte, han är den finaste killen jag någonsin har träffat. Jag är så lycklig och tacksam över att vi har funnit varandra.
Vi var hemma vid 03 och ingen var trött så vi låg och prata lite och sa till honom att allt är så mycket roligare nu, jag har alltid älskat mitt galna liv men nu känns det roligare för att jag har släppt på den stora muren där jag inte lät många komma in och han är en del av mig, jag är en del av honom. Under hela kvällen så varje gång jag titta på honom och våra blickar möttes fick han mig att känna mig som den vackraste tjejen i rummet. Jag visste inte ens att en man kunde få en kvinna att känna så genom att titta på henne.
Det som har fått mig att bli osäker är att hans yrke är så krävande, han kommer vara borta en stor del av vårt liv, han kommer missa mycket med barnen. Men samtidigt som jag tror inte någon kan vara mer närvarande än vad han är. När jag har vart i Alingsås och berättat för honom om nära vänner, familj och så har han skrivit ner namnen på dessa personer som betyder mycket för mig för att minnas vilka det är jag pratar om. Jag råkade se en mapp som heter Najda i hans anteckningar i början av vårt förhållande och bad han öppna det och såg alla namnen på människor jag älskar och håller kärt, den är gift med den och den har barn med den. Allt för att komma ihåg vilka dom är då jag berättar för honom.
Det för mig är verkligen att försöka vara delaktig.
Men som sagt åter till temat, svenskt bröllop är verkligen min stil, dom allra närmaste bara, stilrent och väldigt fritt. I slutet av kvällen så stället sig bruden och brudgummen och dansar loss, med varandras familjer och vänner. Och dom båda hade riktigt roligt, fulla och lyckliga. Så vill jag ha det, inte stelt och 400 gäster varav hälften känner jag inte och gör ja nått opassande så kommer det pratas om det i en evighet.
Den här helgen har verkligen vart underbar. Nu ska ja ta mina nötter en kopp kaffe och se på tv.
Tre små apor och choklad praliner.
Kom hem från jobbet och la mig på soffan, tanken var att vila i en timma innan jag skulle till gymmet och träna. Satte klockan på larm vid 16 men vaknade vid17, stängde av och la mig i min säng.
Helt slut är jag, märks så väl att man har stort behov av semester och tålamodet är på noll.
Gick till affären, köpte på mig choklad, satte mig med ett glas vin och åt upp allt.
Så välförtjänad choklad.
Funderar mer och mer att säga upp mig och byta yrke helt, men att säga upp en heltid är inte det lättaste. Jag satsar på att åka till Indien som volentär till hösten, efter det får jag se vad jag har lust att göra.
Låg och pratade med Elias en kväll, om barn och framtid och sånt seriöst snack. Jag har alltid trott att jag ska bli en ung mamma, alltså under 25. Men jag är 25 nu och känner inte att jag vill riktigt ha barn än. Elias sa att han vill ha det innan 30. Innan 30 säger jag, det är ju långt kvar dit. Och han bara tittar på mig och säger men när hade du tänkt?
- ja, 28 kanske..svara jag
-om 3 år alltså? Knappt det.
Om 3 år, det är ju för tidigt. Tre år går snabbt.
Vart har tiden tagit vägen? Från 20 till 25 har det gått jätte snabbt, och jag tror inte att det kommer lugna ner sig nu.
Jag och Elias var och hade picknick så bröt vi önskeben, och det blev jämt. Han sa att det blev jämt och jag svara att han får bestämma, han får vinna för även om han vinner så kommer han se till jag kommer få ta del av hans vinst..
Efter att jag sa så, blev jag stum, det är i en sådan stund känslan talar innan hjärnan hinner tänka.
Jag litar verkligen på honom, för så har jag nog aldrig utalat mig till någon om det inte är min mamma.
Var i Alingsås för en vecka sen, Nese tog sin examen. Min syster är en socinom idag och jobbar själv som enhetschef. Hon är så grym, när hon avlustningen var så stod hela hennes klass på scenen och fick sina socionom pennor, när dom var på väg ner från scenen så ropar Alper
-hej mamma..
Åh lilla ungen vad dina föäldrar har kämpat för att få den här utbildingen färdig. När du blir stor nog ska jag berätta för dig hur grymma dom är och vilka motgångar dom mötte. Men dom gav aldrig upp, inte dig, inte sina drömmar och inte varandra. När många hade lagt sig ner och gett upp fortsatte dom.
Ledig helg framför mig, studentfirande imorgon, bröllop i Uppsala på lördag och en härlig ledig söndag framför mig.
Fyller på mitt vin glas, med turn your lights down low i högtalaren. Ha en trevlig helg alla ni där ute.
Jag trodde jag visste vad kärlek var.. men jag visste ingenting.
Blev påminnd av en arbetskompis igår om min blogg..
-Skriver du något längre? sa hon
- Jag mår bra nu svara jag, då har jag inte mycket att skriva om.
Förutom att jag bombar er med älska livet inlägg på facebook så ska jag nu avsluta denna bloggen. Har haft den i 3 år tror jag. Dags att ta farväl av den.. Ska försöka summera in dom 3 senaste åren.
Idag, har jag slutat röka igen, träffat en riktigt fin kille som jag är kär i.. inte förälskad passionerat utan kär som i att med tiden blev jag kär i honom.
Jobbar kvar på mitt jobb vilket jag trivs med ett tag till.. men inget jag tänker stanna i. Bor kvar i min vackra underbara lägenhet, min inneboende flyttade ut för några månader sen och jag njuter av att ha mitt för mig själv.
tränar flera gånger i veckan, vilket är något jag gör för att unna mig själv kvalitetstid. Det är att gå till gymmet.
Åker till Alingsås så ofta jag kan, hälsar på dom jag älskar mest och njuter av dom.
Har få men bra vänner i den här staden, det räcker så. Har lärt mig att ju fler vänner man har dessto ytligare relationer.
När det kommer till kärleken.. Jag visste inte att den kunde kännas så här..
Trygg, enkel, ren och sann.
Inga baktankar, disskutioner som resluterar i att saker förbättras och tålamod.
Det var lixom inte att man blev tagen av en storm utan mera att man gick in i det lite mer och mer för varje dag..I sin egna takt och tid..
Vi är helt olika, vi är som dag och natt..Men vi vill samma sak av livet, av varandra.
Igår kväll sa jag till honom: Om det inte funkar mellan oss.. då tror jag inte det någonsin kommer funka med någon annan. För första gången så släpper jag in någon så mycket. Så mycket så att jag är helt mig själv. Mina rädslor och brister finns på bordet. Du kan se allt. Jag är inte rädd för att du ska skada mig.
Du är för god för att utnyttja, skada eller såra någon.
Jag har letat efter dig.
För några år sedan läste jag en bok där man skulle skriva upp precis vad man sökte hos sin partner, varje gång man träffar någon skulle man gå igenom punkterna och se om det finns något av dom egenskaperna.
Han har egenskaperna, men han har saker jag inte skrev med på listan. För jag trodde den skulle vara omöjligt då.
Allt är inte guld och gröna skogar, vi har stora olikheter och vissa saker är helt nytt för oss båda. Brister som man faktiskt har lärt sig tycka om och skratta åt.
Bästa av allt, han är ingens vän till vän till vän. Någons gemensamma vän eller släkt. Bara min, det vi har är bara vårat. Inga som får lägga sig i med sina åsikter och erfarneheter eller tankar. Det vi gör, gör vi ifred.
Det älskar jag med oss.
Jag minns att min vännina träffade en kille, och hon prata knappt om honom..Till slut frågade jag henne, men är du ens kär i honom? Du pratar knappt om er..
Vet du vad sa hon, jag tror att för första gången så känns det så rätt och kärleken verkar sann så jag behöver inte disskutera med någon annan eller vara osäker, fråga om råd och sånt.. Det bara är rätt. Det känns rätt.
Idag bor dom ihop, hon lämnade sin hemstad för att flytta till honom och under alla dessa år som jag har känt henne, så låter hon så lugn och lycklig i sig själv.
Så rådet är, gör det bara när det känns bra, annars skit i det. Då är det faktiskt inte värt det.
Tack för allt 2012
Jag vaknade 07 idag fast jag hade möjligheten att sova längre, igår gjorde jag mitt hästpass 12 timmar.. Jobbat massor under både November och December.
Så när jag bytte om igår och skulle stämpla ut slog det mig att det var sista passet för 2012.. ut genom dörrarna och hem. När ja kom hem var jag så trött så jag la mig i soffan och tänkte vila innan jag skulle ner med tvätt.
Vad ska man säga om 2012?
Året började med löftet om att lämna allting lite bättre än hur jag hitta det. Varje möte, varje situation, relation skulle förbättras.
Det löftet har har jag hållt, men inte som jag trodde. Jag har lärt mig att släppa människor som tar mer än dom ger. Säga tack och adjö utan att må dåligt över det. På så sätt har jag förbättrat mitt egna liv.
Med förbättras menar jag att det ytliga skulle bort, dom som betyder nått skulle få mer och dom som inte betyder nått skulle bort.
Året har verkligen lärt mig att inte ta det goda för givet, Jag insåg mer än någonsin att livet är för kort för att kastas bort. En riktigt nära vän gick bort och efter det kom en jobbig period med sorg. Jag hade lixom aldrig förlorat någon nära förutom min morfar och då var jag så liten så jag minns inte den smärtan förutom att jag än idag känner saknad.
En sak som det här året har lärt mig att allting passerar. Inget är för evigt, när det är riktigt jobbigt så är det viktigt att låta det få vara jobbigt, så att dom bra dagarna har större värde. När dom bra dagarna kommer så ska man uppskatta dom, leva ut och njuta av dom.
En bra dag behöver inte vara på en semester ort med sol och bad, en bra dag för mig är när jag vaknar och uppskattar att solen skiner, att jag ska få tid med någon jag älskar eller bara få tid till att få vara för mig själv.
På så sätt har jag vädligt många bra dagar som jag värdesätter.
För det nya året önskar jag alla mina vänner mod. Modet att våga vara lyckliga. På nått sätt har jag fått för mig att det krävs mod för att kunna säga, jag är lycklig. Jag har inget att klaga på. Modet att uppskatta att man är frisk och har sina älskade runt sig.
Modet att våga förändra det som gör en olycklig.
Gott nytt år mina älskade människor.
Låt oss dricka för det förlutna och skåla för en bättre framtid.
3 veckors lycka 1 veckas olycka.
Igår tog jag mig en riktig vilodag, det var inte så att jag hade planerat in den men kroppen skrek efter det.
Vaknade 5 på morgonen och drog till gymmet, körde ett spinningspass som gav inget och sen pilates som fick mig att inse vilken trött kropp jag har.
Vi skulle hålla upp bollen med händerna samtidigt som vi vred på överkroppen från sida till sida och hålla upp ryggen.
Det gjorde så ont i hela kroppen, det fanns två äldre kvinnor i rummet och jag tittade på dom, dom gjorde övningarna med ett stort leende medans en annan pinades.
Sen kom jag hem, tänkte att jag skulle få in tvätt och städa undan men inget av det gjorde jag. Låg och kolla på Sons of Anarchy hela dagen och pinades med kramper i magen och ryggen.
Till slut blev klockan 20:00 och jag gick och la mig. Innan jag la mig googlade jag lite på pms och kom in på en sida som hette pmds.
Det är 3-5 % av befolkningen som lider av det, det är som PMS men snäppet värre.
Vad jag kände igen mig i alla symtom.
Jag ser mig själv som en positiv människa, även om saker händer så på nått sätt lyckas jag alltid hitta en mening med det och gör det bästa utav det. Jag är en människa som kan se en rolig händelse och gå i flera timmar och skratta åt det.
Men inte när jag är inne i den här perioden, då svartnar lixom allt. Mitt tålamod är noll, jag vill varken träffa folk eller prata med dom. Jag orkar inte bry mig om städ, jobb, mat eller nått som jag annars är så noggrann med.
Går och irriterar mig på små saker och gör dom stora i mitt huvud, beter mig som om jag vore gravid, sugen på nått men inget är gott.
Allt det här är en sån stor kontrast eftersom min riktiga personlighet är jätte långt ifrån vem jag blir under perioden.
Dom som känner mig väl säger att det syns i ögonen, dom blir tomma och jag ser sjukt trött ut. Vilket jag är, jag är så trött i kroppen men även i själen blir jag helt tom.
symtomen är:
Nedstämdhet
Oro/ångest
Sömnsvårigheter
Sötsug
Spänningar i Brösten
Kramper i magen
Ryggont
Huvudvärk
Känsla av att ha tappat kontrollen
Koncentrationssvårigheter
trötthet/minskad energi
Tappat intresse för dagliga aktiviteter
Humörsvängningar
Sötsug
Vi brukar skoja om det, tjejkompisar emellan, att vi pmsar men ärligt talat så har jag läst att i USA så får kvinnor lindrigare domar om dom har begått brott när dom har haft PMS.
95% av kvinnor som begår brott har en studie visat att dom har PMS.
Det finns dagar då jag själv har känt att hoppas någon jag har svårt för försöker göra mig illa då skulle jag inte vara så förstående.
Så varför skriver jag om allt detta, jo för att tjejer ska veta att dom inte är ensamma om att må så dåligt, och att det finns hjälp att få. Ta kontakt med din vårdcentral och man kan få mediciner som reglerar balansen på hormonerarna. För mig funkade dock inte eftersom det blev bara värre, finns KBT behandlingar så man lär sig hantera sig själv då man har PMS och det funderar jag på att söka.
Så är det gott folk, om flickvännen beter sig som en häxa är det inte dig det handlar om utan mera henne.
Stackars min pappa och lillebror, mamma, jag och min syster är exakt likadana.. Nu förstår jag varför dom inte ville vara hemma några dagar i månaden.
Vaknade 5 på morgonen och drog till gymmet, körde ett spinningspass som gav inget och sen pilates som fick mig att inse vilken trött kropp jag har.
Vi skulle hålla upp bollen med händerna samtidigt som vi vred på överkroppen från sida till sida och hålla upp ryggen.
Det gjorde så ont i hela kroppen, det fanns två äldre kvinnor i rummet och jag tittade på dom, dom gjorde övningarna med ett stort leende medans en annan pinades.
Sen kom jag hem, tänkte att jag skulle få in tvätt och städa undan men inget av det gjorde jag. Låg och kolla på Sons of Anarchy hela dagen och pinades med kramper i magen och ryggen.
Till slut blev klockan 20:00 och jag gick och la mig. Innan jag la mig googlade jag lite på pms och kom in på en sida som hette pmds.
Det är 3-5 % av befolkningen som lider av det, det är som PMS men snäppet värre.
Vad jag kände igen mig i alla symtom.
Jag ser mig själv som en positiv människa, även om saker händer så på nått sätt lyckas jag alltid hitta en mening med det och gör det bästa utav det. Jag är en människa som kan se en rolig händelse och gå i flera timmar och skratta åt det.
Men inte när jag är inne i den här perioden, då svartnar lixom allt. Mitt tålamod är noll, jag vill varken träffa folk eller prata med dom. Jag orkar inte bry mig om städ, jobb, mat eller nått som jag annars är så noggrann med.
Går och irriterar mig på små saker och gör dom stora i mitt huvud, beter mig som om jag vore gravid, sugen på nått men inget är gott.
Allt det här är en sån stor kontrast eftersom min riktiga personlighet är jätte långt ifrån vem jag blir under perioden.
Dom som känner mig väl säger att det syns i ögonen, dom blir tomma och jag ser sjukt trött ut. Vilket jag är, jag är så trött i kroppen men även i själen blir jag helt tom.
symtomen är:
Nedstämdhet
Oro/ångest
Sömnsvårigheter
Sötsug
Spänningar i Brösten
Kramper i magen
Ryggont
Huvudvärk
Känsla av att ha tappat kontrollen
Koncentrationssvårigheter
trötthet/minskad energi
Tappat intresse för dagliga aktiviteter
Humörsvängningar
Sötsug
Vi brukar skoja om det, tjejkompisar emellan, att vi pmsar men ärligt talat så har jag läst att i USA så får kvinnor lindrigare domar om dom har begått brott när dom har haft PMS.
95% av kvinnor som begår brott har en studie visat att dom har PMS.
Det finns dagar då jag själv har känt att hoppas någon jag har svårt för försöker göra mig illa då skulle jag inte vara så förstående.
Så varför skriver jag om allt detta, jo för att tjejer ska veta att dom inte är ensamma om att må så dåligt, och att det finns hjälp att få. Ta kontakt med din vårdcentral och man kan få mediciner som reglerar balansen på hormonerarna. För mig funkade dock inte eftersom det blev bara värre, finns KBT behandlingar så man lär sig hantera sig själv då man har PMS och det funderar jag på att söka.
Så är det gott folk, om flickvännen beter sig som en häxa är det inte dig det handlar om utan mera henne.
Stackars min pappa och lillebror, mamma, jag och min syster är exakt likadana.. Nu förstår jag varför dom inte ville vara hemma några dagar i månaden.
Vad fel man kan ha ibland.
Idag hände något sjukt roligt, ni vet en sån sak som händer som man går runt och skrattar åt så fort man tänker på det..
Jag vill bara skriva att jag kan inte förklara genom att skriva ner hur kul detta var..Önskar att jag hade filmat det. Men jag ska försöka.
Jag och Alper hade gått runt på stan och handlat lite presenter till honom, planen var att han och jag skulle gå runt hela dagen, fika, äta och shoppa..Men så fort ungen fick sina spel ville han hem och spela.. Så han höll på tjata om att han frös, hade ont i magen och jag vet inte vad för att slippa gå runt. Jag var irriterad, så efter mycket tjat går vi och sätter oss på istanbul kebab för han vill ha kyckling med pommes.
Fullt överallt, långa köer och vi har massor av påsar.. Vi hittar ett bord, där sitter det 4 äldre damer och i mitten sitter en ung man, kanske 30 år med kostym och bakåtslickat hår.
Vi får plats i mitten av dessa människor.
Damerna tjattrar. högt och ljudligt med varandra..
-åhh så söt mitt barnbarn är.
- kolla här på min hund
Till och med Alper tittar på dom som ett stort frågetecken, mannen sitter och äter, tittar inte ens upp utan bara äter, sakta men säkert.
Alper klagar på den ena och det andra och jag hotar med att kasta spelen om han inte äter upp maten.. så här höll det på i kanske 20 minuter..Jag tänker, herregud att mannen kan vara så stel, han tittar varken på oss eller damerna..
sen så säger en utav damerna..
Här är ett kort på mitt barnbarn och mannen bara tittar upp, rätt in i ögonen på mig. Chockad och besvärad.
Jag tittar på honom och börjar gap flabba, alltså ett sånt riktigt skratt som kan hålla på länge och jag kan inte hejda det.. Högt och ljudligt skrattar jag och känner hur röd jag blir för jag vet att alla har stannat upp och till och med lilla Alper tittar på mig som ett frågetecken.
När jag kan andas och försöker tysta ner mig så hör jag hur denna man börjar gapflabba, asså värre än mig. Han skrattar så att tårarna sprutar och jag börjar ju skratta ännu mer. det ända ja ser är hur folk stannar och tittar på oss vilket gör allt så mycket roligare.. Och han skrattar och jag skrattar och dom 4 damerna har för första gången tystnat..
När vi gick därifrån så skrattade jag och mannen, Alper och damerna fortfarande högt och ljudligt.
Det där var en sån grym händelse och hela dagen när jag har sett hans chockade min framför mig har jag lagt mig ner av skratt.
Jag kan verkligen INTE BESKRIVA med text hur kul detta var..
Jag vill bara skriva att jag kan inte förklara genom att skriva ner hur kul detta var..Önskar att jag hade filmat det. Men jag ska försöka.
Jag och Alper hade gått runt på stan och handlat lite presenter till honom, planen var att han och jag skulle gå runt hela dagen, fika, äta och shoppa..Men så fort ungen fick sina spel ville han hem och spela.. Så han höll på tjata om att han frös, hade ont i magen och jag vet inte vad för att slippa gå runt. Jag var irriterad, så efter mycket tjat går vi och sätter oss på istanbul kebab för han vill ha kyckling med pommes.
Fullt överallt, långa köer och vi har massor av påsar.. Vi hittar ett bord, där sitter det 4 äldre damer och i mitten sitter en ung man, kanske 30 år med kostym och bakåtslickat hår.
Vi får plats i mitten av dessa människor.
Damerna tjattrar. högt och ljudligt med varandra..
-åhh så söt mitt barnbarn är.
- kolla här på min hund
Till och med Alper tittar på dom som ett stort frågetecken, mannen sitter och äter, tittar inte ens upp utan bara äter, sakta men säkert.
Alper klagar på den ena och det andra och jag hotar med att kasta spelen om han inte äter upp maten.. så här höll det på i kanske 20 minuter..Jag tänker, herregud att mannen kan vara så stel, han tittar varken på oss eller damerna..
sen så säger en utav damerna..
Här är ett kort på mitt barnbarn och mannen bara tittar upp, rätt in i ögonen på mig. Chockad och besvärad.
Jag tittar på honom och börjar gap flabba, alltså ett sånt riktigt skratt som kan hålla på länge och jag kan inte hejda det.. Högt och ljudligt skrattar jag och känner hur röd jag blir för jag vet att alla har stannat upp och till och med lilla Alper tittar på mig som ett frågetecken.
När jag kan andas och försöker tysta ner mig så hör jag hur denna man börjar gapflabba, asså värre än mig. Han skrattar så att tårarna sprutar och jag börjar ju skratta ännu mer. det ända ja ser är hur folk stannar och tittar på oss vilket gör allt så mycket roligare.. Och han skrattar och jag skrattar och dom 4 damerna har för första gången tystnat..
När vi gick därifrån så skrattade jag och mannen, Alper och damerna fortfarande högt och ljudligt.
Det där var en sån grym händelse och hela dagen när jag har sett hans chockade min framför mig har jag lagt mig ner av skratt.
Jag kan verkligen INTE BESKRIVA med text hur kul detta var..
Uppdatering eller nått..
Ser nu att det var väldigt länge sen jag skrev här, som vanligt så skriver jag inte då jag gör massa annat men då jag blir sjuk så finns det ju massa tid över.
sammanfattning av sommaren.. Ja.. den var intensiv i början till att lugna sig mot slutet.
Innan semestern var den nog som mest kaotisk, både på jobbet och privatlivet.. hade jag inte flytt till Alingsås på semestern så hade jag nog gått in i väggen..
Allting var så obalanserat och kaotiskt.
Stack ju till min syster som är så mogen, lugn och väldigt rak.. Fick prata ut och samtidigt klarhet i saker som jag själv inte ville inse och på nått sätt när jag kom hem efter den resan var jag lugn och glad igen.
Nese min älskade syster, min starka och otroligt vackra förebild.. Tacka Gud att du är min stora syster och inte någon annan.
Efter att ja kom hem då så började jag träna intensivt på gymmet, två tre pass om dagen.. jag fick ut så mycket på gymmet, hur nere jag än var innan jag drog dit var jag alltid mycket gladare när jag kom hem.
Blev som ett beroende och jag saknar det nu när jag inte har kunnat träna då jag har vart sjuk.
Pratade med Sara om det och hon tränar ju med stenhårt, hon förstår precis vad jag menar när jag säger att man mår så mycket bättre psykiskt. Sen att kroppen blir starkare och slankare är ju bara ett plus.
Vad gjorde man innan man tränade? Man jobbade, kom hem, träffa vänner, hem, åt och sov.. varje dag samma sak och inte konstigt att man fastnade i samma tankar, samma banor och samma problem.
Sen tror jag inte att ja kommer ha samma tid till den när jag får barn och familj men just nu när man har tid så varför inte lägga den på sig själv?
Det här året har verkligen prövat mig hårt, i alla mina relationer, kärlek, jobb, familj och vänner.. utmaningarna har bara kommit och precis när jag har känt ja skiter i det, jag orkar inte mera, jag ger upp då har allting ordnat sig till det bästa, inte det man kanske hade hoppats på men oftast till ännu bättre..
Jobbigt det är..simma mot floden hela tiden.. man blir så trött och utmattad.. Skönt är det när man slutar simma mot och bara simmar med, låter saker och ting ske och inte behöver alltid ordna och fixa allting.
Ska ut på en promenad nu, försiktigt för tar jag i blir jag yr.. men frihetskänslan då man kommer ut från hemmet man har spenderat flera dagar i, inte för att man vill utan för att måste.. Ahhh... det är lycka det.
sammanfattning av sommaren.. Ja.. den var intensiv i början till att lugna sig mot slutet.
Innan semestern var den nog som mest kaotisk, både på jobbet och privatlivet.. hade jag inte flytt till Alingsås på semestern så hade jag nog gått in i väggen..
Allting var så obalanserat och kaotiskt.
Stack ju till min syster som är så mogen, lugn och väldigt rak.. Fick prata ut och samtidigt klarhet i saker som jag själv inte ville inse och på nått sätt när jag kom hem efter den resan var jag lugn och glad igen.
Nese min älskade syster, min starka och otroligt vackra förebild.. Tacka Gud att du är min stora syster och inte någon annan.
Efter att ja kom hem då så började jag träna intensivt på gymmet, två tre pass om dagen.. jag fick ut så mycket på gymmet, hur nere jag än var innan jag drog dit var jag alltid mycket gladare när jag kom hem.
Blev som ett beroende och jag saknar det nu när jag inte har kunnat träna då jag har vart sjuk.
Pratade med Sara om det och hon tränar ju med stenhårt, hon förstår precis vad jag menar när jag säger att man mår så mycket bättre psykiskt. Sen att kroppen blir starkare och slankare är ju bara ett plus.
Vad gjorde man innan man tränade? Man jobbade, kom hem, träffa vänner, hem, åt och sov.. varje dag samma sak och inte konstigt att man fastnade i samma tankar, samma banor och samma problem.
Sen tror jag inte att ja kommer ha samma tid till den när jag får barn och familj men just nu när man har tid så varför inte lägga den på sig själv?
Det här året har verkligen prövat mig hårt, i alla mina relationer, kärlek, jobb, familj och vänner.. utmaningarna har bara kommit och precis när jag har känt ja skiter i det, jag orkar inte mera, jag ger upp då har allting ordnat sig till det bästa, inte det man kanske hade hoppats på men oftast till ännu bättre..
Jobbigt det är..simma mot floden hela tiden.. man blir så trött och utmattad.. Skönt är det när man slutar simma mot och bara simmar med, låter saker och ting ske och inte behöver alltid ordna och fixa allting.
Ska ut på en promenad nu, försiktigt för tar jag i blir jag yr.. men frihetskänslan då man kommer ut från hemmet man har spenderat flera dagar i, inte för att man vill utan för att måste.. Ahhh... det är lycka det.
Happily ever after or never after?
Har precis haft en utav dom bästa helgerna med familj och vänner.. Min syster kom hit med sin familj, tog med sig min underbara vän Arzu med sin fina familj, mamma med sin kille och brorsans fru med deras dotter.. Vi umgicks, skrattade, åt, busade, pratade och verkligen njöt av varandras sällskap.. Barnen var helt lyriska.. Det hände nått hela tiden och varje restaurang eller café som vi besökte drog en lättnads suck när vi gick.
barnen ville sova hos mig, alla..
- Najna får jag sova med dig, najna får jag vara med dig..
Mina barn kommer verkligen ha den bästa mamman i världen tänkte jag. Om andras barn uppskattar mig fast jag känner att jag inte gör nått speciellt till dom..tänk då mina egna..
jag hade Alper sovande hos mig.. Vi sover alltid med varandra.. Det är en oskriven regel och ingen får ändra den.. Men denna gången ville AlishaLee sova över.. fasters vackraste docka.. Så båda ungarna och jag la oss i min säng, kusinerna busade massor och sen tog jag båda i famnen, kliade dom tills dom somnade..
Själv kunde jag inte somna.. dom rörde på sig och vaknade lite då och då men det var inte det som gjorde att jag inte kunde sova..
Jag fastnade i tankarna..
En dag kommer jag bli den mamman jag vill vara.. Inte än.. För jag är inte där med mig själv än.. men den dagen.. jag tror inte på lyckliga för evigt..jag tror på upp och ner dagar.. Jag tror på att man ibland kommer vakna och tänka på " var detta allt"
men jag tror på att lyckliga så länge vi vill vara lyckliga, jag tror på att nederlag och motgångar gör så man blir starkare ihop, jag tror på att man finns där för varandra när man som minst förtjänar varandra.. Jag tror på att kärlek övervinner allt..Jag tror på ett hem:
När man kommer hem till sin familj, efter en stressig arbetsdag, eller då man har bråkat med sin familj, eller ekonomin inte är den bästa.. Jag tror på ett hem där man kommer in och det ända som betyder nått är familjen, när man stänger dörren och går in så stannar världen utanför där ute och familjen är det ända som betyder nått..
Jag tror på att man ska kämpa och se saker på bästa sätt. Jag tror även på att ju mer man stänger världens ondska utanför sin dörr desto tryggare hem skapar man.
Lyckliga för evigt är en plats som man får skapa själv.. ett ställe där ingen kan skada eller såra.. Men om du ska ha en familj i det stället så är det viktigt att man hittar en partner som delar det tankesätter.. som inte kommer in med saker utanför in i hemmet och gör den platsen till olycklig..
barnen ville sova hos mig, alla..
- Najna får jag sova med dig, najna får jag vara med dig..
Mina barn kommer verkligen ha den bästa mamman i världen tänkte jag. Om andras barn uppskattar mig fast jag känner att jag inte gör nått speciellt till dom..tänk då mina egna..
jag hade Alper sovande hos mig.. Vi sover alltid med varandra.. Det är en oskriven regel och ingen får ändra den.. Men denna gången ville AlishaLee sova över.. fasters vackraste docka.. Så båda ungarna och jag la oss i min säng, kusinerna busade massor och sen tog jag båda i famnen, kliade dom tills dom somnade..
Själv kunde jag inte somna.. dom rörde på sig och vaknade lite då och då men det var inte det som gjorde att jag inte kunde sova..
Jag fastnade i tankarna..
En dag kommer jag bli den mamman jag vill vara.. Inte än.. För jag är inte där med mig själv än.. men den dagen.. jag tror inte på lyckliga för evigt..jag tror på upp och ner dagar.. Jag tror på att man ibland kommer vakna och tänka på " var detta allt"
men jag tror på att lyckliga så länge vi vill vara lyckliga, jag tror på att nederlag och motgångar gör så man blir starkare ihop, jag tror på att man finns där för varandra när man som minst förtjänar varandra.. Jag tror på att kärlek övervinner allt..Jag tror på ett hem:
När man kommer hem till sin familj, efter en stressig arbetsdag, eller då man har bråkat med sin familj, eller ekonomin inte är den bästa.. Jag tror på ett hem där man kommer in och det ända som betyder nått är familjen, när man stänger dörren och går in så stannar världen utanför där ute och familjen är det ända som betyder nått..
Jag tror på att man ska kämpa och se saker på bästa sätt. Jag tror även på att ju mer man stänger världens ondska utanför sin dörr desto tryggare hem skapar man.
Lyckliga för evigt är en plats som man får skapa själv.. ett ställe där ingen kan skada eller såra.. Men om du ska ha en familj i det stället så är det viktigt att man hittar en partner som delar det tankesätter.. som inte kommer in med saker utanför in i hemmet och gör den platsen till olycklig..
Gräset är inte grönare på andra sidan.
Vart ute och gått runt Gerdsken i Alingsås.. gjort det till min Vrinneviskog så länge jag är här.. Har vart här länge nu..
Är med min syster själv.. Alper och hans pappa har åkt till Makedonien för att hälsa på hans släkt..
Innan vi åkte till flygplatsen för att lämna av dom hade min syster varnat mig om att jag inte fick gråta, det skulle knäcka Alper..
Av min syster och mig är jag den känsliga.. Jag visar känslor öppet och jag har aldrig haft ett bra poker ansikte..
Men hon bröt ihop..När Alper bad oss köpa två biljetter till istället för att åka bara med pappa.. Hon bröt ihop och jag tittade bort.
Jag har lovat mig själv att aldrig någonsin sitta i den situationen.. Där mina barn ska åka på semester utan mig då dom är så små.. vad som än händer, vart dom än ska..Så ska jag följa med dom.
Deras resa blev försenad och den resan som skulle ta 8 timmar med två byten tod 24 timmar med 5 byten..
Har aldrig sett min syrra så knäckt..
Män.. Män kan inte hantera stress, speciellt inte invandrar män.. Dom kan inte hantera saker som dom inte har räknat med, dom får panik.. Dom blir rädda och visar ilska som skapar panik i dom.
Kvinnans psyke kan tåla så otroligt mycket..Det har jag lärt mig nu.
Jag har haft det hur bra som helst i Alingsås..
Jag kom hit för att komma bort från min vardag och finnas för min syster, umgås med mina vänner..
Jag kommer alltid hit när jag behöver andas..Denna gången kom jag hit men för första gången är jag den lugna i allt som händer..
Får mig att inse vilket otroligt skönt liv jag har..
Alla små problem som jag kan förstora upp är skit saker jämfört men vad för problem man kan ha..
Har suttit med min Zahide så många sena nätter och visualiserat våran framtid..
Har ni någonsin haft en vän ni kan sitta med i flera timmar och prata och det känns som det bara har gått en kvart?
Jag har Annika, Zahide och Sara som ger mig den känslan..
Har tagit mig tid till att umgås med min pappa också.. Jag har aldrig velat vara till besvär när jag är här så varje gång han har bjudit mig på mat har jag tackat nej eller sagt att vi ska äta ute..
Så sa jag ja denna gången och min syster och jag åkte hem till pappa..
Han hade städat, lagat mat i flera timmar och klätt upp sig..
Han var så glad att jag var hos honom, tvinga i oss massor med mat, lagat flera olika maträtter och vi fick inte bli mätta..
Jag såg på pappa hur lycklig han var över att ha sina döttrar där..
Innan vi skulle gå säger han:
Najda.. Du och dina syskon är min största rikedom.. Allt ja gör, varje dag så fort jag vaknar är ni dom första jag tänker på.. jag kanske inte har vart där för er, inte vart den pappan som har läst saga och somnat är om nätterna..
men med det jag har kunnat har jag älskat er.
Jag kommer alltid att älska er och snälla låt mig få vara din pappa nu..Jag vet att det är mycket begärt men låt mig få försöka.
Jag har straffat den mannen i så många år av mitt liv, medvetet gjort saker för att ringa till honom och berätta för honom att jag har gjort.. För att höra hur han krossas och blir ledsen.
Allt han sa var förbjudet när jag var liten har jag gjort i mina dagar och sen stolt ringt och sagt det..Vet inte varför egentligen..
jag kanske bara ville att han skulle be mig fara åt helvete..
Men aldrig..Hur jag än gjorde så var han alltid stolt.
Mamma är annorlunda, mamma flippar och skäller men finns alltid där.. Hon ger sig inte, hon låter mig inte ta avstånd från henne som pappa kan.
Och så ser jag hur ledsen min syster blir när Alper inte vill prata med henne i telefon när hon ringer för han spelar fotboll, hon blir inte ledsen för att han inte vill utan för att hon inte är där..och ja börjar inse hur många gånger jag inte svarar när mina föräldrar ringer till mig.. för jag är upptagen eller inte orkar prata.
Sånt här gör mig till bättre människa, när jag får se sånt här så börjar jag inse vad som är värt.
Jag vet inte hur ja ens kom in på detta.. Som vanligt så sätter ja mig ner och skriver bara och sen inser jag vad som finns i det undermedvetna..
Jag har skickat in en novell till ett bokförlag, novellen är egentligen om mitt liv.. jag gjorde det för 2 månader sen då jag behövde som mest skriva av mig och har fått svar på att dom är intresserade av att läsa mera..
kanske blir en bok trots allt..jag har ju lovat min Zahide det.
Idag är det kalas..turkisk kalas.. Skulle egentligen inte ha ätit alls idag för all mat ja kommer äta ikväll kommer räcka för två veckor framöver..
Älskar gemenskapen runt en måltid.. och servera andra och bli serverad.. och prata mellan tuggorna och se folk njuta..
När jag blir en mamma och en fru så ska maten vara höjdpunkterna på dagen. jag ska verkligen göra allt för att familjen alltid ska få sitta ihop och äta mat tillsammans..
Är med min syster själv.. Alper och hans pappa har åkt till Makedonien för att hälsa på hans släkt..
Innan vi åkte till flygplatsen för att lämna av dom hade min syster varnat mig om att jag inte fick gråta, det skulle knäcka Alper..
Av min syster och mig är jag den känsliga.. Jag visar känslor öppet och jag har aldrig haft ett bra poker ansikte..
Men hon bröt ihop..När Alper bad oss köpa två biljetter till istället för att åka bara med pappa.. Hon bröt ihop och jag tittade bort.
Jag har lovat mig själv att aldrig någonsin sitta i den situationen.. Där mina barn ska åka på semester utan mig då dom är så små.. vad som än händer, vart dom än ska..Så ska jag följa med dom.
Deras resa blev försenad och den resan som skulle ta 8 timmar med två byten tod 24 timmar med 5 byten..
Har aldrig sett min syrra så knäckt..
Män.. Män kan inte hantera stress, speciellt inte invandrar män.. Dom kan inte hantera saker som dom inte har räknat med, dom får panik.. Dom blir rädda och visar ilska som skapar panik i dom.
Kvinnans psyke kan tåla så otroligt mycket..Det har jag lärt mig nu.
Jag har haft det hur bra som helst i Alingsås..
Jag kom hit för att komma bort från min vardag och finnas för min syster, umgås med mina vänner..
Jag kommer alltid hit när jag behöver andas..Denna gången kom jag hit men för första gången är jag den lugna i allt som händer..
Får mig att inse vilket otroligt skönt liv jag har..
Alla små problem som jag kan förstora upp är skit saker jämfört men vad för problem man kan ha..
Har suttit med min Zahide så många sena nätter och visualiserat våran framtid..
Har ni någonsin haft en vän ni kan sitta med i flera timmar och prata och det känns som det bara har gått en kvart?
Jag har Annika, Zahide och Sara som ger mig den känslan..
Har tagit mig tid till att umgås med min pappa också.. Jag har aldrig velat vara till besvär när jag är här så varje gång han har bjudit mig på mat har jag tackat nej eller sagt att vi ska äta ute..
Så sa jag ja denna gången och min syster och jag åkte hem till pappa..
Han hade städat, lagat mat i flera timmar och klätt upp sig..
Han var så glad att jag var hos honom, tvinga i oss massor med mat, lagat flera olika maträtter och vi fick inte bli mätta..
Jag såg på pappa hur lycklig han var över att ha sina döttrar där..
Innan vi skulle gå säger han:
Najda.. Du och dina syskon är min största rikedom.. Allt ja gör, varje dag så fort jag vaknar är ni dom första jag tänker på.. jag kanske inte har vart där för er, inte vart den pappan som har läst saga och somnat är om nätterna..
men med det jag har kunnat har jag älskat er.
Jag kommer alltid att älska er och snälla låt mig få vara din pappa nu..Jag vet att det är mycket begärt men låt mig få försöka.
Jag har straffat den mannen i så många år av mitt liv, medvetet gjort saker för att ringa till honom och berätta för honom att jag har gjort.. För att höra hur han krossas och blir ledsen.
Allt han sa var förbjudet när jag var liten har jag gjort i mina dagar och sen stolt ringt och sagt det..Vet inte varför egentligen..
jag kanske bara ville att han skulle be mig fara åt helvete..
Men aldrig..Hur jag än gjorde så var han alltid stolt.
Mamma är annorlunda, mamma flippar och skäller men finns alltid där.. Hon ger sig inte, hon låter mig inte ta avstånd från henne som pappa kan.
Och så ser jag hur ledsen min syster blir när Alper inte vill prata med henne i telefon när hon ringer för han spelar fotboll, hon blir inte ledsen för att han inte vill utan för att hon inte är där..och ja börjar inse hur många gånger jag inte svarar när mina föräldrar ringer till mig.. för jag är upptagen eller inte orkar prata.
Sånt här gör mig till bättre människa, när jag får se sånt här så börjar jag inse vad som är värt.
Jag vet inte hur ja ens kom in på detta.. Som vanligt så sätter ja mig ner och skriver bara och sen inser jag vad som finns i det undermedvetna..
Jag har skickat in en novell till ett bokförlag, novellen är egentligen om mitt liv.. jag gjorde det för 2 månader sen då jag behövde som mest skriva av mig och har fått svar på att dom är intresserade av att läsa mera..
kanske blir en bok trots allt..jag har ju lovat min Zahide det.
Idag är det kalas..turkisk kalas.. Skulle egentligen inte ha ätit alls idag för all mat ja kommer äta ikväll kommer räcka för två veckor framöver..
Älskar gemenskapen runt en måltid.. och servera andra och bli serverad.. och prata mellan tuggorna och se folk njuta..
När jag blir en mamma och en fru så ska maten vara höjdpunkterna på dagen. jag ska verkligen göra allt för att familjen alltid ska få sitta ihop och äta mat tillsammans..
