Allt har en början och ett slut.
Igår kväll höll på att packa här hemma, flera timmar. Rensa och hittade massa saker som man har lagt undan och glömt bort.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att mitt och Elias slut är när vi blir gamla och grå. Tillsammans i vårt hem, där vi har uppfostrat barn och barnbarn. Skapat så många fina minnen och lärt våra barn värdet av kärlek är.
Alpers första filt och kudde, nappar och massa vykort, boken om mig som jag skrev i 8:an. Alltså 10 år sedan..
Ja allt möjligt. Jag kan helt ärligt erkänna att jag var lite nedstämd.. Man har så mycket minnen och just i den här lägenheten har det hänt så mycket, både bra och dåliga saker.
Jag kände en sorg över att lämna mitt hem men samtidigt ser jag fram emot att påbörja ett nytt med Elias.
Senaste veckorna har vart minst sagt obalanserade. Blev jätte sjuk efter Sicilien och sen så kom dåliga nyheter efter varandra. Igår kväll kändes det som att det var för mycket. När jag la mig så hade jag bestämt mig för att vakna upp och ha en underbar dag.
Jag tåg tåget till Arlanda och mötte upp Elias som precis hade landat.
Vi åkte ut till Danderyd, hade hittat en affär där som verkade intressant.
Vi ska flytta ihop och tre veckor men har inte köpt en enda sak, vi hade bestämt oss för att göra oss av med allt gammal och köpa nytt till vårt gemensamma hem.
När vi väl kom till affären så stod soffan där! Mitt framför ögonen på oss. Vi visste direkt att vi ville ha den, hittade en jätte fin ljuskrona till den.
När vi skulle gå, bakom kassan på väggen hängde den finaste tavlan jag har sett.
En stor fjäril med massa små citat på.
Alla som känner mig vet att det är jag.
Elias vände sig om, och sa direkt. Den köper vi, den är vi två tillsammans.
Att få in den i bilen var omöjligt. Den var alldeles för stor och hur vi än gjorde gick det inte. Planen var att åka till Ikea sen och köpa nytt porslin.
Elias, som han är, ger inte upp. Slutade med att vi drog av bilens klädsel i bagaget. Med vi menar jag han, för det enda jag sa var: skit samma vi hittar en annan. Lämna tillbaka den.
Men han gav sig inte och till slut fick vi in den. Eftersom vi inte hade plats så skippa vi Ikea och dom andra affärerna vi skulle till. Vi åkte hem lasta av, satte oss och körde till Ikea k Linköping.
Tre timmar där och vi kom ut med en full kundvagn. Nöjda och glada över att vi äntligen hade börjat fylla upp vårt blivande hem.
Nu när jag sitter här, helt slut inser jag att när något tar slut är det för något ännu bättre ska börja.. Så är det med allt.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att mitt och Elias slut är när vi blir gamla och grå. Tillsammans i vårt hem, där vi har uppfostrat barn och barnbarn. Skapat så många fina minnen och lärt våra barn värdet av kärlek är.
Att vi somnar in ihop, i våran säng..❤
