Svåraste jag någonsin har gjort.
Igår hade jag bokat tid med kissen hos veterinären, hon skulle dit och kastreras samt ta en urin odling.
Helt ärligt så var jag inte beredd på så mycket kärlek man har till sina djur..
Kissen var 8 år gammal, jag fick kissen två veckor innan jag flyttade in till min första lägenhet. Jag var 16 år då. När jag fick nycklarna till min lägenhet så ägde jag, kattlådan, mat till kissen och skålar och en madrass som jag sov på. Kissen och jag tillsammans kämpade och byggde ett hem ihop.
Hon var väldigt speciell, gillade inte barn, gillade inte många människor. Kan räkna på min ena hand hur många människor hon kände sig trygg med.
Jag var hennes allt, så fort det var hon och jag så låg hon på mig. Vi sov alltid ihop, hon på min mage eller på min rygg. När larmet ringde då hoppade hon upp och försökte väcka mig med sina tassar.
Från 16 till 25 års åldern har mitt liv verkligen vart en berg och dalbana.. Vi har till och med bott i Norge jag och kissen. Vart jag än var, fanns hon bredvid mig.
När jag kom hem från jobbet, satt hon vid fönstret och tittade. Så fort jag öppna dörren stod hon i hallen och väntande.
Kissen har alltid vart bestämd, jag såg vårt hem som vårat och hon bestämde lika mycket som jag. Något som hon verkligen tyckte illa om var mattor, så fort jag köpte hem matta kissa hon ner den.
Låg något på golvet kissade hon ner det, men nu måste senaste tiden så kissade hon ner mer och mer, posten, tvätt i garderoben, hoppa upp i byrån och kissade i sminkväskor, väskor.
Jag har alltid velat ha kattungar på kissen så jag ville inte kastrera henne. Till slut insåg jag att jag var tvungen att göra det för hon mådde dåligt.
Så jag och Alper går till smådjurskliniken. Sitter i väntrummet med lilla kissen och pratar om vad vi ska köpa för present till henne efter besöket.
Vi kom in till veterinären som var jätte rar och snäll, hon frågade om urin odlingen och jag förklarade att det var för kissen kissade inne, det har pågått i över ett år och just nu är det okontrollerat, jag måste ha koll på allt. Jag har slutat skälla på henne för att hon mår så dåligt på grund av det och det blir värre.
Veterinären som var specialist på katter, sa öppet att kastrering inte skulle hjälpa, urinodling tar man om katter har svårt att hålla igen, kollar så dom inte har kristaller i urinen. Men eftersom kissen själv väljer vart hon kissar så verkar det inte vara att hon har svårt att hålla igen.
Du får gärna ta hem henne och fundera på saken, men jag kan garantera att det inte kommer hjälpa med kastrering.
-men vi ska flytta, jag och min kille. Kommer det inte sluta då? Hon kanske kommer känna att där har hon inte kissat och då vill hon inte göra det mera?
-tyvärr så innebär flytt ännu mera stress för katter oftast och det kan bli värre.
Katter som kissar inne gör det då dom mår dåligt, det ligger i ett dåligt beteende som dom gör då något är fel, dom lider av att göra så.
Att kastrera henne och låta henne gå igenom den smärtan för att sedan avliva henne efter några veckor ville jag inte utsätta henne för. Att ta med henne hem och se att hon lider kunde jag inte göra mot henne, hon förtjänar inte att lida, hon är ju min bästa kompis.
Så där står jag med lilla Alper, helt oförberedd och tjuter som ett litet barn.. Pussar på kissen, kramar henne och säger att hon är min bästa vän, som alltid har vart där för mig..
Hjälper dom sätta ner henne i den andra buren.. Och går därifrån.. När jag ska betala så tjöt nästan alla så fort dom såg mig i väntrummet..
Alper höll min hand och jag försökte skärpa mig.
-Najna, vi kan köpa en ny kisse, en som ser ut som hon och heter så. Då kommer du inte ens märka att hon är kissen..
Helt ärligt så var jag inte beredd på så mycket kärlek man har till sina djur..
Jag vet att min kompis sa till mig att det finns ett avsnitt där Meredith ska avliva din hund i Greys anatomy.. Och hon tjöt som en galning, min kompis sa du kommer vara värre med kissen.. Men jag kunde inte ana att det skulle göra så himla ont.
När vi kom hem kom barnen, syskonen och mamma hit. Min syster som avskydde kissen gör kissen avskydde henne, till och med hon var jätte ledsen. Mamma grät och tyckte det var så jobbigt. Lillebror fråga om han skulle köpa hund till mig istället..
Elias och jag har bestämt oss att förstöra en tavla på henne och ha den i vår lägenhet som minne av henne..
En sak är säker.. Blir inga mer djur för oss på längre.. Kanske när barnen iframtiden vill ha, då dom kan sköta dom med.. Men inte nu.
Det gör för ont att mista dom.
Snälla, ta er 10 minuter till att läsa detta. Detta är bland det viktigaste jag någonsin har skrivit i mitt liv.
Jag blev medlem på Nordic, sol och motion som det hette då, hösten 2008.
Jag hade precis flyttat hit och kände knappt ett 20-tal människor.
En människa som jag mötte på gymmet var en instruktör som heter Nina, hon höll i Afro dansen då och jag älskade att gå på hennes pass. Hon var en sådan människa som fick alla att bli sedda i en full sal. Kom ihåg ens ansikte och hade alltid ett stort leende på läpparna. Snart blev hon en utav mina favorit instruktörer och jag kan ärligt säga att jag brukade ta reda på om det var hon som höll i passet för att sedan ta mig dit.
Nu 5 år senare så har just hon fått en diagnos som vi alla har hört och uttalat på våra läppar.. Cancer.
Hon gick igenom en jätte svår period där hon blev illa behandlad av läkare, hade smärtor men.. Hon vann kampen och kom tillbaka, satt på våra spinnings cyklar och fick oss att må bra. Sån är hon, en glädjespridare.
I mars 2012 opererades Nina för cancer i bukhinnan och som hade spridit sig till livmoder,äggstockar,äggledare,ändtarm och tjocktarm! Det blev en jobbig väg tillbaka men stark som hon är och med en rejäl hejarklack så fixade hon det️
Nu är det September 2013 Nina får veta att Cancern är tillbaka och denna gång går det inte att operera!!
Så nu, varför jag skriver detta inlägget. Det finns alternativa behandlingar som Nina vill göra, dom är privata och kostar väldigt mycket pengar.
Tanken är att vi, med vi menar jag vilka som vill, vem det nu än är som läser eller har hört talas om denna historien har en möjlighet att få hjälpa till. Man får lägga en valfri summa och förhoppningsvis så kanske vi kan gemensamt hjälpa Nina att få råd till att få behandling på Uppsala Cancer Clinic.
Jag vet att detta är väldigt osvenskt att göra men just nu skiter jag i det, jag känner så många människor i min vänskapskrets som har fällt tårar på grund av vad cancern har gjort mot deras nära och kära. Om vi kan hjälpa några människor att slippa dom tårarna så vill jag mer än gärna vara en del av det.
Jag vet vet att många kommer läsa igenom detta, tänka: åh så tragiskt och sen tänka vidare på något annat.
Men jag BER er, tänk igenom noggrant. För nu har vi alla en chans att få göra nått gott för någon människa, även om cancern kanske vinner så har vi försökt och med medmänskligheten i oss visat att man inte är ensam i denna stora värld, fast många av oss känner att vi är det.
Om pengarna inte räcker till eller det inte blir en behandling kan hon använda dom till att få spendera dom på sig själv, sin son där iallafall det ekonomiska inte är ett bekymmer.
Jag känner ingen människa som har blivit rik eller fattig av en 50 eller 100 lapp. Men vi kanske kommer känna en människa som överlevde på grund av dom små beloppen..
Ni vet lika mycket som jag att vi har människor som går runt på denna jord, levande fast inte lever. Som aldrig uppskattar det dom har och klagar på allt.. Saken är, Nina är den mest levande människan jag har mött, som jag tidigare nämnde så såg hon alla, log och spred det fina i henne. Man blev smittad av hennes glädje.
Hade jag haft en enda önskan hade jag gett bort den bara hon förblev frisk och fick se sin son bli stor.
Nu funkar det riktigt inte så som jag vill men, jag tror på mirakel och jag tror att vi tillsammans kan ge henne möjligheten till att få uppleva det.
Kontonummer: 8480-6 233 471 75-4
Swedbank
Skriv in ert namn, banken vill det.
Snälla dela med er av den här historien, dela bloggen och sprid det så mycket som möjligt.
Jag är er tacksam för evigt.
Najda.
Jag hade precis flyttat hit och kände knappt ett 20-tal människor.
En människa som jag mötte på gymmet var en instruktör som heter Nina, hon höll i Afro dansen då och jag älskade att gå på hennes pass. Hon var en sådan människa som fick alla att bli sedda i en full sal. Kom ihåg ens ansikte och hade alltid ett stort leende på läpparna. Snart blev hon en utav mina favorit instruktörer och jag kan ärligt säga att jag brukade ta reda på om det var hon som höll i passet för att sedan ta mig dit.
Nu 5 år senare så har just hon fått en diagnos som vi alla har hört och uttalat på våra läppar.. Cancer.
Hon gick igenom en jätte svår period där hon blev illa behandlad av läkare, hade smärtor men.. Hon vann kampen och kom tillbaka, satt på våra spinnings cyklar och fick oss att må bra. Sån är hon, en glädjespridare.
I mars 2012 opererades Nina för cancer i bukhinnan och som hade spridit sig till livmoder,äggstockar,äggledare,ändtarm och tjocktarm! Det blev en jobbig väg tillbaka men stark som hon är och med en rejäl hejarklack så fixade hon det️
Nu är det September 2013 Nina får veta att Cancern är tillbaka och denna gång går det inte att operera!!
Så nu, varför jag skriver detta inlägget. Det finns alternativa behandlingar som Nina vill göra, dom är privata och kostar väldigt mycket pengar.
Tanken är att vi, med vi menar jag vilka som vill, vem det nu än är som läser eller har hört talas om denna historien har en möjlighet att få hjälpa till. Man får lägga en valfri summa och förhoppningsvis så kanske vi kan gemensamt hjälpa Nina att få råd till att få behandling på Uppsala Cancer Clinic.
Jag vet att detta är väldigt osvenskt att göra men just nu skiter jag i det, jag känner så många människor i min vänskapskrets som har fällt tårar på grund av vad cancern har gjort mot deras nära och kära. Om vi kan hjälpa några människor att slippa dom tårarna så vill jag mer än gärna vara en del av det.
Jag vet vet att många kommer läsa igenom detta, tänka: åh så tragiskt och sen tänka vidare på något annat.
Men jag BER er, tänk igenom noggrant. För nu har vi alla en chans att få göra nått gott för någon människa, även om cancern kanske vinner så har vi försökt och med medmänskligheten i oss visat att man inte är ensam i denna stora värld, fast många av oss känner att vi är det.
Om pengarna inte räcker till eller det inte blir en behandling kan hon använda dom till att få spendera dom på sig själv, sin son där iallafall det ekonomiska inte är ett bekymmer.
Jag känner ingen människa som har blivit rik eller fattig av en 50 eller 100 lapp. Men vi kanske kommer känna en människa som överlevde på grund av dom små beloppen..
Ni vet lika mycket som jag att vi har människor som går runt på denna jord, levande fast inte lever. Som aldrig uppskattar det dom har och klagar på allt.. Saken är, Nina är den mest levande människan jag har mött, som jag tidigare nämnde så såg hon alla, log och spred det fina i henne. Man blev smittad av hennes glädje.
Hade jag haft en enda önskan hade jag gett bort den bara hon förblev frisk och fick se sin son bli stor.
Nu funkar det riktigt inte så som jag vill men, jag tror på mirakel och jag tror att vi tillsammans kan ge henne möjligheten till att få uppleva det.
Kontonummer: 8480-6 233 471 75-4
Swedbank
Skriv in ert namn, banken vill det.
Snälla dela med er av den här historien, dela bloggen och sprid det så mycket som möjligt.
Jag är er tacksam för evigt.
Najda.
Blivande Sambo..
Hade möte med säljarna kl 10:30 idag, vi ville få en sista känsla av lägenheten innan kontraktet skulle bli påskrivet. Vi var där i fredags. Jag höll på hjälpa mamma med förberedelserna innan mil syster med familj, bror med sin familj skulle komma och spendera helgen hos mamma. Marinerade köttet och sprang ner till bilen, Elias var med jätte upptagen för hans lille bror fyllde år och dom skulle ha kalas hos sig. Vi kollade snabbt på lägenheten och jag kände direkt att jag ville bo där, i det hemmet skulle vi bilda våran familj. När han körde tillbaka mig så sa jag: älskling, gör vad du kan men köp den till oss. Det var det han gjorde, priset var mer än vad vi hade kommit överens om att ge men just då så var det värt det. Precis idag så försov jag mig, vaknade 09:30 när det var dags för att skriva kontrakt och det var sjukt mycket papper, alltid var så vuxet och seriöst. Vi fick tillträde till den 1/11 2013.
Jag som är lite tecken nörd tyckte det var tufft eftersom vi blev officiellt tillsammans 11/1 2013
Ikväll när vi låg och pratade så sa jag till Elias, tänk om man hade vetat för 10 år sedan att det var så här det skulle sluta, va mycket onödiga tankar man hade besparat sig. Med tanke på att jag helt ärligt tänkte att jag aldrig nog skulle kunna bli så kär, känna mig så trygg med en man någonsin.
Elias svarade att han inte hade velat veta innan, det är en del av livet som han så fint utryckte.. Det stämmer. Alla vägar bar oss hit. Där vi idag är, skojar om hur våra framtida barn kommer vara. En son som är vild och galen som mig och en dotter som är lugn och tänkare som sin pappa. Eller tvärtom. Hur som helst så har dom här blivande barnen fått det bästa av två världar. En otroligt intelligent pappa, en pappa som alltid kommer stå bakom dom och stötta dom, visa att möjligheterna finns framför dom och att inget är omöjligt om man bara vill jobba för det. Dom kommer ha en mamma som kommer förädla få dom att inse att lyckan ligger i deras händer, att det viktigaste är att vara god och att man alltid har vunnit så länge man har lärt sig något utav det.
Och båda kommer ge dom så mycket kärlek. I vårt blivande hem, ska vi skapa oss den här familjen vi båda drömmer om.
Sicilien 2013
Vi två bestämde oss för att åka på semester en vacker dag, vi hade sett Gudfadern filmerna och båda ville utforska sicilien. Så 2013 08/31 lyfte planet från Arlanda ner till Sicilien.
Vi kom fram i Palermo och resan började inte så bra, mitt bagage var fortfarande kvar i Stockholm. Den kom inte med på planet men vi skulle troligtvis få bagaget dagen efter. När vi kom ut från flygplatsen så släppte mitt dåliga humör direkt, den värmen och luften gjorde mig påmind om att vi faktiskt var på semester och allt annat fick kvitta.
Vi hämtade ut bilen som vi skulla hyra under våran semester, en fin liten bil. Förstår nu varför små bilar är dom bästa i Italien. Trafiken är galen.
Skrev in på navigatorn våran hotells adress och började åka, Palermo och är huvudstaden och det är inte riktigt en turistort. Vi åkte mot hotellet, då åkte vi högt upp på ett berg, hotellet hade utsikt över hela Palermo. Vi hamnade på en slumgata, där man verkligen såg fattigdommen och kriminaliteten, trånga små gator i mörker med ögon som iaktog oss hela tiden. Skarpa uppförsbackar, där jag ibland tvivlade om bilen skulle komma upp.
Väl uppe kom vi till hotellet som heter Bel3, fick ett jätte fint rum och gick ner till resturangen för att äta mat, Elias tog pasta och jag tog Pizza. Maten var otroligt god och tröttheten gjorde sig påmind.
Vi hade bokat hotell i Palermo i två dagar så dagen efter gick vi ut på stan, Prada, Hugo Boss, häst och vagn till slumgator.. Allt i ett. Eftersom jag fortfarande trodde jag skulle få väskan den dagen så blev inte mycket shopping där..
När vi åkte till flygplatsen visade det sig att Stockholm fortfarande inte hade skickat väskan till italien så den var kvar där. Vi blev tillsagada att den säkert kommer komma imorgon och att vi skulle komma då och hämta den. Vi drog och bada i havet hela dagen. Första doppet i Medelhavet, stora vågor och saltvatten. Solen var varm och vi kände verkligen av att vi var på semester.
Den 3:e dagen körde vi upp till flygplatsen igen, ingen väska så vi åkte till Trapani, som är mer känt som en turist ort. Väldigt vacker stad, ligger precis vid kusten. Vi kom dit sent, när vi hoppade ur bilen så kom det fram två killar, som sa för en liten slant så håller dom koll på bilen, dom stod där på parkeringen och väntade in folk. Elias vän hade sen tidigare vart baserad i Trapani, det här var något han hade varnat Elias för, betalade man inte förstörde dom bilen. Nu såg man Maffian tydligt.
Efter Trapani åkte vi tillbaka till flygplatsen, hämtade den efterlängtad väskan och fortsatte ner på östkusten, Taormina och Catania var dom nästa destinationerna.
Vi hade bestämt oss att vi skulle se byn där Gudfadern spelades in och Etna, Europas storsta vulkan.
Gudfadern byn var riktigt magisk, eftersom jag och Elias hade i början då vi dejtade sett filmerna ihop kände vi igen kyrkorna och gatorna. Vi kom till ett cafe där man hade kort på skådespelarna, inspelningen av filmen och bröllopet. I ett cafet satt dom och spelade in filmen. Detta låg uppe på ett berg som tog oss 40 min att åka upför, nedanför så såg man havet. Jag tror det är bland det vackraste jag någonsin har sett med mina ögon.
Frukterna växte på träden som vi gick förbi, lime, papaya och massa olivträd. Eftersom min nyfikenhet är så stor så tar jag tag i en av frukterna som släppte alla sina taggar i min hand, jag förstod inte vad som gjorde ont så jag tog frukten till vänsterhand och fick ännu mera taggar.
- Kasta den sa Elias..
-Men ja vill ju öppna den sa jag..
Sen stod vi under ett tag och drog ut tagar från min hand i en timma.
Taormina är känt för att vara den mest romantiska staden, förstår verkligen varför, under tiden vi var där så såg vi två bröllop.Ena paret gick runt på gatorna i Taormina och tog kort,massor med turister och så massa små affärer där man kunde hitta allt mellan himmel och jord. Lite dyrare än vanligt men så vackert det var.
Vi satte oss på en resturang, ett glass rött och live musik, bland dom bästa musikerna jag har hört och sett. En liten grabb på kanske 3-4 år kommer och ställer sig med musikerna och dom bjuder på en show där man satt och log hela tiden, folkmassan samlades och alla tog fram sina mobiler.
Taormina, där stannade vi i två dagar och det var där vi träffade första svenskarna.
Utanför vårt hotell så var havet 50 meter bort, vi hörde vågorna hela dagarna, precis vid kusten låg resturangerna och det var där vi åt den godaste
pizzan vi någonsin har ätit.
Vi upplevde massa bra som dåliga saker på semestern, det dåliga var att se hur illa vissa människor i våran gemensamma värld lever, såg små fattiga barn och prostetition på gatorna öppet, det gjorde ont i mig. Men annars kan jag verkligen rekommendera Sicilien till er som vill se ett land med stark kultur. Taormina är för turisten som vill såla och bada, resten är nog för den som vill utforska landet för vad landet egentligen är.
Jag blev kär på nytt i Elias, djupare och starkare. Vi hade varandra i över en vecka konstant, såg varandras bästa och sämsta sidor. Jag blev bara ännu mera tacksam över att ha honom i mitt liv.
