Ångest och lyckopiller.
Godmorgon älskade vänner.
God vet jag inte, blev väckt av Alper spm hoppade in o sovrummet och gapa och skrek. Hans mål var att väcka oss alla genom att skapa kaos. Han lyckades också.
Har precis vart och lämnat honom på dagis och han har stolt visat upp sin galna moster för hela dagis.
JAG är inte van vid att klä på, mata och ta hand om någon annan på morgonen än mig själv så ja glömer mig själv och fixar till honom så gott det går. Alltså så står jag bland alla barnen och ser ut som en häxa när han stolt skriker " Detta är min NAJNAAAAAAAA"
Tur att barn har tittat mycket på tecknat, dom blir inte så rädda.
Är i Alingsås just nu, sitter på syrrans köksbänk och dricker kaffe. Ska åka hem snart. HEM KÄRA HEM.
Älskar att vara här, det ända jag älskar mer är att komma HEM.
Varje gång jag har vart här så åker jag tillbaka med ännu större livslust och glädje inom mig.
Har haft en väldigt givande vecka. Om jag skulle skriva ner varje sak som har fått mig att uppskatta livet mera så skulle jag kunna skriva en bok.
Låt mig säga så här:
Jag har mött på människor under denna veckan som har gett mig så mycket av sig själva, rakt och ärligt och utan några baktankar. Alltså gett mig kärlek, delat erfarenhet, visat rädsla och en otrolig styrka.
Inte alla med minst 4 stycken som jag aldrig hade träffat innan.
Det bästa jag vet är när jag träffar människor och dom är sig själva.
" detta är jag, så här funkar jag, detta älskar jag och detta skrämmer skiter ur mig..framförallt.. jag är jag, ingen som du vill att jag ska vara"
Jag avgudar dom människorna otroligt mycket.
På vägen hit satt jag med en man på tåget, vi delade på en kopp kaffe eftersom kön till bistron var sjukt lång och han inte orkade stå i den. Jag erbjöd honom halva mitt kaffe och han gav mig en otrolig livsvhistoria.
Han hade utbildat sig till läkare när han var 26 år gammal och sedan dess har han jobbat i länder som Indien, tanzania, kenya och massa andra u-länder.
Nästa vecka skulle han till Tanzania och stanna där i 2 månader.
Han var runt 50-60 år gammal.
Han fångade min uppmärksamhet genom att sitta med sin Iphone och ett förstoringsglas i handen.
" inget är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid"
var det första ja tänkte när jag såg honom.
Han var en riktig livsnjutare och hade en otrolig syn på livet:
"Ta det för vad det är"
Försköna det inte, förpesta det inte, utan lev det som det är.
Gör det bästa av varje dag.
Efter 2 timmars samtal och när vi sa hejdå tillvarandra säger han
"Unga dam, smitta av dig din glädje till så många som möjligt"
Jag har vart mitt gladaste jag på länge, han bad mig göra det och gudarna ska veta att jag har kämpat för att ge bort den.
Sömnlös, nikotinlös men ändå har jag tänkt, gör det bästa utav dessa dagar.
Ångest och lyckopiller..Det är tyvärr Alingsås jag pratar om..
Utan att gå in på detaljer och ett större djup..Folk lever i en stor tomhet här, inte alla..men otroligt många.
Varje gång ja kommer tillbaka för att hälsa på så ser jag inte så mycket utveckling utan folk ligger och ylar för samma spik som dom gjorde för 3 år sen.
Klagar om samma saker och har inte ens försökt göra en förändring.
jag var likadan då ja bodde här, klagade för klagandets skull, för alla andra gjorde det, för man inte vågade erkänna att man hade det bra.
Det krävs MOD till att erkänna att man är lycklig och mår bra.
Det krävs även MOD att acceptera en situation och sedan förändra den.
Folk gömmer sig bakom att shoppa eller lägga tid och energi på vem som har skillt sig och vem som har legat med vem.
Vem som gjorde bort sig senast på fyllan och vem som har misslyckats med att färga sitt hår.
Min syster sa: " det är som om du har vaknat upp och vill väcka alla runt dig."
Det stämmer bra, ja önskar att folk kunde må bra bara, utan att behöva gömma sig bakom massa nya kläder, smink eller en personlighet som dom egentligen inte har.
Skratta högt utan att skämmas för vad fan folk tycker.
Det absolut vackraste ljudet för mig är ett skratt som kommer från hjärtat.
Ta hand om varandra <3 
Söndags tankar.
Godmorgon alla ni där ute.
Idag är det den 18/9.
Alltså 3 dagar sen jag suta röka.
Det har faktiskt gått mycket MYCKET bättre än vad jag trodde. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig men det går jätte bra.
Nu har det gått 3 dagar och enligt fakta som jag har läst så är det mest abstinens då, sen blir det lättare och lättare.
Har fått så himla mycket bra stöd av vänner och släktingar. Även vilt främmande människor har skrivit mejl till mig, peppat mig och gett mig råd.
En vän gjorde en låt " Najda har slutat röka låten"
=)
Arbetskollegor som skickar sms kl halv sju på morgonen och ger en stöd fast dom är lediga.
Mamma som slutade innan så hon kunde vara den starka när jag kom med min abstinens.
Saken är, bara en äkta rökare vet vilket helvete det egentligen är att sluta. Inte dom som slutar några gånger om året och sen kan fest röka och sen kan semester röka och sen kan hålla sig till 5 cigg om dagen.
Jag pratar om oss som levde för att röka, som rökte varje dag, i sjukdom och i hälsa, lycka och och olycka, i fattigdom och i rikedom. Som aldrig svek ciggareten.
Så jag försöker inte sluta röka, jag har redan gjort det. Alltså en dag utan cigg i mitt liv där jag själv väljer det, då har jag sagt det är över. Och nu är det över. För alltid.
Innan detta så det bästa absolut bästa jag visste var att komma hem från jobbet, sätta på en kanna kaffe, medans kaffet höll på satte jag på musik på datorn. När kaffet var klart tog ja en kopp och ut på balkongen och rökte en eller två cigg. Detta var mitt koppla av. Jag älskade exakt dom 5 minuterna mer än nått annat.
Andra dagen då jag var på väg hem från jobbet så kom jag utanför min port och kom på att jag inte har det kvar längre, kan inte göra så. Så jag började nästan gråta, fick lite smått panik och ringde min kusin och gick dit istället.
När ja kom så var alla dom samlade och hade det mysigt, dom hade suttit och umgåtts och om jag hade rökt så hade jag inte tagit mej dit för jag hade hellre velat vara själv i några timmar men inte nu längre. Nu var det inte kul längre.
Det är såna saker som har förändrats, typ alla vanor nästan.
Och det är stort, skit stort är det det. För jag vet ingenting, har aldrig slutat förut, har aldrig ens försökt och nu vet jag att det är slut för alltid.
Så ni där ute som tittar på en och tänker, hon kommer röka igen..Hon fixar inte detta jag är ledsen över att göra er besvikna men det kommer inte att hända.
Jag går inte igenom detta helvetet en gång till
;)
11 september
Minns den dagen som om det vore igår..Sjukt vi hade haft idrott och gick tillbaka till skolan. Istället för att gå på lektion så gick vi till biljarden och skulle hänga där..
Nolhagaskolan och vi hade precis börjat 7:an.
Vi var barn, jag var 13 och visste inte vad hat var riktigt.
Man såg på dom vuxna att något riktigt illa hade hänt då..Dom såg så ledsna, rädda och chockade ut.
Tv:n visade bilderna om och om igen. Det var soligt den dagen, en sån fin September dag.
Kom hem och mamma, pappa, grannar, släkt, ja till och med hon som jobbar i kassan på Ica såg ledsna ut.
Inte bara ledsna dom var rädda också.
Den dagen lärde jag mig vad ordet terrorist betyder, vad hat kan göra och hur fel det kan bli i en människas hjärna då man inte mår bra.
Tiden gick och det var krig överallt i världen.
Folk hatade, dom letade efter någon att skylla på. Bush sa : vi ska hämnas i Guds namn. Binladen sa vi gör det för Guds skull. Religioner började hatas mer och mer.
Folk började prata högt illa om Islam, såna som aldrig har satt sig ner och läst en koran kunde helt plötsligt ALLT som stod i koranen om kvinnoförtryck,krig och våld.
Det ända som nämndes. Var allt hat som fanns i världen. Som i sin tur gjorde så att det föddes mer hat.
Idag 2011 kan man logga in på facebook och se någon status eller länk om nått krig i nått land som USA har skapat, sen så skrollar man neråt då är det någon annan som har länkat nått om muslimer och terrorism, skrollar du ännu mera näråt så ser du någon annan som har länkat nått om någon annan religion eller president eller nått som har med hat att göra.
Hur som helst, människor dör hela tiden..För att någon tycker att någon annan har fel..så denna någon går och gör så att NÅGRA människor mister sitt liv..Dessa NÅGRA vill bara leva det liv dom förtjänar, någon är en familjefar, någon är någons dotter, någon är ung och har massa mål och drömmar som den vill uppfylla, någon har precis blivit mamma och längtar efter sina barn, någon är någons barn som fortfarande är bara ett barn.
Dom blir drabbade. Dom dör.
Dom flesta bryr sig inte om allt hat utan vill leva det liv dom har fått. Dom får inte. För någon ville visa något genom att döda dom.
Jag har slutat läsa tidnigar för länge sen, kollar inte nyheterna längre heller.
Jag nämner inte någras namn i min mun för jag anser inte att dom är värda det.
Jag vet vad som händer, vare sig jag vill eller inte så vet jag.
Så nu när Du läser det här..Visst verkar det onödigt att precis ha bråkat om disken med din älskade?
Tänk om du skulle leva i ett land där han är den där någon som blir mördad?
Eller visst vill du be om ursäkt till din mamma för du var uppkäftig och elak för hon bad dig städa ditt rum?
Tänk om du aldrig mera får se henne?
Visst vill du svara på din kompis samtal istället för att leka sur över något som egentligen inte är värt att vara sur över?
" Varje fullmåne så höll indianerna en cermoni för att fira fullmånen. En gång så kom det en stor Tiger och åt upp en människa. Indianerna blev jätte rädda men tänkte ändå fortsätta och hålla sin cermoni. Nästa gång det blev fullmåne och dom dansade så gjorde dom det i skräck, alla undrade OM Tigern skulle dyka upp den kvällen igen. Efter ett tag kom Tigern och åt upp en till människa. Månaden efter då cermonin hölls igen så var det ingen som var rädd längre. Tigern hade blivit en del av cermonin"
Vi får inte låta hatet bli en del av våran cermoni.
Vi kan inte bekämpa den i Irak, Usa eller Iran. Men vi kan bekämpa den på våra gator, i våra hem, våra arbetsplatser och skolor.
Vi har faktiskt en skyldighet och plikt för vi lånar bara denna jord av våra barn.
Vi vill ju lämna en bättre värld efter oss.
Puss och kram Najda
Dagarna går riktigt fort.
Har alltid med mig mp3 när jag går ut och går..Finns inget bättre än att lyssna på musik som är bra och gå..Tankarna kommer av sig självt då.
Just nu är det Andrea Bocelli som gäller, Adele också..Adele alltid.
Lärde mig nått nytt idag..Eller nått fastna i min hjärna.
Jobbade och chefen hade anmält oss till en föreläsning.
Så istället för att sluta 14 som jag trodde så skulle jag få sitta på föreläsning..Första jag fick reda på morgonen..Blev inte direkt glad. Så på vägen dit så skojade mina arbetskamrater med mig om att dom skulle sätta mig mellan sig som man gör med barn när dom är små för att få mig att sitta still. Helt ärligt jag trodde jag skulle somna..Han som höll föreläsningen var grym, riktigt duktig och fick alla som satt där inne att hänga med i vartenda ord han sa. Föreläsningen handlade om demens men han snackade mera om bemötande till en annan människa. Han tog upp om Maslows behovstrappa som jag har tidigare nämnt i min blogg.
"Om du bråkar med någon som inte förstår vad du menar, vem av er är då den som är mindre klok?"
Först helt ärligt förstod jag inte vad han menade, men efter ett tag så insåg jag att va fan så många onödiga bråk, tjaffs eller energikrävande disskutioner man har med kollegor,vänner eller familjemedlemar om saker och ting för att man anser att dom inte förstår eller inser vissa saker.
Ibland känns det som att man kan skrika, gapa, viska, skriva, teckna till en människa men den förstår inte. Inte för att den inte kan förstå, den vill helt enkelt inte. SÅ mycket tid och energi man har lagt ner då i onödan.
Har en person i min omgivning som är typ professor på att INTE vilja förstå, ingen i min familj eller vänskapskrets men som jag tillbringar många timmar i veckan med.
Jag lovar att jag har försökt och försökt och tvingat mig själv ännu mera till att försöka få denna människa att förstå att vissa saker hon gör påverkar andra negativt tills jag insåg att JAG är den korkade som ens lägger all min tid och energi på just det.
Snacka om att jag kände mig träffad då han sa den meningen.
Ta människan för vad den är, försök inte förändra den..Vi är olika och vi ska bli accepterade för dom olikheter vi har.. Alla har brister, väljer vi att konstant påpeka dom så är det till slut det ända som syns. Väljer vi att lyfta fram allt gott hos en människa så kommer bristerna med tiden att försvinna eftersom man har byggt upp så mycket av alla bra egenskaper.
Behöver faktiskt inte älska alla, men man måste respektera alla.
Mhmm det var lite som fastna i min hjärna idag, Så skönt att tänka tänka ut och gå..tänka mera och komma hem och bara spotta ut allting i denna blogg.. Lilla bloggen som börjades skriva för att jag var sjuk och inte fick jobba.. dog av tråkighet, men blev till slut min relfektionsplanka.
Min teori är att när man har det bra, då tänker man inte på tiden, den flyger i väg..I det stora hela så man det riktigt jävla bra. Egentligen så vet man det innerst inne..fast man klagar och vill ha förändring så vet nog 99% av oss att vi inte hade velat gå i en annan människas skor.
Ikväll tänkte jag..när jag gick där undra vart jag är om 10 år..Brukar fråga folk den frågan för jag själv ser alltid olika platser så mitt svar blir aldrig detsamma som gången innan.
Men nu såg jag..Barn, familj, hus, trägård, sol, sommar, mat och massa skratt.
Om tolv år gick fort, hur fort kommer inte då 10 år gå.. Då är jag 34 och förhoppningsvis så har man hittat en väg som man är tacksam och nöjd över i livet.
Hoppas mina barn ärver kärleken till musik som jag har och att dom alltid spelar musik när dom är hemma, jag lovar att aldrig be dom sänka. Finns inget värre än när man lyssnar på en riktigt bra låt och någon tvingar en sänka.
Godnatt världen.
<3
Kom hem från personal möte nyss och skulle ut och göra massa saker men stannar hemma pga av ösregn ute. En film och mjukis kläderna på. Frukt fat och nötter. Blir perfekt det.
Blev inte mycket sömn inatt, var ute med mamma,moster och kusin. Innan vi gick ut tänkte jag dricka och ha en hel kväll, men när vi väl var ute kände ja inte för det. Dagen efter är helt enkelt inte värt det just nu.
Kul hade vi med våra älskade mammor. Min kusin som är 24 sa till mig " Najda, shit jag tror inte ja har mitt id kort med mig" Bådas mammor skriker ut " Neeej inte vi heller, vad ska vi göra?"
Så började kvällen och sedan blev det bättre och bättre.
Vi ville få dom att bli ordentligt fulla så dom drack drink efter drink, shot efter shot. Och vi fick bartendern att gå till dom och be dom efter legitimation.
Sen fyllemat på donken. Där damerna sitter och pratar om livet och hur kul dom har haft det. Vi satt och skratta som galningar jag och min kusin. Jag åt upp köttet i cheesburgaren och sa sen till mammorna att det kom så, dom har glömt att lägga i kött. Min älskade mamma gick ju självklart fram och klaga och fick sig en ny..Snacka om att hon fick ångest sen när jag sa sanningen. Min kära moster stod och dividerade med personalen om varför hon inte kan få en pollet till toaletten..Alltså stackars tjej gav med sig till slut. Moster stoppa in polleten i fel toalett så hon fick betala ändå.
På väg hem sjöng dom, då kunde inte vi hålla oss längre. Jag skratta så jag tjöt..Jag och min kusin la oss ner på marken och skratta och dom två titta på oss och förstod inte riktigt hur roliga dom var.
Jag var helt slut när vi kom hem inatt men kunde inte somna ordentligt, satt och lyssna på om mamma andades ordentligt. Börja tänka..Så många gånger älskade mamma har suttit så här, lyssnat, vart orolig och en annan har kommit hem apfull. Inte lätt det dära med oron över barnen.
Har sådan tur med våra mammor, dom är våra bästa vänner men också våra mammor.
Det har inte alltid vart så bra som det är idag. Men nu är det bättre än någonsin.
Har JÄTTE svårt att gråta framför folk, ilska kan ja visa men att visa att man är ledsen, det är något ja försöker jobba på. Idag, så är det några få men riktigt nära som har sett mig ledsen. Mamma däremot..Eh jag är alltid hennes lilla Najda så där behöver jag inte spela stark utan visar mig verkligen svag.
Har inte så mycket mer att säga eller skriva men ville ändå uppdatera lite..
Eller har massa egentligen men inget som jag kan formulera ordentligt och sedan skriva av mig om.
Jo, juste..Hösten kommer bli riktigt bra i år. Fullt med färger, liv och härliga upplevelser..
Säger så varje dag till mig själv och då vet jag att det blir sant.
Älska mera, förlåt oftare och njut av hela hjärtat <3
// Najda.
