Vad fel man kan ha ibland.
Idag hände något sjukt roligt, ni vet en sån sak som händer som man går runt och skrattar åt så fort man tänker på det..
Jag vill bara skriva att jag kan inte förklara genom att skriva ner hur kul detta var..Önskar att jag hade filmat det. Men jag ska försöka.
Jag och Alper hade gått runt på stan och handlat lite presenter till honom, planen var att han och jag skulle gå runt hela dagen, fika, äta och shoppa..Men så fort ungen fick sina spel ville han hem och spela.. Så han höll på tjata om att han frös, hade ont i magen och jag vet inte vad för att slippa gå runt. Jag var irriterad, så efter mycket tjat går vi och sätter oss på istanbul kebab för han vill ha kyckling med pommes.
Fullt överallt, långa köer och vi har massor av påsar.. Vi hittar ett bord, där sitter det 4 äldre damer och i mitten sitter en ung man, kanske 30 år med kostym och bakåtslickat hår.
Vi får plats i mitten av dessa människor.
Damerna tjattrar. högt och ljudligt med varandra..
-åhh så söt mitt barnbarn är.
- kolla här på min hund
Till och med Alper tittar på dom som ett stort frågetecken, mannen sitter och äter, tittar inte ens upp utan bara äter, sakta men säkert.
Alper klagar på den ena och det andra och jag hotar med att kasta spelen om han inte äter upp maten.. så här höll det på i kanske 20 minuter..Jag tänker, herregud att mannen kan vara så stel, han tittar varken på oss eller damerna..
sen så säger en utav damerna..
Här är ett kort på mitt barnbarn och mannen bara tittar upp, rätt in i ögonen på mig. Chockad och besvärad.
Jag tittar på honom och börjar gap flabba, alltså ett sånt riktigt skratt som kan hålla på länge och jag kan inte hejda det.. Högt och ljudligt skrattar jag och känner hur röd jag blir för jag vet att alla har stannat upp och till och med lilla Alper tittar på mig som ett frågetecken.
När jag kan andas och försöker tysta ner mig så hör jag hur denna man börjar gapflabba, asså värre än mig. Han skrattar så att tårarna sprutar och jag börjar ju skratta ännu mer. det ända ja ser är hur folk stannar och tittar på oss vilket gör allt så mycket roligare.. Och han skrattar och jag skrattar och dom 4 damerna har för första gången tystnat..
När vi gick därifrån så skrattade jag och mannen, Alper och damerna fortfarande högt och ljudligt.
Det där var en sån grym händelse och hela dagen när jag har sett hans chockade min framför mig har jag lagt mig ner av skratt.
Jag kan verkligen INTE BESKRIVA med text hur kul detta var..
Jag vill bara skriva att jag kan inte förklara genom att skriva ner hur kul detta var..Önskar att jag hade filmat det. Men jag ska försöka.
Jag och Alper hade gått runt på stan och handlat lite presenter till honom, planen var att han och jag skulle gå runt hela dagen, fika, äta och shoppa..Men så fort ungen fick sina spel ville han hem och spela.. Så han höll på tjata om att han frös, hade ont i magen och jag vet inte vad för att slippa gå runt. Jag var irriterad, så efter mycket tjat går vi och sätter oss på istanbul kebab för han vill ha kyckling med pommes.
Fullt överallt, långa köer och vi har massor av påsar.. Vi hittar ett bord, där sitter det 4 äldre damer och i mitten sitter en ung man, kanske 30 år med kostym och bakåtslickat hår.
Vi får plats i mitten av dessa människor.
Damerna tjattrar. högt och ljudligt med varandra..
-åhh så söt mitt barnbarn är.
- kolla här på min hund
Till och med Alper tittar på dom som ett stort frågetecken, mannen sitter och äter, tittar inte ens upp utan bara äter, sakta men säkert.
Alper klagar på den ena och det andra och jag hotar med att kasta spelen om han inte äter upp maten.. så här höll det på i kanske 20 minuter..Jag tänker, herregud att mannen kan vara så stel, han tittar varken på oss eller damerna..
sen så säger en utav damerna..
Här är ett kort på mitt barnbarn och mannen bara tittar upp, rätt in i ögonen på mig. Chockad och besvärad.
Jag tittar på honom och börjar gap flabba, alltså ett sånt riktigt skratt som kan hålla på länge och jag kan inte hejda det.. Högt och ljudligt skrattar jag och känner hur röd jag blir för jag vet att alla har stannat upp och till och med lilla Alper tittar på mig som ett frågetecken.
När jag kan andas och försöker tysta ner mig så hör jag hur denna man börjar gapflabba, asså värre än mig. Han skrattar så att tårarna sprutar och jag börjar ju skratta ännu mer. det ända ja ser är hur folk stannar och tittar på oss vilket gör allt så mycket roligare.. Och han skrattar och jag skrattar och dom 4 damerna har för första gången tystnat..
När vi gick därifrån så skrattade jag och mannen, Alper och damerna fortfarande högt och ljudligt.
Det där var en sån grym händelse och hela dagen när jag har sett hans chockade min framför mig har jag lagt mig ner av skratt.
Jag kan verkligen INTE BESKRIVA med text hur kul detta var..
Uppdatering eller nått..
Ser nu att det var väldigt länge sen jag skrev här, som vanligt så skriver jag inte då jag gör massa annat men då jag blir sjuk så finns det ju massa tid över.
sammanfattning av sommaren.. Ja.. den var intensiv i början till att lugna sig mot slutet.
Innan semestern var den nog som mest kaotisk, både på jobbet och privatlivet.. hade jag inte flytt till Alingsås på semestern så hade jag nog gått in i väggen..
Allting var så obalanserat och kaotiskt.
Stack ju till min syster som är så mogen, lugn och väldigt rak.. Fick prata ut och samtidigt klarhet i saker som jag själv inte ville inse och på nått sätt när jag kom hem efter den resan var jag lugn och glad igen.
Nese min älskade syster, min starka och otroligt vackra förebild.. Tacka Gud att du är min stora syster och inte någon annan.
Efter att ja kom hem då så började jag träna intensivt på gymmet, två tre pass om dagen.. jag fick ut så mycket på gymmet, hur nere jag än var innan jag drog dit var jag alltid mycket gladare när jag kom hem.
Blev som ett beroende och jag saknar det nu när jag inte har kunnat träna då jag har vart sjuk.
Pratade med Sara om det och hon tränar ju med stenhårt, hon förstår precis vad jag menar när jag säger att man mår så mycket bättre psykiskt. Sen att kroppen blir starkare och slankare är ju bara ett plus.
Vad gjorde man innan man tränade? Man jobbade, kom hem, träffa vänner, hem, åt och sov.. varje dag samma sak och inte konstigt att man fastnade i samma tankar, samma banor och samma problem.
Sen tror jag inte att ja kommer ha samma tid till den när jag får barn och familj men just nu när man har tid så varför inte lägga den på sig själv?
Det här året har verkligen prövat mig hårt, i alla mina relationer, kärlek, jobb, familj och vänner.. utmaningarna har bara kommit och precis när jag har känt ja skiter i det, jag orkar inte mera, jag ger upp då har allting ordnat sig till det bästa, inte det man kanske hade hoppats på men oftast till ännu bättre..
Jobbigt det är..simma mot floden hela tiden.. man blir så trött och utmattad.. Skönt är det när man slutar simma mot och bara simmar med, låter saker och ting ske och inte behöver alltid ordna och fixa allting.
Ska ut på en promenad nu, försiktigt för tar jag i blir jag yr.. men frihetskänslan då man kommer ut från hemmet man har spenderat flera dagar i, inte för att man vill utan för att måste.. Ahhh... det är lycka det.
sammanfattning av sommaren.. Ja.. den var intensiv i början till att lugna sig mot slutet.
Innan semestern var den nog som mest kaotisk, både på jobbet och privatlivet.. hade jag inte flytt till Alingsås på semestern så hade jag nog gått in i väggen..
Allting var så obalanserat och kaotiskt.
Stack ju till min syster som är så mogen, lugn och väldigt rak.. Fick prata ut och samtidigt klarhet i saker som jag själv inte ville inse och på nått sätt när jag kom hem efter den resan var jag lugn och glad igen.
Nese min älskade syster, min starka och otroligt vackra förebild.. Tacka Gud att du är min stora syster och inte någon annan.
Efter att ja kom hem då så började jag träna intensivt på gymmet, två tre pass om dagen.. jag fick ut så mycket på gymmet, hur nere jag än var innan jag drog dit var jag alltid mycket gladare när jag kom hem.
Blev som ett beroende och jag saknar det nu när jag inte har kunnat träna då jag har vart sjuk.
Pratade med Sara om det och hon tränar ju med stenhårt, hon förstår precis vad jag menar när jag säger att man mår så mycket bättre psykiskt. Sen att kroppen blir starkare och slankare är ju bara ett plus.
Vad gjorde man innan man tränade? Man jobbade, kom hem, träffa vänner, hem, åt och sov.. varje dag samma sak och inte konstigt att man fastnade i samma tankar, samma banor och samma problem.
Sen tror jag inte att ja kommer ha samma tid till den när jag får barn och familj men just nu när man har tid så varför inte lägga den på sig själv?
Det här året har verkligen prövat mig hårt, i alla mina relationer, kärlek, jobb, familj och vänner.. utmaningarna har bara kommit och precis när jag har känt ja skiter i det, jag orkar inte mera, jag ger upp då har allting ordnat sig till det bästa, inte det man kanske hade hoppats på men oftast till ännu bättre..
Jobbigt det är..simma mot floden hela tiden.. man blir så trött och utmattad.. Skönt är det när man slutar simma mot och bara simmar med, låter saker och ting ske och inte behöver alltid ordna och fixa allting.
Ska ut på en promenad nu, försiktigt för tar jag i blir jag yr.. men frihetskänslan då man kommer ut från hemmet man har spenderat flera dagar i, inte för att man vill utan för att måste.. Ahhh... det är lycka det.
