najdas

Hej kära läsare.



Sitter och lysnar på Michael Jackson - Heal the World.


Har precis kommit ut från duschen och är täpt som en snorig 5 åring som torkar bort sitt snor med baksidan på sin hand.
Jag är inte förkyld ( förengånsskull)
Träffade världens sötaste, finaste och gosigaste hund när jag och en vän till mig var och hälsa på en annan kompis.
Denna tjejen skulle vara hundvakt till denna hund i några månader och vi fick äran i att mysa med honom idag.
Det har vart en bra dag idag..Riktigt skön dag.
Vädret var helt otroligt.
" Det är en vacker höst som ger mig vårkänslor"
Med andra ord, magiskt.


Träffat lite nytt folk, bland annat en italiensk snubbe som blev helt chockad när han såg en chiuaua pussa på sin ägare.
- "is that dog kissings her lips?"
Stackaren såg helt förstörd ut och jag förstod exakt vad som flög i hans huvud.
Min mormor var i Sverige för några år sen och hon såg från balkongen när jag lekte med grannens hund och hunden slicka mig på munnen.
Kvinnan hoppa nästan ut från balkongen och skrek så alla grannar tittade på henne:
-Najda, hemen eve geeeeeeeeeeeel. ( Najda kom hem med en gång)

Jag som inte fattade vad jag hade gjort började tänka typ tolv tusen tankar i mitt huvud.
( tror nog det är dörför jag hatar när någon säger: Vi måste prata)
När ja kom in stod hon med en handduk som var blöt och schampo på och började gnugga mitt ansikte med det samtidigt som hon skrek:
Vad är detta för sjukt, det är ett djur, varför låter du den röra dig, det finns sjukdommar, dom är äckliga, du kommer aldrig hitta en man..m.m.

Så när jag såg hans min idag, kom jag och tänka på stackars mormor.


Turkiskt kaffe betyder att man vänder på koppen, brukar alltid vända på koppen oavsett vem som spår eller inte..
Idag fick jag höra en kommentar som satte sig lite i min huvud, kommer inte riktigt ihåg hur det lät med det var något i stil med att jag alltid är glad och har hittat min lycka.


Jag är oftast glad, men långt ifrån alltid. På facebook vägrar jag sitta och dela med mig saker som jag tycker är jobbigt eller som gör mig ledsen.
Jag skrev "skitdag" en gång och jag fick typ 12 telefonsamtal inom en timma. Folk blev oroliga och jag tycker inte om att göra folk oroliga eller ledsna.

Jag är långt ifrån glad varje dag och jag har mina stunder då jag också som alla andra människor känner en tomhet, rädsla eller bara ren allmän ångest.
Lycka är ett sinnestillstånd och det kommer och går.

Det jag har idag, som jag tidigare inte har haft det är ett rent rum.
Med det menar jag att jag har rensat och ordnat, styrt och ställt i mitt liv där jag har valt ut saker som jag vill ha runt mig. Alltså människor som ger mig, glädje, kärlek och fortfarande vill vara mina vänner när jag visar mitt sanna jag.
Jag är uppvuxen i en familj där min mamma INTE gick runt och sjöng på söndagmorgonen och det luktade nybakad bröd.
Jag är långt ifrån bortskämd på saker och ting utan har faktiskt kämpat för allt jag har.
Jag har aldrig pekat på något och fått det, jag skulle aldrig vilja peka på något o få det och ibland så visste jag inte när jag skulle få träffa mina föräldrar men..Allt det, gjorde att man idag älskar och skrattar på ett sätt som verkligen känns äkta.


Man kan faktiskt välja att vara lycklig, det finns inte en ända människa i min omgivning som inte har något att vara glada över.
Det finns alltid något man kan le för, men vi väljer som sagt vad vi vill känna.
Jag säger inte att jag inte är ledsen och alltid väljer lycka men när jag har mina sorgliga dagar, så är jag medveten om att det är en period och framför allt ett VAL och att när som helst kan jag välja om. Välja rätt. Allting är i mitt huvud.


It´s in your mind.

Sen vet jag att mina bästa och mina värsta dagar har inte kommit än, allting hittills har varit ett smakprov på vad som väntar framöver..

Om någon sårar mig eller skadar mig, jag läker det såret, den som blir drabbad är den som älskar mig mer än sig själv. Alltså min mamma. Så med andra ord. Jag har inte sett sorgens riktiga ansikte förens jag blir en mamma och mitt barn gråter framför mig för att någon har sårat den.
Ingen som står mig nära i vuxen ålder har dött ifrån mig. Den sorgen väntar mig.
Samma sak med lyckliga stunderna, jag har aldrig fött barn och tittat på det och tänkt " detta är skapat av kärlek"
Jag har aldrig älskat någon villkorlöst ( Jo, Alper) Men ingen man som jag en dag vill dela resten av mitt liv med.
Jag har aldrig suttit runt köksbordet med mina vuxnabarn och mina barnbarn.
Detta väntar på mig.


Så, jo..Hur det kommer sig att jag oftast är glad.
Ni ska få ett tips som jag fick av en grym bok.
Varje morgon när ni vaknar..Ta 2 min till att tänka igenom allt ni har som är värdefullt och visa tacksamhet till dom sakerna.


"Jag är tacksam över att jag lever.,jag är tacksam över att ha en familj som älskar mig, jag är tacksam över att jag har ett jobb att gå till, jag är tacksam över att jag har mat och tak.
Jag är tacksam över att jag är jag. "


Känns det dumt?
:D Jag lovar att det är 100000 gånger dummare att sitta jämte en människa som har allting och ändå ser ut som 7 svåra år.
Det känns jävligt dumt.

Minns ni när man var liten och åkte på läger tillsammans med skolan, fotbollen eller vännerna.
När man satt runt en lägereld och berättade historiet,sagor eller små kloka och vänliga ord?

Min kompis och jag gör så..Ofta..
Läser bra böcker och sedan berättar vidare det till varandra.
Vi lovar varandra att läsa böcker samtidigt så att vi kan prata om dom tillsammans...

Det är just det med böcker, dom lär oss saker som vi vet men har glömt.
Helt ärligt dom lär mig saker som jag inte ens visste men har nu lärt mig.
Jag känner igen känslan, handligen men har inte kunnat sätta ord på vad det betyder.
Sen läser jag om det och får min AHA upplevelse. Eller så kan jag få den Aha upplevelsen i skogen på min promenad.

Då kommer det oftast ett blogg inlägg om det, eller så ser ni mig le stort för att jag har just insett en sak som jag har glömt eller precis lärt mig.
Så lever jag mitt liv och jag hoppas att just DET aldrig tar slut eller förändras. Min stora apetit på att vilja lära mig saker.
Just nu är jag inne i en fas i mitt liv där det handlar om att förstå andra människor, se det goda i allt och framför allt förstå mig själv.
När jag är klar med det så kommer jag säker börja tipsa om bra recept eller hur man ammar bäst eller nått annat som intresserar mig då.



Men som sagt..NU:
Istället för att gå runt och leta efter fyrklövrar som ger tur..
Lär dig hur dom odlas, vad dom behöver, vart man ska plantera och hur man får dom bäst att växa.
Med andra ord..Istället för att vänta på turen, skapa din egna lycka.


Här om dagen så satt jag och letade efter en hemsida som jag tidigare hade stött på..
Där det stod väldigt bra råd om hur man slutar oroa sig om saker som inte har hänt även om saker som har hänt..och hur man bäst lever i nuet.
Hur man skapar lycka och hur man skrattar oftare..För det är hela tiden ett val man gör..Hela tiden väljer vi hur vi väljer att se på saker.
Säg aldrig till någon " Jag har otur, eller du har tur..Man skapar allt man har..Eller man väljer det man behåller.



Så ringer Sara och säger " Du måste läsa "Lycka till" med Alex Rovira och Fernando Trias de bes.
Boken tog 8 timmar att skriva men 3 år att skapa.
När jag skulle beställa den så var den helt slut.. Överallt..Överallt så stod det slutsålt.

Jag hade "världens tur " (Jag satt framför datorn i nästan två timmar och letade) och hittade den som ljudbok.
Brukar inte lyssna på ljudböcker men när nöden kräver och boken verkar vara bra så..lyssnar även jag.
Fick hem boken i veckan men lyssnade på den igår ikväll.
Tydligen så har stora företagare, idrottare och kändisar läst och lyssnat på den..
Nu förstår jag varför folk har fastnat för den och varför den blev så populär.

OM någon vill låna den så lånar jag mer än gärna ut den..Ju fler som läser desto flera som delar på en grymt bra kunskap.. Den tar två timmar att lyssna på..två väldigt betydelsefulla timmar.


Här är några riktigt bra råd från boken:

"Turen varar inte på längden för att den beror inte på dig.Den sanna lyckan skapar man själv, därför varar den för alltid."

"Många är dom som vill finna den sanna lyckan men få är villiga att kämpa för den"


Veckans roliga händelse måste vara när jag var ute och åt lunch med en väldigt betydelsefull människa i mitt liv.
Hon stannar upp och tittar ut och säger:
- Lova mig att inte bli en utav dom människorna som lever ett helt liv och sedan inte delar med dig av dina erfarneheter och din charm. Lova mig att alltid försöka vara den du är idag, lova mig att inte bli en bitter och otacksam människa.

Jag lovar dig att försöka, varje dag!! <3

Norah Jones och massa tända ljus nu..


Ta hand om varandra och framför allt er själva gott folk.


Kom ihåg
Att skylla på alla andra för alla dina misslyckanden gör att du aldrig tar lärdom av dom, tar du aldrig lärdom av dom så kommer det säkerligen att upprepas om och om igen.
Endast när du kan ta ansvar för dina brister kan du faktiskt börja älska dom och på sätt bli en bättre människa.

Satt och kollade runt lite på nätet och hittade detta. Tydligen så är dessa livets höjdpunkter.
Har du upplevt 25 av dom så har du tur, har du upplevt flera än 25 så är du lyckligt lottad.

 

 

Idag har jag sovit i 10 timmar, vakna klockan 8 första gången, satte mig upp men la mig ner och somna om.. Vakna klockan 10 nästa gång och kom inte förens en kvart senare. Detta är väldigt olikt mig som annars är van vid att sova 5-6 timmar och måste gå upp tidigt pga av jag inte kan ligga stilla.


Var ute och gick i skogen och vädret var helt otroligt. Solen sken så att det var varmt och ljust medans trädens alla vackra färger skimrade. Nästan lite magiskt. Där går jag jämt med min mp3, i denna kära mp3 finns det låtar som är allt från gamla turkiska 60 tals låtar till dagens nyaste.. Musiken är mitt liv.  Jag skulle inte klara mig en dag utan den, eller jo då jag skulle klara mig, men den dagen räknas inte som en bra dag i mitt liv.


Mamma kom och sov över igår och vi gjorde fruktsallad, turkisk kaffe och satt och pratade. Vi skulle egentligen kolla på film men tiden flög iväg med massa annat så det blev för sent, jag började gäspa och då är det kört.

Märker nu att min idiotpms har satt igång..jag blir mycket tystare då för att öppnar jag munnen så kommer det inte ut mitt bästa jag.
Inte för att jag går runt och är en drake som vill spruta eld utan mera för att jag är mycket mindre förstående när jag PMS:ar..


Mamma frågar mig om hon kan hjälpa mig med nått hemma, om hon ska koka te till mig när vi skulle äta frukost och jag svarar " Mamma, vill jag ha te så kokar jag det själv, du behöver inte passa upp mig som om jag vore  3 år gammal och inte kan ta hand om mig själv"
Tur att mamor älskar en villkorslöst. Ingen annan kommer att göra det.

Hon fick tvätta mina fönster och hon älskar att få hjälpa mig. Hon blir ledsen på riktigt när jag inte vill ha hennes hjälp, hon tycket att jag är alldeles för stolt för att be om hjälp medans jag anser att jag inte vill belasta henne med mitt när hon har sig själv att tänka på. Jag anser att hon jobbar som hon gör och behöver allt tid för att vila och bara göra roliga saker, hon tycker det är roligt att hjälpa mig.
Jag vet inte om detta är normalt i Sverige men så har det alltid vart i min barndom.
Man lever för sina barn, turkiska kvinnor.

Jag vill inte leva för mina barn, jag vill leva för mina barn.
Alltså fan heller att jag ska gå hem till min dotter när hon är 23 år gammal och tvätta hennes fönster. Det ska hon fixa själv och sen ska jag gå dit o ta en fika.
Detta är min svenska uppfostran.
Samtidigt som jag älskar när mamma kommer och jag vet att allt hon gör, gör hon för att hon älskar mig och tycker att jag är världens bästa dotter.
Hon blir glad när jag kommer hem till henne bara för att äta och sen gå, hon låter mig inte ens diska, medans jag känner mig bortskämd.

Välkommen kulturkrock säger jag bara.
Men det går bra egentligen. Gäller bara ta det bästa av sin turkiska sida, det bästa av det man har lärt sig i Sverige, lägga till sin egna vilja..Då blir man sin egna människa.

Ha en bra dag gott folk.

Jag har läst att det tar 21 en dagar för en människa att skapa en ny vana eller avbryta en gammal.
Efter 21 dagar så har hjärnan registrerat eller avregistrerat vanan och då är den inte "svår" eller ovanlig längre.
Man har accepterat den.


Jag har längtat efter att det ska gå 21 dagar som jag är nikotinfri.
Idag är det exakt 21 dagar sen som jag slutade.

Det hela började med:

Jag hade en killkompis som hade vart rökare och snusare i många år. När jag lärde känna honom så varken rökte eller snusa han. Han hade bara slutat en dag, med allt, utan någon hjälp alls.
Han ser ut som hälsan själv så man kan inte ens tro att han någonsin har vart rökare.
Varje gång jag rökte så tittade han på ett sätt som gjorde mig illa till mods
" Du är bättre än så" blicken.
Ni vet som bara ex rökare kan göra.


Jag rökte typ 20-25 cigg om dagen och snusade då jag jobbade och inte kunde röka, snusa hade jag hållt på med kanske ett år. Rökt i 10 år. Mycket, sjukt mycket.
Bara tanken att sluta röka fick mig att må dåligt, jag hittade på massa ursäkter till mig själv för att inte göra det. Alltså jag skrattar åt mig själv nu men jag hade dom BÄSTA ursäkterna.

" Jag kommer gå upp i vikt"
Jag måste ändra hela mitt levnadssätt och det är jag inte redo för"
" Jag kan inte dricka kaffe/alkohol mera"

Men jag såg en dag en vän till mig som var gravid och mådde skit dåligt för att hon rökte, hon kunde inte njuta av sin graviditet för att hon hade så stor ångest för att ho rökte.
men hon kunde heller inte sluta röka för då fick hon ångest och abstinens, vilket gör att barnet kan ta skada av det med.

24 000 kr om året rökte jag upp.
Jag jobbar som en häst för det livet jag har och 24 000 kr röker jag upp.
Det var surt att få reda på. 24 000 kr är Thailand eller någon annan ordentlig semester. Eller hjälpa någon med pengar när dom behöver det som mest.
24 000 är att jobba mindre och umgås med Alper mera. Se han växa upp.


Alla dessa tankar i huvudet och någon som skrek inne i hjärnan " Säger du det högt så får du inte misslyckas"
Så jag skreeeeeeeeeeeeek det högt, till allt och alla, hela tiden..Folk som kände och inte kände mig, folk som sket i om jag var rökare eller inte..Utanför jobbet där jag köpte mina cigg, den personalen visste alla visste att 15 September så är det slut.
Jag fick med mig massor med folk som ville sluta med mig och stötta mig i detta, man är starkare tillsammans.


Så den 14 semptember ville jag hoppa från en bro med en limpa cigg i min mun, jag hade den största ÅNGESTEN i Sverige. Jag visste att det var sista dagen och allting blev så klart för mig.

HEJDÅ KOMPIS!
Rökte, rökte och rökte som vanligt.
Sista ciggen 23:55 på balkongen.. Tror aldrig jag har tagit djupare halsbloss.
7 cigg kvar på det paketet och 4 oöppnade paket som jag inte hade sett förens jag började rensa i alla skåp.
Kastade ALLT.
Det är över nu.
Nog för fan!
10 år som rökare och orkar knappt jogga 5 km.
23 år gammal. Nej tack.


Så TACK alla ni som har stöttat mig, herregud vilket stöd jag har fått. Hade fan inte fixat det utan er. Som jag skrev en gång tidigare " Man kan svika sig själv flera gånger, men svika folk som älskar en, det är inte jag. Jag vet bättre än så"
Små sms, fina ord på facebook, en sluta röka låt, och varma leenden med " hur går det?" och " du är så duktig" Gjorde det så lätt för mig.

Mamma: Du gjorde detta bäst av alla, stötta mig, genom att sluta först och ta emot mig när jag fick abstinens och ville gråta som en liten skit unge. Du förstod och hjälpte mig bäst av alla. Du hade slutat några veckor innan för att kunna vara min förebild. Älskar dig mamma!
Bara en mamma kan göra något sånt, ingen annan skulle göra det.


Jag ogillade verkligen dom människorna som hade slutat när jag rökte, när dom försökte predika så hade jag lust att be dom hålla käften och gå.
Jag visste inte att det var så enkelt som det var.
Saken är jag var så rädd för att försöka, för att ens inse hur beroende jag är, eller ännu värre misslyckas.
Jag insåg inte att jag misslyckades varje gång jag drog in ett bloss. Misslyckades med att vara den jag ville vara. Jag ville inte vara en rökare.


Vill man så kan man.
Det ska inte finnas några alternativ, du ska inte försöka sluta röka utan du ska sluta röka.


Den natten när jag hade tagit sista sa jag högt:
Najda. Gråt, skrik, flippa, gråt mera, dampa, skrik lite till men du kommer aldrig mera få röka förens du blir 70 år.



När jag blir 70 så ska jag ta en cigg med en kopp kaffe den första vårdagen på min balkong/altan vad jag nu har.
Tills dess så ska jag vara rökfri.
Det är min belöning.







Tack alla, för att ni är så grymma och tar så bra hand om mig.






Ps: Kaffe och vin har aldrig smakat bättre i hela mitt liv.

Godmorgon världen.



Klev precis upp ut min sköna säng och sitter med kaffe koppen vid datorn.
Har inte sovit så bra efter att jag jobbade natten men ska jobba dagtur imorgon så det är lika bra att lägga sig tidigt ikväll.

Kom hem till Norrköping i fredags för att jag var tvungen att jobba min långhelg. Hade det riktigt bra i Alingsås, Göteborg och Möndal.

Det var skit jobbigt att hoppa på tåget och komma hem, min bästa vän stod på perrongen med mig och jag hatar att säga hejdå, hon med.. Så vi typ blev obekväma och bara..Gav varandra en snabb kram och sa vi hörs..Med tårar i ögonen. På andra sidan perrongen hör jag hur Alper skriker och gråter hjärtskärande så hela Alingsås står och tittar på deras bil..

Ju äldre man blir, desto snabbare går dagarna..
Alper är så stor kille nu, pratar massor och har sammansatta meningar.. Han vill inte mysa längra utan han är en stor pojke som kan allt själv.
När jag lämna honom på dagis fick ja knappt pussa honom hejdå för att hans vänner stod där..
Men jag vägra släppa honom så han gav med sig till slut.
Han berätta hemligheter till mig i våran koja som vi byggde tillsammans i skogen..
Han har börjat skaffa sig hemligheter nu..Än så länge delar han dom med oss..En dag kommer han inte göra det..Åh jag tycker han blir stor för snabbt.






Vi bodde på Scandic jag och min vän Sara, vi skulle unna oss egentid och lyx tillsammans.
Ha spa och njuta av varandras sällskap.
Jag blir ALLTID en bättre människa med henne, hon får mig att krisa, INGEN pratar med mig som hon gör. Sätter mig på plats som hon kan, jag hade heller inte accepterat att någon annan tilltalar mig på det sättet. Men Varje möte med henne gör att jag kommer ut och mår bättre och är en starkare människa.

Senast vi var på Scandic så träffade jag en av Saras vänner som jobbade där. Han, jag och Sara satt uppe hela natten och pratade om allt möjligt. Han hade ordnat så vi kunde bo på sviten och en hemma fest hos honom med massa etiopisk mat och underbart sällskap. Bara för att den natten betydde så mycket för honom och han ville uppleva den igen. Han är sån, ni vet dom människor man hör talas om..Otroligt käreksfull och genomgod.

När vi kom dit så var han jätte glad och lycklig. Hade precis kommit hem från en Turkiet resa som han och hans arbetskompisar hade gjort tillsammans. Han var lycklig över att han hade hittat så underbara människor i sina arbetskompisar..Satt och berätta för oss hur bra människor dom var och att han älskade dom.

När hans arbetskompisar kommer in så kramas dom och skrattar och typ ser så  lyckliga och tacksamma ut. Det var mäktigt att se hur människor har hittat varandra och ger varandra massa kärlek utan några baktankar.
Dom hade en låt som dom hade gemensamt, så när den låten spelades så såg man hur deras ögon log och alla ställde sig jämte varandra, skrattade och dansade loss. Det var deras Turkiet minnen ihop. Som en lycklig familj.

Alla i det rummet bar på ett bagage, när alkoholen börja rinna i vårat blod så börja vi också dela vårat bagage..Men skillnaden på dessa människorna och resten var att dom här, stöttade varandra..På riktigt.
När en delade en historia så satt alla runt den och lyssna, men ögon fulla av ödmjukhet och kärlek.

Det var mäktigt att se folk ge varandra kärlek utan baktankar.. För att dom vill, inte för att dom behöver utan att dom bara vill vara med varandra.


Ingera är en afrikansk maträtt som jag har växt upp med. Bland det bästa jag vet.



" När du vill lära känna en människa, fråga inte vartifrån han kommer utan vart han är på väg"


Under hela denna tiden så längtade jag hem till Norrköping, här är " dit jag är på väg"
Längtade till att komma hem och bara sitta i lugn och ro med kissen i mitt knä, ut och gå i skogen och till jobbet som älskar.
Till alla vänner jag har här, som får mig att le varje dag.


Ett utav mina mål i livet är att lära mig att hantera situationer som händer utan att känna ilska gentemot andra människor. Att kunna bli så stark så att ingen kan påverka mig negativt hur mycket dom än försöker. Och jag har blivit prövad, jag har misslyckats och jag har lärt mig.

Det känns som att någoting håller på att hända just nu, att livet tar en annan vändning, att saker som prioriterades för ett år sen är oviktigt nu.
Som man att mitt liv är ett otroligt vackert rum som är jätte stökigt och man kan inte se allt det vackra innan man städar upp allt som döljer det.
Känns som att jag har börjat städa upp saker som döljer allt bra som finns.
Det är nog egentligen det man glömmer bort, att varje gång något känns olustigt, eller får dig att må dåligt, ger dig dålig energi eller gör dig ledsen så behöver man bara städa upp.
Förstår ni hur jag menar?
Mina bästa dagar har inte ens kommit för att jag har inte ens städat klart.


Var ute med Karina på en kvällspromenad och träffa en snubbe som hade något klockrent att säga:




Jag fick precis vad jag behövde då jag såg denna..Ett stort leende.


Ta hand om varandra.