najdas

Blev påminnd av en arbetskompis igår om min blogg..

-Skriver du något längre? sa hon

- Jag mår bra nu svara jag, då har jag inte mycket att skriva om.

 

Förutom att jag bombar er med älska livet inlägg på facebook så ska jag nu avsluta denna bloggen. Har haft den i 3 år tror jag. Dags att ta farväl av den.. Ska försöka summera in dom 3 senaste åren.

 

 

Idag, har jag slutat röka igen, träffat en riktigt fin kille som jag är kär i.. inte förälskad passionerat utan kär som i att med tiden blev jag kär i honom.

 

Jobbar kvar på mitt jobb vilket jag trivs med ett tag till.. men inget jag tänker stanna i. Bor kvar i min vackra underbara lägenhet, min inneboende flyttade ut för några månader sen och jag njuter av att ha mitt för mig själv.

tränar flera gånger i veckan, vilket är något jag gör för att unna mig själv kvalitetstid. Det är att gå till gymmet.

Åker till Alingsås så ofta jag kan, hälsar på dom jag älskar mest och njuter av dom.

Har få men bra vänner i den här staden, det räcker så. Har lärt mig att ju fler vänner man har dessto ytligare relationer.

 

När det kommer till kärleken.. Jag visste inte att den kunde kännas så här..

Trygg, enkel, ren och sann.

Inga baktankar, disskutioner som resluterar i att saker förbättras och tålamod.

Det var lixom inte att man blev tagen av en storm utan mera att man gick in i det lite mer och mer för varje dag..I sin egna takt och tid..

Vi är helt olika, vi är som dag och natt..Men vi vill samma sak av livet, av varandra.

 

Igår kväll sa jag till honom: Om det inte funkar mellan oss.. då tror jag inte det någonsin kommer funka med någon annan. För första gången så släpper jag in någon så mycket. Så mycket så att jag är helt mig själv. Mina rädslor och brister finns på bordet. Du kan se allt. Jag är inte rädd för att du ska skada mig.

Du är för god för att utnyttja, skada eller såra någon.

Jag har letat efter dig.

 

 

För några år sedan läste jag en bok där man skulle skriva upp precis vad man sökte hos sin partner, varje gång man träffar någon skulle man gå igenom punkterna och se om det finns något av dom egenskaperna.

 

Han har egenskaperna, men han har saker jag inte skrev med på listan. För jag trodde den skulle vara omöjligt då.

 

Allt är inte guld och gröna skogar, vi har stora olikheter och vissa saker är helt nytt för oss båda. Brister som man faktiskt har lärt sig tycka om och skratta åt.

 

Bästa av allt, han är ingens vän till vän till vän. Någons gemensamma vän eller släkt. Bara min, det vi har är bara vårat. Inga som får lägga sig i med sina åsikter och erfarneheter eller tankar. Det vi gör, gör vi ifred.

Det älskar jag med oss.

 

 

Jag minns att min vännina träffade en kille, och hon prata knappt om honom..Till slut frågade jag henne, men är du ens kär i honom? Du pratar knappt om er..

Vet du vad sa hon, jag tror att för första gången så känns det så rätt och kärleken verkar sann så jag behöver inte disskutera med någon annan eller vara osäker, fråga om råd och sånt.. Det bara är rätt. Det känns rätt.

 

 

Idag bor dom ihop, hon lämnade sin hemstad för att flytta till honom och under alla dessa år som jag har känt henne, så låter hon så lugn och lycklig i sig själv.

 

Så rådet är, gör det bara när det känns bra, annars skit i det. Då är det faktiskt inte värt det.