najdas

Har legat i sängen i över en timma och vridit och vänt mig..Hur jag än har försökt så har jag inte kunnat somna om. La mig rätt skapligt igår men det resultera i att jag har sovit några timmar och är pigg nu.
Låg och läste lite men det känns som hjärnan är full med tankar och funderingar så jag läste om samma sida 3 gånger och sen sluta jag försöka.
Sitter med en kopp kaffe och tänkte skriva av mig istället.
Skriva av mej en del tankar och känslor..
Tror faktiskt att det gör mig till en bättre människa mot mig själv..Att fastställa känslor, tankar och åsikter genom skriva ner dom.


Igår var en utav dom längre dagarna i mitt liv.
Har ni någonsin gjort något som ni vet är rätt..Ni har under hela erat liv sagt att "skulle jag hamna i den situationen så kommer jag agera så..Oavsett vad som händer.."
Sen hamnar ni där..och allt ni står för börjar svaja?

På senaste tiden har mina jobbigaste dagar varat dom dagarna som är mest fyllda med värme och kärlek.
Igår var verkligen en sån dag, människor som jag älskar visade mig stöttning och värme så att just igår..som egentligen skulle vara jobbig blev en utav dom roligare dagarna i mitt liv...


På morgonen när jag vakna gick jag och sola och hade en tanke i huvudet..
Att jag ville ha stöd av en människa som jag har öppnat mig massor för..Som jag förväntade mig stöttning från.
Uttrycket " Om du inte förväntar dig något, kan du heller inte bli besviken"
Det är något jag inte håller med om.
Jag tycker vi ska förvänta oss saker av varandra, jag tycker att vi har rätt att be om hjälp, kärlek och stöttning. För att vi är värda det. Jag tror att när vi slutar förvänta oss saker från varandra, så har vi accepterat den största smärtan av dom alla. Ensamheten.
Men det jag absolut avskyr mest är människor som säger
" Jag har gjort si och så för dig, hur kan du inte göra samma sak tillbaka eller glöm inte det"
Bort med dom.
Om du gör saker för att kunna kräva tillbaka så gör inget alls.
Gör mig en god gärning och du kommer få 1000 tillbaka.Du kommer inte ens behöva kräva dom, be om dom eller ens fråga. Jag kommer mer än gärna vilja vara den som är där när du behöver det.  Det är lixom så ja menar.



Men så fick jag massor med stöd av alla andra och dom som jag inte ens hade en tanke på. Små söta sms. Härliga lunch dejter och skratt och bus som gjorde dagen till perfekt.
Men jag fick aldrig den stöttningen jag förväntade mig.

Kom hem och tänkte på det..Då slog det mig.
Det finns många som mår dåligt och när man har så mycket med sig själv så glömmer man alla andra. Man är fullt upptagen med att ha sitt att tänka på. Man har nästan kommit in i en ond cirkel där det handlar om ens själv hela tiden.
Som om världen utanför inte existerar alls.
Ond cirkel, ja. För den dagen du slutar tänka på någon annan än dig själv så har du just blivit en egoistisk människa.
När du har lyckats med det så kommer du göra handlingar som kommer få dig att må dåligt när du väl blir medveten om dom. Är du en människa med självinsikt kommer du be om ursäkt och lära dig något utav det. Om inte så kommer du förneka och ha dåligt samvete. Helt ärligt så har dåligt samvete aldrig hjälpt någon, varken dig eller den du har det mot. Jag tycker det dåliga samvete ställer till mera oreda.
Bort med det med.

Att tala är silver, att tiga är guld.
Den enda gången ja håller med om detta är när någon faktiskt inte lovar saker högt.
Lovar att vara något som den inte vill..För kan man..alltid om man vill.. Säg hellre inget, överraska istället, men säg inte något som du inte villstå för sen.
Be a man of your word ore don´t speak at all.


Idag fick jag höra att jag var hård..Jag har nog äntligen blivit det. Slutat dalta med att förstå allt och alla..I hela min barndom, ungdom och början av mitt vuxna liv har jag gått runt och försökt förstå varför folk beter sig som dom gör. Folk har sagt " du är snäll"  Jag ville inte vara snäll..jag ville bara förstå.
Det är en skit bra egenskap, för det är det som har gjort att jag har slutat döma folk på samma sätt som förr, jag blir inte lika snabbt arg och irriterad på människors olika handlingar som förr.
" Det man förstår, blir man inte arg på"

Men bara för att man förstår så behöver man inte acceptera allt..och det har nog kommit i år.. Att faktiskt säga ifrån när nått inte är okej.
Att sluta dalta med folks självömkan och att faktiskt be folk ta ansvar för sina handlingar.
Det nog så att jag själv har blivit öppen med att det är bara jag som kan ta ansvar för vilka handlingar jag gör. Jag har slutat skylla på världen eller barndomen för att man har gjort "fel" val.

Det är just nu som gäller, bara idag är det ända jag kan påverka, igår är borta, imorgon vet jag inget om.Just nu är allt jag har.

Det stämmer men jag har lärt mig lägga till:
Gör ditt NU till något som underlättar din morgondag.
Välj människor som får dig att må bra, som ser dig för vem du är och inte för något dom vill att du ska vara, som kommer finnas när du minst anar det men mest behöver det.
Som inte säger mer än dom kan hålla och som faktiskt håller det dom säger.

Om du har den tegelstenen i ditt hus, då kommer inte dom hårda vindarna kunna blåsa ner ditt hus.



Tack igen..Alla ni som gjorde en jobbig dag till en minnesrik dag.. Den här dagen går in in facket

" minnen jag tar fram när jag är gammal och ligger i min säng med ett stort leende och väntar på att ta mitt sista andetag"


Lisa Ekdahl, andra koppen kaffe och sitta med räkningarna.
Klockan är 4:30 och jag älskar mitt liv.

Okej..eftersom jag öppet ska välja att prata om känslor, tankar och rädslor så kommer bland den största rädslan.

Kärlek.
Vad är det med kärlek som gör att man blir rädd?
Ett tag trodde jag knappt på det, och hade jag inte själv upplevt det så starkt så hade jag nog haft svårt att tro på det.

Det krävs mod att våga låta någon älska en själv. Inte på ett sånt sätt där man delar allt det ljuvliga med livet utan även det andra sättet. Där man vågar vara den man är, efter alla dom tusen skalen man har lagt på för att skydda sitt inersta JAG.

Om vi är som en lök, och vi har skapat skydd som är som skal och man skalar bort en bit i taget så är våran innersta rädsla den delen som finns längst in i löken.

Vad är vi rädda för? Ensamhet? Beroende av någon annan? Kärlek? Att inte duga?

Sen finns det dom som faktiskt har kärlek, och har haft det i flera år men inte egentligen HAR det.
Dom bara lever i det, för dom är rädda för att vara ensamma, för att dom är vana, för att dom har slutat tänka på att det finns andra möjligheter och att livet ska vara så.
Man ska leva så..för man har gjort det så länge.

Så finns det dom..få..MEN några som faktiskt, Älskar.
Inte för att dom är rädda
Inte för att dom inte vill vara ensamma
Inte för att dom vet inte bättre
Utan för att dom
Vill.
Dom älskar, dom är bästa vänner, dom längtar tills dom får prata med varandra. Tills dom får berätta nått kul, eller bara vara tysta tillsammans.
Tills dom tittar på varandra, fast det finns 5 andra i det rummet så det ända dom ser och känner är varandra.
För att när den ena ger den andra en blick så har den just förklarat allt den känner och den andra har förstått exakt vad den menade. För att dom inte vill vara utan varandra. Dom kan leva utan varandra, dom har gjort det och då var d0m lyckliga också, men lyckan är dubbel när man är två om den och sorgen är hälften så stor när man delar den.


Jag menar inte att man går på rosa moln hela resten av livet, men man kämpar och varje kamp gör att man blir starkare tillsammans..
Man vill inte somna ovänner.
Bråken har slutat handla om vem som ska vinna bråket utan mer om hur man kan göra det bästa för förhållandet skull.
Man har INTE slutat bråka med varandra, man gör det, man skapar drama och man krigar för kärlek, fast på rätt sätt. För att man vill ha det bra och bättre, inte bara för sig själv utan för den andra..mer för andra än sig själv.
Där man stärker varandra, där man ligger vaken på natten och pratar in på småtimmarna om saker som ingen annan vet och ingen annan heller ska få veta.
Då man tror man är dom ända som är vakna.

Det är kärlek, det finns..Jag lovar.
Man måste bara våga VILJA ha det så.

Godnatt.

Najda .

Vi vill så mycket, så mycket så att vi blir olyckliga om vi inte får det vi vill ha. Vi mår nog inte dåligt för att dåliga saker händer, utan för att vi inte uppskattar dom bra som också händer oss. När vi har haft en vaken dag på 16 timmar så minnas vi allt som inte gick som vi ville. Vi har knappt lagt märke till allt som gick bra.


Idag gick jag ut och gick runt strömmen i Norrköping.
Började jämföra denna tiden i år men förra året exakt denna månaden. Det jag egentligen tänkte på vad att att det var så skönt att snön inte hade kommit än, förra året var den här redan i Oktober.
Så börja jag gå igenom året och insåg hur händelserikt det har varit. Hur mycket som har hänt och hur man har utvecklats under året. Vissa saker har vart skit jobbiga och andra saker har vart jätte bra. Det viktigaste av allt är ALLA händelser som har hänt har fört med sig något gott. Det fanns en mening med exakt allting. Fast då, när det väl hände kändes det jätte jobbigt och man inte kunde se eller tänka klart. Men nu förstår man varför det hände.


Min största önskan förra året var att ha ett år fyllt med harmoni, jag minns exakt vid tolv slaget så sa jag till mig själv: " Snälla Gud, låt detta året vara harmoniskt utan massa drama.Låt det utveckla mig på ett sätt där jag blir bättre människa för mig själv i första hand och sen till mina medmänniskor. Jag ska göra något gott för mig själv varje dag, där jag gör mig själv glad.

Så idag när jag kom på det så började jag skratta högt, för att året har vart allt annat än harmoniskt. Frågar man mig så svarar jag " Nej då, allt är som vanligt."
Men när jag inte hade skrivit dagbok på två månader och skulle skriva in saker som hade påverkat mig kunde jag inte sluta skriva på 2 timmar. Så jo då..Saker händer, hela tiden..Varje dag..
Skillnaden på i år och förra året är att jag låter inte saker ta över mitt liv..Förr kunde ja låta en dålig sak äta upp hela min dag, vecka och månad.
Jag gick runt och älta, oroa och hade ångest för saker som jag egentligen inte kunde ta tillbaka, eller påverka.


Nu är det lixom skit svårt när nått jobbigt händer, ältar lite, försöker förstå varför..går det inte riktigt så tänker man..Det finns en mening med detta och för det mesta släpper det.
Det är inte värt att må dåligt, slösa dyrbar tid och energi på.
Alla krig är inte värda att kriga.


Jag tror anledningen till att jag tänker så här är när jag hörde Alper säga till sin pappa "Pappa ät, så får du glass sen"
Alpers pappa var jätte sjuk i år och det var inte säkert att han skulle leva.
När jag satt där och såg det mest dyrbara jag har försöka mata sin pappa som vi försöker mata honom insåg jag att det är inte värt. Ett liv är inget värt om man väljer att skada sig själv med falska vänner, dåliga relationer, destruktivt beetende. Där man lever i självömkan och försöker vattna blommor som redan har dött. Där hände något med mig, jag började leva på ett sätt där jag lovade mig själv..Vad som än händer ska jag alltid lära mig av mina misstag och utvecklas till att bli en BÄTTRE människa för mig SJÄLV och mina medmänniskor och inte tvärtom. Jag ska leva så att när jag dör, ska folk minnas mig med ett leende. Därför är målet att få folk att må bra, få dom att skratta och få dom att känna sig älskade.


Anledningen till att vi går runt och mår dåligt är för att vi inte värdesätter vårat egna liv. Så hur kan vi kräva att någon annan ska göra det? Vi respekterar inte oss själva, hur kan vi säga att någon annan ska visa oss respekt?
Vi tror inte på att vi är unika,underbara,vackra och människor med en själ så hur ska vi då förklara för någon annan att vi är det?

Vi lär våra barn och vänner att inte ta skit från någon, att dom är värdefulla och att ingen har rätt att kränka eller utnyttja dom medans vi själva kränker och är dumma mot oss själva varje dag genom att inte behandla oss själva som vi förtjänar. Med kärlek, respekt och att vi är unika och underbara. Ingen har rätt att utnyttja oss eller såra oss. Gör dom det, tar vi bort dom ur våra liv. Då förtjänar dom inte våran tid eller energi.






Vi vill ha chokladsås, men vi behöver mat.
Vi vill ha närhet, men vi behöver kärlek.
Vi vill ha pengar, men vi behöver ett eget värde.
Vi vill ha mirakel, men vi behöver en tro.
Vi vill ha det vi inte kan få, men vi behöver en meningsfullt liv.

Precis kommit hem från en träff med arbetskompisarna.
Nattflickorna samlades och skulle ut och äta.
Jobbade natt två år och den människan man är på natten är den ärliga, sanna riktiga jag. Man är alledels för trött på natten för att hålla agång sin försvarsmekanism eller försöka vara nått man inte är.


Klockan fem på morgonen är man så slut så man pratar om ALLT och inget. Därför är natt flickorna på mitt jobb dom bästa som finns, man har funnit varandra på ett bra sätt och jag saknar dom jämt.
Man känner varandra mer än ytlig arbetskompis relation.

Ska upp och jobba tidigt imorgon bitti och sen är det tjejträff hos en kompis.
Sitter och lyssnar på Norah Jones och har tänt massa ljus överallt.
Äter yoghurt med färska bär och gäspar massor.

Jag ÄLSKAR dom här kvällarna, då ja bara har mig själv att tänka på. Inga vänner man ska träffa, ingen familj man ska umgås med, ingen fest man ska göra sig ordning för. Missförstå mig rätt, jag älskar alla mina vänner och min familj otroligt mycket och tiden med dom värdesätter jag.

Men jag har lärt mig att värde sätta min egentid lite mera nu än förr. Då man nästan aldrig var själv och när man väl var det så städa man eller somna framför en film eller prata bort den i telefon.
Många är rädda för att vara ensama idag och så fort man har fritid så måste man ut och träffa folk, ut på krogen eller festa. Speciellt när man är singel och inte har familj, sen skaffar man familj och då är man inte ute lika ofta, då blir att gå ut en höjdpunkt som är ovanlig.


Jag älskar att gå ut och festa, men då ska det vara värt det. Jag tänker inte supa mig full för att ha kul. Jag brukar dricka för mycket för att det ÄR kul.

Varje helg är inte värt det längre, att festa alltså. Det är mer värt att gå till en vän eller träffa familjen eller ibland ta sig en hel kväll med sig själv.

Jag kommer sakna dessa dagar, min egentid när jag har familj, det vet jag. Det är just dom här få timmarna som gör att man reflekterar över hur bra man har det och väljer en inställning till livet som gör livet värt att leva.

Folk är rädda för att vara själva idag och det är absolut inte det jag vill heller, men jag älskar min ensamhet så jag har inte ett behov som gör att jag måste hitta någon för att jag är rädd för att vara själv. Man värdesätter mera dom människorna man ger tid till. Det är inget måste, utan ett val.
Det man väljer själv tar man bättre hand om tror jag.



Godnatt världen <3

Kom hem från jobbet nyss, har inte jobbar många timmar men är nog mer trött än vad jag vill erkänna. Ska bli så skönt att vara ledig imorgon.

Har haft en bra vecka, jobbat en hel del och så kom min syster med sin familj på besök från Alingsås.
Sista sekunden så bestämde sig min pappa för att följa med.
Han ville komma och hälsa på AlishaLee.
Pappa har aldrig träffat henne så nu kände han att det ar dags att träffa sitt andra barnbarn.

Vi träffades hos mamma fredagskvällen och åt mat tillsammans. Ska inte gå in på detaljer men ni som känner mig väl vet ju att mamma och pappa är inte bästa vänner direkt.
Pappa följde med mig hem och fick för första gången se hur jag bor.

Det värmde i hela mig när jag såg hans stora leende och hörde honom säga att han är stolt över det jag har skapat.
MEN..Alltid ett men.. "Min önskan är att du börjar plugga snart"

Vi firade Bajram, det är som kristnas jul. Fast Muslimernas högtid. Även kallad för Eid på arabiska.

Handlade massor med mat och sedan förberede vi allt på lördag kvällen för att tilllaga det på söndag morgon.
När jag var liten så fick vi alltid massa presenter, nya kläder och pengar. Typ som julklappar..Fast vi fick julklappar med.. För att vi ska anpassa oss till det svenska men inte glömma det vi kommer ifrån.
Exakt så vill jag uppfostra mina barn, ta det bästa av allt jag har..Sen får dom välja vad som vill tro på.

Min bror och hans tjej kom också. Alltså Alishas mamma. Pappa fick träffa henne för första gången och han älskade henne direkt. Hon är så otroligt fin tjej som orkar med våran galna och underbara bror.
Hon har ett tålamod som är värt mer än allt guld i världen.
Hon älskar honom så otroligt mycket och när jag såg min bror med sin familj så för första gången på flera år kände jag att allting kommer bli bra till slut.
Han har sin fina familj som han älskar och kämpar för, där får han vara den mannen han vill vara.


Sen åkte alla hem, som vanligt är det jätte jobbigt att säga hejdå till Alper som nu frågar om jag inte kan följa med honom hem också. Hur förklarar man för en 3 åring att man älskar honom mer än allt annat som finns, men man kan inte bo nära honom för att man är så lycklig över att man bor där man bor. Man känner att man har hittat hem och man trivs med allt och alla man har runt sig.?
Jag sa: Najna måste jobba så hon kan köpa mera spel till din nintendo ds. Han ville inte ha mera spel sa han.
Jag blev tyst.
Jag kunde alltid muta han förut.

Så åkte dom och ännu en gång hade vi skapat massa fina minnen som vi skulle prata om i framtiden, minnas och le över.
I min familj är det inte så att man är tyst för husfridens skull, tycker man nått så säger man det.
Detta låter säkert jätte fint men ibland så blir det jobbiga situationer som uppstår.
Man kan ta upp nått som man inte frågade som barn, man ifrågesätter saker, man vill ha förklaringar, ibland tar man emot ursäkter, ibland får man be om ursäkt.
Vi sitter inte och är tysta, ler och försöker se vackra ut.
Vi är ärliga, raka och när vi skrattar så gör vi det från hjärtat.



Man kan ersätta allt idag.. Allt som är trasigt byter man ut eller köper nytt. Man väljer om vänner om man inte är nöjd med dom gamla, man köper nya hus, skaffar sig nya partners. Det ända som inte går att ersätta är den familj man är skapad från.
Man kommer alltid vara deras dotter, deras syster, någons moster eller faster.
Dom går inte att ersätta vare sig man vill eller inte.


Jag skulle aldrig vilja ersätta någon av dom. Även om ibland man känner att man inte orkar och att dom vill för mycket av en..Så vet jag att ingen kommer älska mig som dom gör, min familj. Jag är deras och dom är mina. Finns det någon som aldrig kommer dömma mig så är det dom.

Vet ni, i slut ändan så är vi alla rädda för en sak. Alla har vi den rädslan gemensamt, vare sig vi vill eller inte vill erkänna den. Det är att vakna upp en dag och inse att ingen saknar oss.. Ingen vill att den dagen ska komma. Så man har två sett att se till att bli ihågkommen på.
Ge kärlek
Eller
Ge hat.

Den som ger kärlek kommer bli respekterad för vad den gör, den som ger hat kommer bli fruktad för vad den gör.
Valet är vårat.


Nu ska jag tända massa ljus, släcka ner och kolla på film. By the way. Ni har inte missat my name is Khan hoppas jag..Om Ni har det..Så se den..Ni kommer må bättre sen. Jag LOVAR.

Godnatt.