Gräset är inte grönare på andra sidan.
Vart ute och gått runt Gerdsken i Alingsås.. gjort det till min Vrinneviskog så länge jag är här.. Har vart här länge nu..
Är med min syster själv.. Alper och hans pappa har åkt till Makedonien för att hälsa på hans släkt..
Innan vi åkte till flygplatsen för att lämna av dom hade min syster varnat mig om att jag inte fick gråta, det skulle knäcka Alper..
Av min syster och mig är jag den känsliga.. Jag visar känslor öppet och jag har aldrig haft ett bra poker ansikte..
Men hon bröt ihop..När Alper bad oss köpa två biljetter till istället för att åka bara med pappa.. Hon bröt ihop och jag tittade bort.
Jag har lovat mig själv att aldrig någonsin sitta i den situationen.. Där mina barn ska åka på semester utan mig då dom är så små.. vad som än händer, vart dom än ska..Så ska jag följa med dom.
Deras resa blev försenad och den resan som skulle ta 8 timmar med två byten tod 24 timmar med 5 byten..
Har aldrig sett min syrra så knäckt..
Män.. Män kan inte hantera stress, speciellt inte invandrar män.. Dom kan inte hantera saker som dom inte har räknat med, dom får panik.. Dom blir rädda och visar ilska som skapar panik i dom.
Kvinnans psyke kan tåla så otroligt mycket..Det har jag lärt mig nu.
Jag har haft det hur bra som helst i Alingsås..
Jag kom hit för att komma bort från min vardag och finnas för min syster, umgås med mina vänner..
Jag kommer alltid hit när jag behöver andas..Denna gången kom jag hit men för första gången är jag den lugna i allt som händer..
Får mig att inse vilket otroligt skönt liv jag har..
Alla små problem som jag kan förstora upp är skit saker jämfört men vad för problem man kan ha..
Har suttit med min Zahide så många sena nätter och visualiserat våran framtid..
Har ni någonsin haft en vän ni kan sitta med i flera timmar och prata och det känns som det bara har gått en kvart?
Jag har Annika, Zahide och Sara som ger mig den känslan..
Har tagit mig tid till att umgås med min pappa också.. Jag har aldrig velat vara till besvär när jag är här så varje gång han har bjudit mig på mat har jag tackat nej eller sagt att vi ska äta ute..
Så sa jag ja denna gången och min syster och jag åkte hem till pappa..
Han hade städat, lagat mat i flera timmar och klätt upp sig..
Han var så glad att jag var hos honom, tvinga i oss massor med mat, lagat flera olika maträtter och vi fick inte bli mätta..
Jag såg på pappa hur lycklig han var över att ha sina döttrar där..
Innan vi skulle gå säger han:
Najda.. Du och dina syskon är min största rikedom.. Allt ja gör, varje dag så fort jag vaknar är ni dom första jag tänker på.. jag kanske inte har vart där för er, inte vart den pappan som har läst saga och somnat är om nätterna..
men med det jag har kunnat har jag älskat er.
Jag kommer alltid att älska er och snälla låt mig få vara din pappa nu..Jag vet att det är mycket begärt men låt mig få försöka.
Jag har straffat den mannen i så många år av mitt liv, medvetet gjort saker för att ringa till honom och berätta för honom att jag har gjort.. För att höra hur han krossas och blir ledsen.
Allt han sa var förbjudet när jag var liten har jag gjort i mina dagar och sen stolt ringt och sagt det..Vet inte varför egentligen..
jag kanske bara ville att han skulle be mig fara åt helvete..
Men aldrig..Hur jag än gjorde så var han alltid stolt.
Mamma är annorlunda, mamma flippar och skäller men finns alltid där.. Hon ger sig inte, hon låter mig inte ta avstånd från henne som pappa kan.
Och så ser jag hur ledsen min syster blir när Alper inte vill prata med henne i telefon när hon ringer för han spelar fotboll, hon blir inte ledsen för att han inte vill utan för att hon inte är där..och ja börjar inse hur många gånger jag inte svarar när mina föräldrar ringer till mig.. för jag är upptagen eller inte orkar prata.
Sånt här gör mig till bättre människa, när jag får se sånt här så börjar jag inse vad som är värt.
Jag vet inte hur ja ens kom in på detta.. Som vanligt så sätter ja mig ner och skriver bara och sen inser jag vad som finns i det undermedvetna..
Jag har skickat in en novell till ett bokförlag, novellen är egentligen om mitt liv.. jag gjorde det för 2 månader sen då jag behövde som mest skriva av mig och har fått svar på att dom är intresserade av att läsa mera..
kanske blir en bok trots allt..jag har ju lovat min Zahide det.
Idag är det kalas..turkisk kalas.. Skulle egentligen inte ha ätit alls idag för all mat ja kommer äta ikväll kommer räcka för två veckor framöver..
Älskar gemenskapen runt en måltid.. och servera andra och bli serverad.. och prata mellan tuggorna och se folk njuta..
När jag blir en mamma och en fru så ska maten vara höjdpunkterna på dagen. jag ska verkligen göra allt för att familjen alltid ska få sitta ihop och äta mat tillsammans..
Är med min syster själv.. Alper och hans pappa har åkt till Makedonien för att hälsa på hans släkt..
Innan vi åkte till flygplatsen för att lämna av dom hade min syster varnat mig om att jag inte fick gråta, det skulle knäcka Alper..
Av min syster och mig är jag den känsliga.. Jag visar känslor öppet och jag har aldrig haft ett bra poker ansikte..
Men hon bröt ihop..När Alper bad oss köpa två biljetter till istället för att åka bara med pappa.. Hon bröt ihop och jag tittade bort.
Jag har lovat mig själv att aldrig någonsin sitta i den situationen.. Där mina barn ska åka på semester utan mig då dom är så små.. vad som än händer, vart dom än ska..Så ska jag följa med dom.
Deras resa blev försenad och den resan som skulle ta 8 timmar med två byten tod 24 timmar med 5 byten..
Har aldrig sett min syrra så knäckt..
Män.. Män kan inte hantera stress, speciellt inte invandrar män.. Dom kan inte hantera saker som dom inte har räknat med, dom får panik.. Dom blir rädda och visar ilska som skapar panik i dom.
Kvinnans psyke kan tåla så otroligt mycket..Det har jag lärt mig nu.
Jag har haft det hur bra som helst i Alingsås..
Jag kom hit för att komma bort från min vardag och finnas för min syster, umgås med mina vänner..
Jag kommer alltid hit när jag behöver andas..Denna gången kom jag hit men för första gången är jag den lugna i allt som händer..
Får mig att inse vilket otroligt skönt liv jag har..
Alla små problem som jag kan förstora upp är skit saker jämfört men vad för problem man kan ha..
Har suttit med min Zahide så många sena nätter och visualiserat våran framtid..
Har ni någonsin haft en vän ni kan sitta med i flera timmar och prata och det känns som det bara har gått en kvart?
Jag har Annika, Zahide och Sara som ger mig den känslan..
Har tagit mig tid till att umgås med min pappa också.. Jag har aldrig velat vara till besvär när jag är här så varje gång han har bjudit mig på mat har jag tackat nej eller sagt att vi ska äta ute..
Så sa jag ja denna gången och min syster och jag åkte hem till pappa..
Han hade städat, lagat mat i flera timmar och klätt upp sig..
Han var så glad att jag var hos honom, tvinga i oss massor med mat, lagat flera olika maträtter och vi fick inte bli mätta..
Jag såg på pappa hur lycklig han var över att ha sina döttrar där..
Innan vi skulle gå säger han:
Najda.. Du och dina syskon är min största rikedom.. Allt ja gör, varje dag så fort jag vaknar är ni dom första jag tänker på.. jag kanske inte har vart där för er, inte vart den pappan som har läst saga och somnat är om nätterna..
men med det jag har kunnat har jag älskat er.
Jag kommer alltid att älska er och snälla låt mig få vara din pappa nu..Jag vet att det är mycket begärt men låt mig få försöka.
Jag har straffat den mannen i så många år av mitt liv, medvetet gjort saker för att ringa till honom och berätta för honom att jag har gjort.. För att höra hur han krossas och blir ledsen.
Allt han sa var förbjudet när jag var liten har jag gjort i mina dagar och sen stolt ringt och sagt det..Vet inte varför egentligen..
jag kanske bara ville att han skulle be mig fara åt helvete..
Men aldrig..Hur jag än gjorde så var han alltid stolt.
Mamma är annorlunda, mamma flippar och skäller men finns alltid där.. Hon ger sig inte, hon låter mig inte ta avstånd från henne som pappa kan.
Och så ser jag hur ledsen min syster blir när Alper inte vill prata med henne i telefon när hon ringer för han spelar fotboll, hon blir inte ledsen för att han inte vill utan för att hon inte är där..och ja börjar inse hur många gånger jag inte svarar när mina föräldrar ringer till mig.. för jag är upptagen eller inte orkar prata.
Sånt här gör mig till bättre människa, när jag får se sånt här så börjar jag inse vad som är värt.
Jag vet inte hur ja ens kom in på detta.. Som vanligt så sätter ja mig ner och skriver bara och sen inser jag vad som finns i det undermedvetna..
Jag har skickat in en novell till ett bokförlag, novellen är egentligen om mitt liv.. jag gjorde det för 2 månader sen då jag behövde som mest skriva av mig och har fått svar på att dom är intresserade av att läsa mera..
kanske blir en bok trots allt..jag har ju lovat min Zahide det.
Idag är det kalas..turkisk kalas.. Skulle egentligen inte ha ätit alls idag för all mat ja kommer äta ikväll kommer räcka för två veckor framöver..
Älskar gemenskapen runt en måltid.. och servera andra och bli serverad.. och prata mellan tuggorna och se folk njuta..
När jag blir en mamma och en fru så ska maten vara höjdpunkterna på dagen. jag ska verkligen göra allt för att familjen alltid ska få sitta ihop och äta mat tillsammans..
Semester och allt som hör till..
Kom precis hem från skogen, min fina skog..Vad jag älskar att gå där..
Jag brukar ha jätte hög musik på och gå fort eller jogga..
Jag älskar verkligen att gå just där..
När jag är där så kan jag sjunga jätte högt, eller dansa medans ja går...
Innan ja går in i skogen kan ja vara ledsen, arg eller på allmänt dåligt humör men aldrig har jag gått ut från den och mått dåligt..
När 1,2 mil är klara är alla negativa tankar borta och jag kan tänka klart.
Det har hänt att jag har fått tårar i ögonen där inne på grund av att jag har sett vackra saker..
En gång i våras, när snön precis hade gått bort och marken var lite blöt fortfarande..Tidigt på morgonen så gick jag där.. och solen kom fram bland alla träden så man kunde se i kristaler i luften..Det var vatten droppar som sippra ner från träden och jag tappade andan bara för att det var så fint.
Jag har semester nu, min andra dag och kroppen är jätte trött..Jag kom och tänka på att jag inte har haft en riktigt ordentlig semester på flera år.. Förra året tog jag ut semester men jobbade varje dag under tiden på ett annat ställe.. jag har haft massor med lediga dagar under året men ni vet hur det är.. När man är ledig ska man göra allt man inte hinner göra när man jobbar..Träffas, umgås, städa, tvätta, handla..
Nu är det två lediga veckor och inget inplanerat..
Jag bara älskar det.
Jag mår väldigt bra nu.. är lugn och stabil och glad igen..
Senaste månaderna har vart kaos, skolan, jobbet, drama och mera drama..
Allting har lagt sig nu.. Häromdagen sa jag till mamma att det känns som att allting håller på falla på plats..
jag kan se klart och tänka rätt igen..
Jag har kommit fram till att det finns saker som jag verkligen måste jobba på när det gäller mig..
jag måste sluta vara så jävla dumsnäll som jag är..
Jag har försökt leva efter mantran
Be the change you want to see in the world..
På så sätt har jag gjort saker som gör att jag glömmer vad mina behov är, vad jag behöver..
Jag har gett allt och mera för att sedan inse att under tiden jag gav och gav glömde jag att ge mig själv..
Det som fick mig att komma till denna insikten var att vissa människor utnyttjar godhet och vänlighet..
Dom tar och tar och sen när man inte orkar ge så anser dom att det är deras rätt..
Tar saker för givet och visar inte uppskattning för nått..
Jag är så jävla trött på det..
saken är att jag är medveten om sånt, jag brukar alltid tänka att man visar godhet genom att vara en god förebild själv..
Vissa lär sig faktiskt och börjar själva ge mera, andra bara utnyttjar det och uppskattar det inte..
Jag måste komma ihåg att alla människor vill inte leva så som jag vill..
Jag tror att om alla bara vill ge skulle världen vara en grym plats, där man vill föda barn och där man är trygg och lycklig..
Jag behöver inse att alla vill inte se det så.. och acceptera det.
Men..det tragiska är att när ja väl stannar upp och inser sånt så släpper jag dom människorna ur mitt liv..
Vissa kan jag ta in igen och ge dom en 2:a eller 3:e chans men vissa släpper jag aldrig mera in.
Vissa behåller jag med gränser jag bygger, hit men inte längre.
och det som är sorligt är att det är faktiskt deras förlust om jag en dag gör så..
Jag satt på facebook en dag och var riktigt allmänt nere så var det någon som la upp
" Det kommer en dag, då Gud visar varje människas rätta jag. När den dagen kommer bli inte ledsen, var glad för att du fick ögon att se dom med"
Då bara vände allting, jag kan älska människor för vad dom har varit en gång i tiden och glömma vad dom är just nu.
På så sätt kan ja låta dom stanna kvar i hoppet på att dom kommer förändras..Tills ja inser att vad som har vart är över, det är vad som är som egentligen spelar någon roll...
Så synd egentligen.. leva ett liv där man en dag ska dö, och när man dör sitta där och tänka på alla man svek och såra bara för att man var för upptagen med sitt egna ego.
Att värdesätta sig själv är den kompis som håller på lär mig mycket om just nu..
Jag har fått ta fram mina värsta sidor för att visa att det har det gått för långt..
Nu har det gått över gränsen och detta är inte okej..
Det som sårar mig är varför måste folk tänja på gränserna.. varför måste dom kolla hur långt dom kan gå? Varför bara inte uppskatta allt som är och vara tacksam för vad som finns?
" var säker på att du inte säger Nej till dig själv när du säger Ja till någon annan"
Jag vet inte om ni förstod nått av vad jag menar, men det spelar inte så stor roll.. Jag förstår verkligen mig själv bättre idag än vad jag gjorde förra veckan..
och egentligen är det det ända som betyder något.
Ut och sola nu :)
<3
Jag brukar ha jätte hög musik på och gå fort eller jogga..
Jag älskar verkligen att gå just där..
När jag är där så kan jag sjunga jätte högt, eller dansa medans ja går...
Innan ja går in i skogen kan ja vara ledsen, arg eller på allmänt dåligt humör men aldrig har jag gått ut från den och mått dåligt..
När 1,2 mil är klara är alla negativa tankar borta och jag kan tänka klart.
Det har hänt att jag har fått tårar i ögonen där inne på grund av att jag har sett vackra saker..
En gång i våras, när snön precis hade gått bort och marken var lite blöt fortfarande..Tidigt på morgonen så gick jag där.. och solen kom fram bland alla träden så man kunde se i kristaler i luften..Det var vatten droppar som sippra ner från träden och jag tappade andan bara för att det var så fint.
Jag har semester nu, min andra dag och kroppen är jätte trött..Jag kom och tänka på att jag inte har haft en riktigt ordentlig semester på flera år.. Förra året tog jag ut semester men jobbade varje dag under tiden på ett annat ställe.. jag har haft massor med lediga dagar under året men ni vet hur det är.. När man är ledig ska man göra allt man inte hinner göra när man jobbar..Träffas, umgås, städa, tvätta, handla..
Nu är det två lediga veckor och inget inplanerat..
Jag bara älskar det.
Jag mår väldigt bra nu.. är lugn och stabil och glad igen..
Senaste månaderna har vart kaos, skolan, jobbet, drama och mera drama..
Allting har lagt sig nu.. Häromdagen sa jag till mamma att det känns som att allting håller på falla på plats..
jag kan se klart och tänka rätt igen..
Jag har kommit fram till att det finns saker som jag verkligen måste jobba på när det gäller mig..
jag måste sluta vara så jävla dumsnäll som jag är..
Jag har försökt leva efter mantran
Be the change you want to see in the world..
På så sätt har jag gjort saker som gör att jag glömmer vad mina behov är, vad jag behöver..
Jag har gett allt och mera för att sedan inse att under tiden jag gav och gav glömde jag att ge mig själv..
Det som fick mig att komma till denna insikten var att vissa människor utnyttjar godhet och vänlighet..
Dom tar och tar och sen när man inte orkar ge så anser dom att det är deras rätt..
Tar saker för givet och visar inte uppskattning för nått..
Jag är så jävla trött på det..
saken är att jag är medveten om sånt, jag brukar alltid tänka att man visar godhet genom att vara en god förebild själv..
Vissa lär sig faktiskt och börjar själva ge mera, andra bara utnyttjar det och uppskattar det inte..
Jag måste komma ihåg att alla människor vill inte leva så som jag vill..
Jag tror att om alla bara vill ge skulle världen vara en grym plats, där man vill föda barn och där man är trygg och lycklig..
Jag behöver inse att alla vill inte se det så.. och acceptera det.
Men..det tragiska är att när ja väl stannar upp och inser sånt så släpper jag dom människorna ur mitt liv..
Vissa kan jag ta in igen och ge dom en 2:a eller 3:e chans men vissa släpper jag aldrig mera in.
Vissa behåller jag med gränser jag bygger, hit men inte längre.
och det som är sorligt är att det är faktiskt deras förlust om jag en dag gör så..
Jag satt på facebook en dag och var riktigt allmänt nere så var det någon som la upp
" Det kommer en dag, då Gud visar varje människas rätta jag. När den dagen kommer bli inte ledsen, var glad för att du fick ögon att se dom med"
Då bara vände allting, jag kan älska människor för vad dom har varit en gång i tiden och glömma vad dom är just nu.
På så sätt kan ja låta dom stanna kvar i hoppet på att dom kommer förändras..Tills ja inser att vad som har vart är över, det är vad som är som egentligen spelar någon roll...
Så synd egentligen.. leva ett liv där man en dag ska dö, och när man dör sitta där och tänka på alla man svek och såra bara för att man var för upptagen med sitt egna ego.
Att värdesätta sig själv är den kompis som håller på lär mig mycket om just nu..
Jag har fått ta fram mina värsta sidor för att visa att det har det gått för långt..
Nu har det gått över gränsen och detta är inte okej..
Det som sårar mig är varför måste folk tänja på gränserna.. varför måste dom kolla hur långt dom kan gå? Varför bara inte uppskatta allt som är och vara tacksam för vad som finns?
" var säker på att du inte säger Nej till dig själv när du säger Ja till någon annan"
Jag vet inte om ni förstod nått av vad jag menar, men det spelar inte så stor roll.. Jag förstår verkligen mig själv bättre idag än vad jag gjorde förra veckan..
och egentligen är det det ända som betyder något.
Ut och sola nu :)
<3
