najdas

Kom precis hem från skogen, min fina skog..Vad jag älskar att gå där..
Jag brukar ha jätte hög musik på och gå fort eller jogga..
Jag älskar verkligen att gå just där..
När jag är där så kan jag sjunga jätte högt, eller dansa medans ja går...
Innan ja går in i skogen kan ja vara ledsen, arg eller på allmänt dåligt humör men aldrig har jag gått ut från den och mått dåligt..
När 1,2 mil är klara är alla negativa tankar borta och jag kan tänka klart.

Det har hänt att jag har fått tårar i ögonen där inne på grund av att jag har sett vackra saker..
En gång i våras, när snön precis hade gått bort och marken var lite blöt fortfarande..Tidigt på morgonen så gick jag där.. och solen kom fram bland alla träden så man kunde se i kristaler i luften..Det var vatten droppar som sippra ner från träden och jag tappade andan bara för att det var så fint.

Jag har semester nu, min andra dag och kroppen är jätte trött..Jag kom och tänka på att jag inte har haft en riktigt ordentlig semester på flera år.. Förra året tog jag ut semester men jobbade varje dag under tiden på ett annat ställe.. jag har haft massor med lediga dagar under året men ni vet hur det är.. När man är ledig ska man göra allt man inte hinner göra när man jobbar..Träffas, umgås, städa, tvätta, handla..
Nu är det två lediga veckor och inget inplanerat..
Jag bara älskar det.

Jag mår väldigt bra nu.. är lugn och stabil och glad igen..

Senaste månaderna har vart kaos, skolan, jobbet, drama och mera drama..
Allting har lagt sig nu.. Häromdagen sa jag till mamma att det känns som att allting håller på falla på plats..
jag kan se klart och tänka rätt igen..

Jag har kommit fram till att det finns saker som jag verkligen måste jobba på när det gäller mig..
jag måste sluta vara så jävla dumsnäll som jag är..
Jag har försökt leva efter mantran
Be the change you want to see in the world..
På så sätt har jag gjort saker som gör att jag glömmer vad mina behov är, vad jag behöver..
Jag har gett allt och mera för att sedan inse att under tiden jag gav och gav glömde jag att ge mig själv..

Det som fick mig att komma till denna insikten var att vissa människor utnyttjar godhet och vänlighet..
Dom tar och tar och sen när man inte orkar ge så anser dom att det är deras rätt..
Tar saker för givet och visar inte uppskattning för nått..

Jag är så jävla trött på det..
saken är att jag är medveten om sånt, jag brukar alltid tänka att man visar godhet genom att vara en god förebild själv..
Vissa lär sig faktiskt och börjar själva ge mera, andra bara utnyttjar det och uppskattar det inte..
Jag måste komma ihåg att alla människor vill inte leva så som jag vill..
Jag tror att om alla bara vill ge skulle världen vara en grym plats, där man vill föda barn och där man är trygg och lycklig..
Jag behöver inse att alla vill inte se det så.. och acceptera det.

Men..det tragiska är att när ja väl stannar upp och inser sånt så släpper jag dom människorna ur mitt liv..
Vissa kan jag ta in igen och ge dom en 2:a eller 3:e chans men vissa släpper jag aldrig mera in.

Vissa behåller jag med gränser jag bygger, hit men inte längre.
och det som är sorligt är att det är faktiskt deras förlust om jag en dag gör så..

Jag satt på facebook en dag och var riktigt allmänt nere så var det någon som la upp


" Det kommer en dag, då Gud visar varje människas rätta jag. När den dagen kommer bli inte ledsen, var glad för att du fick ögon att se dom med"


Då bara vände allting, jag kan älska människor för vad dom har varit en gång i tiden och glömma vad dom är just nu.
På så sätt kan ja låta dom stanna kvar i hoppet på att dom kommer förändras..Tills ja inser att vad som har vart är över, det är vad som är som egentligen spelar någon roll...

Så synd egentligen.. leva ett liv där man en dag ska dö, och när man dör sitta där och tänka på alla man svek och såra bara för att man var för upptagen med sitt egna ego.

Att värdesätta sig själv är den kompis som håller på lär mig mycket om just nu..
Jag har fått ta fram mina värsta sidor för att visa att det har det gått för långt..
Nu har det gått över gränsen och detta är inte okej..

Det som sårar mig är varför måste folk tänja på gränserna.. varför måste dom kolla hur långt dom kan gå? Varför bara inte uppskatta allt som är och vara tacksam för vad som finns?



" var säker på att du inte säger Nej till dig själv när du säger Ja till någon annan"


Jag vet inte om ni förstod nått av vad jag menar, men det spelar inte så stor roll.. Jag förstår verkligen mig själv bättre idag än vad jag gjorde förra veckan..
och egentligen är det det ända som betyder något.


Ut och sola nu :)

<3