Älskade egentid
ni vet den här känslan man kan få ibland när man är så trött så att man mår lite illa, jag kände en tyngd på ryggen för ja la mig på magen och sen deckade jag..
jag sov i tre timmar..När jag vaknade visste jag inte om det var dag eller kväll, inte ens vilken dag det var..
Det ösregna hela dagen och jag låg bara o soffan och kollade på film, somnade från och till.. När klockan var 22 la jag mig igen.. somnade direkt..
Barn alltså.. oj oj.. jag tror alltid jag är redo för att ha barn, och jag är säkert redo..men jag vill INTE ha det nu..
Dom är så fina, så mysiga och helt underbara..
Jag längtar av hela mitt hjärta tills jag blir mamma..
Men inte NU..
Kanske om 5 år..
eller 10 :)
Shit jag är 35 då..
På tal om ålder.. Jag har börjat känna mig gammal..
Eller inte gammal men jag har alltid haft äldre vänner..sen jag var liten..
Men nu så har jag träffat folk som är yngre än mig, 2-3 år.. Slog mig häromdagen när vi var och fika och jag insåg att jag var äldre än alla som satt där..
det har nog aldrig hänt innan..
Det och att det fanns en kille på gymmet som ja hade kollat in.. Vi hade pratat lite och så.. Jag lovar att han såg ut som 28 eller nått.. lång och lite skägg stubb, pratade jätte vuxet..
Så hörde jag när han stod och pratade med en äldre kvinna och hon säger till honom
- Du och min son är lika gamla va? Ni tar studenten i år?
och han svarar att han är ett år äldre..
Alltså 20..
Oj, ja höll på att tappa hakan framför honom..
Då kände jag mig gammal.. Små pojkarna börjar se ut som män idag.
När ja var i Alingsås så gick ja ut och gick varje morgon, en promenad till Dana och sen vidare tills jag blev trött.. och gick hem..
Jag hamnade i Gerdsken en morgon.. Jag växte upp där, lärde mig simma, snatta, ljuga, cykla, spela fotboll, gunga..Ja allting just där..
Min barndom från 4 år till 8 år är där..
Alltså mina första minnen skapades där..ungefär..jag har ett minne när jag är 2 år och mamma blir alltid lika chockad när jag berättar det..
- du var så liten hur kan du minnas säger hon varje gång..
Men när jag gick förbi här så kommer jag ihåg när min syster som var 8 år hade lärt sig att simma i skolan..
Så hon skulle lära mig som var 6 år gammal..
- Hoppa i vattnet Najda, jag räddar dig om du drunknar..
jag minns hur rädd jag var men ville inte visa henne det så jag hoppar in och håller på att druknar..
Jag minns paniken när jag svalde massor med vatten..och kom inte upp..
Nese hoppade in men min panik gjorde att hon inte kunde få tag i mig utan vi båda höll på att drukna..Till slut
så började vi simma, hon lärde mig simma här..Vi simma i land..
Vi vågade inte säga nått till pappa som satt och spelade kort med sina vänner, för vi visste hur arg han skulle bli..
Nu förstår jag att han skulle bli skit rädd om han visste vad som hade hänt, men pappa visade aldrig rädsla utan ilska..
Var hos Danas familj, åt middag med hans mamma, systrar och kusiner..
Vilket var bland det bästa jag gjorde under tiden jag var i Alingsås..
Under hela tiden vi satt där hoppades jag på att dörren skulle öppnas och han skulle komma in..
men vad skönt det var att bara sitta med dom, prata minnen men även framtid.. och nuet..
Bara vara och till och med skratta..
Där i det hemmet, mår jag bra.. Dom har någon inre frid i det hemmet som gör att allting utanför är meningslöst.
Domen, 7 år för mord. För att vara Sverige är det bra, ute om 5 säkert..
Jag önskar bara att hans mördare får terapi..SÅ han INSER vad han egentligen har gjort..
Tagit en människans liv, inte en oväns eller en fiendes..För dom var inte ovänner..
Utan en människas liv..
Hoppas att han får så mkt terapi så han kan uttala dom orden,
" jag mörda en människa"
jag tror att den smärtan kommer vara det värsta han kan känna..och då kommer han kanske uppleva en halv procent av det alla vi andra har upplevt..
Jag vill han inget illa, jag vill verkligen att han ska INSE vad han gjorde..
Resten är upp till Gud.
Karina är inte hemma, så ja har vart själv i några dagar..
innan hade ja nästan lite ångest över att hon skulle åka, men nu..Jag hade verkligen glömt bort vad som gör mig så glad.. det är just dom här stunderna då jag har mig själv bara..
Det här hade jag förträngt hur viktigt det är för mig..
Jag och Karina har det verkligen bra ihop, jag är jätte chockad över att det funkar så bra som det gör, helt ärligt så trodde jag inte jag var kapabel till att bo med någon människa, alltså en vän.. Jag vill ja saker på mitt sätt, jag vill ha min musik, min mat, min doft men med karina har vi hittat en balans..
men som sagt..jag hade glömt hur mkt jag älskar det här..Min ensamhet..
Vad händer den dagen då man vill ha hjälp?
Blev väckt av Alper imorse, jag förstod inte först vart jag var..jag var så trött och bara hörde hans lilla röst ropa på mig..
- Najna..ska du vakna nu..
Och jag titta på honom och såg hur hans ögon stod och stirra på mig.. Jag sover på soffan så jag bara flyttade in mig och utan att säga nått hoppade han in och kröp ner jämte mig..
Han tog min telefon och spelade spel medans jag sov vidare, men inte djup sömn utan halvt vaket för han pratade hela tiden..
Och då..när vi låg där..
Jag bara njöt av att ha honom så nära mig..
Den ungen saknar jag även när jag har honom hos mig..
Är i Alingsås.. Hade tusen midsommar planer, festa med vänner, åka iväg till stuga men kom hem en dag från jobbet och bokade biljetten hit istället..
Jobbet, jobbet är tufft..det är tungt..och jag är så känslig..
Häromdagen kom jag hem och bröt ihop..
Länge sen jag var så himla ledsen som nu..
Karina vaknade upp och pratade med mig och mitt under hennes samtal kom tårarna..och jag kunde inte sluta..
När hon frågade vad är det..kunde jag inte svara för jag vet verkligen inte vad det egentligen är..
Bara det att man ser så mycket nu..som gör att man själv kommer till insikt med en hel del..
och sanningen är brutal ibland.
Jag kan rekomendera en bok:
Ro utan åror.
Riktigt bra, djup men framför allt vacker bok
Handlar om en kvinna som är 4 barns mamma som får diagnosen ALS..
En dödlig aggresiv sjukdom som gör att muskerlna tynar bort..
Så man dör..
Alla dör vi ju en dag, men denna sjukdommen dödar varje dag..
Såg en film igår, the vow tror jag den heter på engelska, men Älska mig igen på svenska..
Verklighetsbaserad.. handlar om ett par som är gifta och galet kära, är med om en bilolycka och hon tappar sitt minne..Hon minns allt innan honom men inget dom senaste fyra åren som har med honom att göra..och han kämpar för att få henne att älska honom igen..
Han sa nått riktigt bra i filmen..
Ögonblicken i livet formar vilka vi blir, olika ögonblick som påverkar oss på olika sätt..
Vad händer om vi inte minns dom? Vilka är vi då?
Min syster och hennes familj är i Lisseberg nu, meningen var att jag skulle följa med men i sista sekund sa jag till syrran att jag hellre stannar hemma..
Alper och hans föräldrar har bara helgerna ihop..Dom som alla andra familjer jobbar och sliter, dagis hit och dit och sen så gör man så mycket man kan på helgerna..
Jag storstädar hos dom nu, tog en paus nu bara för att skriva av mig..Städa får ju alltid mig att tänka :)
Fick ett kort av syrran nyss med världens största leendes Alper.
Första gången han är på Lisseberg :)
Jag är här, för jag behövde komma bort från älskade Norrköping.. Ibland är det så skönt att sätta sig på det tåget och åka därifrån för när man är mitt i allting så är man bara..man tänker inte utan hela tiden går allt på rutin..
Men det fattas alltid nått... Stanna upp och vara..
I boken som jag nämnde tidigare så fanns det ett brev som dottern skrev till sin mamma..
" Hela mitt liv har jag sett hur trött du är, alltid sökt något, vart orolig för att vara otillräcklig så du har alltid försökt göra alla nöjda, gått och lagt dej helt utmattad för att vakna upp till en ny dag och göra samma saker som tröttar ut dig. Du har alltid sökt nått som du inte verkade finna..Förens du blev sjuk, då såg jag det..Då du bara för en gångs skull såg fridfull ut och lycklig..För att du för första gången tänkte på dig själv i första hand"
Jag tror på att man ska hjälpa andra, finnas till för andra..ställa upp och stå för det man lovar.. inte lova för mycket utan hellre överraska med mera..
Jag tror på att man sover gott på nätterna när man tar hand om sina medmänniskor..
Men, många är duktiga på att utnyttja människor som vill väl, dom kan ta och ta men aldrig uppskatta i handlingar.. bara i ord..När det väl gäller brukar dom oftast inte vara kvar, tycka det är svårt och dra sig undan..
Sånt.. sånt tar energi, att sitta och undra på varför just dom inte finns..
Finns dom inte..är det lika bra.. man klarar sig bättre utan dom än hoppet om att dom kanske kommer och finns..
Stanna upp och tänk till nu.. Om jag blir sjuk eller är i stort behov av hjälp..
Vem står där?
Jag trodde jag skulle nämna ett flertal namn..
Jag kom fram till fem stycken som jag är hundra på.. Bland annat min mamma och syster..
och jag kände mig lyckligt lottad faktiskt..
Det kan vara bra att bli lite medveten om vad man har runt sig..
Nu ska jag ta mig ett bad, sen sitta på balkongen och sola bort hela denna eftermiddagen..
Kärlek till er alla <3 
Bland det finaste jag har läst.
I go you go,my dear; and whatever is done by only me is your doing,my darling)
I fear no fate (for you are my fate,my sweet)I want no world (for beautiful you are my world,my true)
and it's you are whatever a moon has always meant and whatever a sun will always sing is you
here is the deepest secret nobody knows
(here is the root of the root and the bud of the bud and the sky of the sky of a tree called life; which grows
higher than the soul can hope or mind can hide)
and this is the wonder that's keeping the stars apart
När själar möts
Inte mot oss, utan för oss.
Med det i tankarna lugnar sig oron och tankarna.. Känns tryggare då.
Jag var med om nått riktigt otroligt för ett tag sen, det var några månader sen och jag har hela tiden försökt tränga bort det från tankarna..Mer för att jag blev lite rädd för det.. jag hade aldrig någonsin upplevt nått sånt tidigare i mitt liv.. men nu när jag har drömt om det mer än 10 gånger tänker jag att det kanske släpper mina tankar om jag får ut det.
Jag och en vän till mig hade druckit och satt och umgicks med andra vänner..
Från ingenstans blev jag hur trött som helst men inte på det sättet som man blir att man vill somna utan att mina tankar, allt jag hade i skallen försvann och det ända som fanns var där och då. Så jag luta mig mot min vän och jag kunde känna hur bådas hjärta synkade varandras.. Hur själarna möttes och min själ gick in i min väns och min väns själ gick in i mig.. Jag kunde känna vad min vän kände och jag visste att min vän kunde känna det jag kände.. och det kändes som en evighet..Det var säkert några minuter men ändå så var det så sjukt starkt och jag har aldrig någonsin vart med om nått liknande.
Jag googla lite på det men jag hittar olika förklaringar till vad det kan ha vart.. Jag får inte någon riktig förklaring.. och helt ärligt vet jag knappt själv vad det kan vara men riktigt magiskt var det.
