najdas

Kom hem från spinningen nyss, Karina och jag körde 75 min och det är det grymmaste passet, man svettas som en galen ko på amfetamin och känslan efteråt är bland det BÄSTA jag vet. La mig och sola efteråt och tankarna bara blixtrade i skallen.. Energin var till max och jag kände mig supernöjd.

Det här med bra känslor, jag brukar känna efter mycket nu, alltså innan jag börjar med tankarna som finns så känner jag mera, hur känns det när ja gör si, eller så eller när någon säger nått..

Bästa känslan måste nog vara den nykära, eller den då man älskar någon så mycket så man vet inte vart man ska ta vägen..

Jag har väldigt lätt för att bli förälskad, jag blir det tusen gånger om dagen i tusen olika saker.. kan bli förälskad i musik, mat, vänner saker som får en att må bra helt enkelt.

Men kär, jag vet inte..När jag var kär sist på riktigt.. inte denna "kär" bara för att vara det.. Utan kär, kär som att man pratar om och med den människan hela tiden, eller då nått kul händer vill man bara berätta för den, eller när man är nere, och den ända som verkligen kan trösta en förutom ens mamma är han.

Jag var 16 år då var jag galet kär, skrämmande.. Nästan så det inte var hälsosamt typ. Men bland det bästa jag har upplevt i mitt liv då det var bra, vandra på rosa moln förstod jag då..

Sen när ja blev 20 och efter flera års upp och ner dagar så lovade jag mig själv att aldrig mera någonsin bli så ´galet kär igen.. Någon hörde nog det för jag har inte kunnat, inte velat eller bara dragit så fort jag har känt så..

På ett sätt har jag sett mig själv som sjuk för att jag har bara kunnat skaka av mig folk och gå vidare utan att kämpa eller ens vilja ha..

men egentligen är det inte så konstigt, det finns få som jag känner som är lyckliga tillsammans..

Dom få får mig att tro på det, men dom andra får mig att inse också hur viktigt det är att välja partners för rätt anledningar.. Inte för att  man inte vågar vara ensam..

Den som inte älskar sin ensamhet kommer aldrig uppskatta sin tvåsamhet.

Varje dag, jag skojar inte men nästan varje dag får jag frågan om varför man inte har en kille, som om det är det enda som egentligen betyder nått..

Klart att det betyder nått, med den rätta och eftersom jag verkligen inte orkar gå runt och leka, spilla tid eller ta någon annans tid och när jag tröttnar dra så kör jag utan..tills jag känner att jag hittar han som jag vill kämpa för..leva med, inte för att jag inte kan utan, utan för att jag inte VILL.

Min kompis Camilla sa: Om jag visste att det skulle bli så här, skulle jag inte gått och oroat mig alla dom åren som jag inte hade detta..

och det lever jag efter..

Jag bara önskar jag kunde få folk att förstå att det inte är fel på en för att man väljer att inte ta första bästa möjligheterna.. det handlar inte om att man vill festa ihjäl sig eller leka av sig, det handlar faktiskt om att jag vet att denna tiden som man har idag, den då man inte har familj att tänka på, då man kan vakna när man vill, gå vart man vill, åka när man vill inte kommer att vara så då man skaffar barn och familj.. man kommer ta familjen i första hand, vilket inte är mer än rätt.. Så vill jag ha det då.. men nu vill ja ba njuta av det jag har i nuet..

Fontana di trevi.. Kasta myntet och önska dig nått, avsluta med att säga att du kommer tillbaka..

Önskan ska man inte säga, men ja ska skriva den här.. Den dagen ja åker tillbaka ska vara med mannen i mitt liv, jag ska åka tillbaka för att tacka för att önskan gick i uppfyllelse och inget annat.. Tills dess ska jag bara njuta av att ha all den andra kärlek som finns i mitt liv..

Så vad vill jag säga med detta kortfattat?

Njut av din ensamhet, den är värdefull och den kommer du aldrig få tillbaka då du vill ha din egna familj, du kommer alltid vara någons fru eller man, någons förälder och ha ansvar över människor som du älskar.. Se till att göra allt för dom, för att ni tillsammans ska ha det bra.. Den dagen den glädjen

Så njut av ditt liv medans du har dig att tänka på... <3